På våren väcker ingenting så mycket olust inför utomhus som blåst.
Jag väntar, väntar. Jag tittar lystet åt det håll jag vill gå, men vinden vill alltid annat.
Och så den där lutheranismen i mig igen. Jag klarar inte att sitta inne hela förmiddagen, och jag ska iväg och jobba snart. Måste hinna göra något vettigt innan dess. Träna, handla och gärna både och.
Men lusten till att ta sig härifrån är bortblåst. Höhö.
Det blir nog inget av det idag. Inte när det är ljudet av MFF-flaggorna som slår mot balkongräcket och mina egna suckar som fyller lägenheten.
Det är dagar som dessa då allting inte bara kan få vara. Vänd upp och ner på allt. Klanta dig, få något att berätta, tappa bort ditt barn eller sälj din kropp.
Jag är en sån som stannar hemma.
-----------------------------------------
2-2 igår och jag kan fortfarande befinna mig på nätet med den glädjen. Alltid nåt.
-----------------------------------------
Det är alltid betydelsefullt att träffa vänner som man inte sett på länge. När man känner sig som om ens liv och ensamhet hänger på några få personer är det skönt att bli påmind om att den skaran är större än vad man trodde.
I lördags kom min vän från Stockholm, Anton, förbi spångatan. Det var fint.
------------------------------------------
Jag ska till Öland i helgen.
