Vart tog den här helgen vägen?
Gissa vad jag gjorde? Jo, just det, jobbade.
(Massa annat också, såklart men då låter det ju som om jag hade ett liv som inte är kompatibelt med min kommunalarbetar-kärring-bitterfitta-röker-level-pose som jag just nu avser kokettera lite kring - och SÅDÄR!: igenom föregående två rader är jag färdigkoketterad!)
.................
Att cykla i skogen under en varm septemberdag är onekligen så nära melankolin att du kan känna dess tunga andedräkt.
Det känns betryggande att livet rymmer så stora tillstånd som melankolin. I skogen. På en cykel.
Det luktar fuktigt och surt av ruttnande svampar ibland. Sommaren skrockar lite hånfullt mot hösten på någon torr grusväg, där luften är så sandig och torr att vinden stramar i ansiktet.
De lever tillsammans dagar som dessa i bokskogarna. Ibland luktar det fallna blad, ibland luktar det fortsatt grönska.
Nåväl. En skarv. En skarv som åtminstone är påtaglig och konkret. Som inte är inuti, utan ute - i skogen!
Det känns betryggande att livet rymmer så stora tillstånd, lite sådär på avstånd.
......................
Fittmalmö. Kuk. 1-1 mot Rövgnaget och Europa kan vi glömma.
......................
Heilsingborg vinner ovanpå detta güld. Jävla pack. Dö.
......................
William Petzäll!
Han har tidigare gjort sig den äran att bli omnämnd här på SUMWMM.
Och jag kan ju bara gratulera honom, han bara fortsätter att leverera, den karlen och vi runtomkring kan bara stå där, impade utav bara satan med hakan vid knäna och undra: Vad för rackartyg ska han hitta på härnäst?
Jag känner faktiskt att kommentarer är överflödiga sen. Stackars Willie.
Jo en sak. Han ansåg sig stå närmre Moderaterna än SD i sin samhällssyn. Tål att tänkas på/skratta åt.
......................
Nu: snus + kaffe + dra in det varenda ett av sommarkvällens utandningar samt hålla andan till maj 2012.
En ekelöfsk form av melankolisk eufori.
Sant. Så sant.
