...som av jag av någon outgrundlig anledning alltid ger mig en känsla av att jag är helt jävla körd i huet.
Och som av någon lika outgrundlig anledning alltid tror på förhand ska skänka någon slags sinnesfrid.
April är en sådan månad. September är också en sådan månad.
Innan jag redogör djupare för varför (är väl rätt så ointressant att läsa om egentligen) ska jag först konstatera två saker:
Självinsikt och metapesrpektiv på mig själv är ju annars något som jag tror mig ha som specialitet.
Så; jag fattar inte att jag inte är stålsatt redan från början. Det kanske inte ens möjligt att göra?
"Åh, nu är det vår (eller höst), nu ska allt ge sig av sig själv. ÅÅÅÅÅH vad jag kommer vara oövervinnerlig i April (eller September)! Jag tror jag börjar extraknäcka 75% och studera på heltid samt söker jobb som forskare samtidigt!"
Nu sitter jag här och är bara jävligt sur på mitt marsjag (eller augustijag). Vad fan trodde jag egentligen?
