Och respiratorn hade skavt sår i luftstrupen.
Det stank därför något så förfärligt ur min mun så att jag knappt stod ut med det själv.
Nog för att jag stundtals hade känt mig ful under hela mitt liv, men nu var jag fulare än
någonsin, så ful att jag knappt stod ut med det heller själv. Mina ögon vittnade om livslusten,
som cyklat med Vergilius hela jävla vägen till skärseldsberget och bestigit skiten utan syrgas.
Och helvete, vad jag inte ville dö.
