tisdag 20 december 2011

Zlatan Ibrahimovic & Gunnar Myrdal.

Planeringen av bostäder och städer, såsom den genomdrevs av arbetarrörelsens övre medelklasselit

av nationalekonomen Gunnar Myrdal och arkitekten Uno Åhrén, kan väl vara en av vår tids

mest bespottade och älskade företeelser - samtidigt (ofta dessutom av samma människor).

Å ena sidan är den modernistiska bostaden i sin yttersta form - miljonprogrammen - ett

synnerligen negativt laddat ord i samhällsdebatten. Ofta av folk som inte bor där själva.

Å andra sidan tävlar våra politiker om att vinna SM i folkhemsnostalgi.

Kritiken har handlat om att bostadsreformerna byggde bort det som Lefebvre har kallat den

"prolätara offentligheten".

Innergårdar och gator bland trångbodda arbetarbostäder kanske var

hur sunkiga som helst, men de har utgjorde en mötesplats för invånarna, menar man.

Som åtminstone utgjorde någon slags tillgång till offentlighet, gemenskap och kollektiv

handling.


I samma anda har man kallat Corbusier och miljonprogrammets bostäder för en mekanisering av

boendet som, trots sina enorma enheter med hundratals boende i samma hus, isolerar de

marginaliserade ännu mer. Myrdals och Åhréns utformning av "de nya arbetarbostäderna" byggde

inte på empiri - de byggde egentligen på fördomar hos den övre medelklassen om hur

arbetarklassen levde. Smutsigt och trångt skulle bytas mot en individualistisk och

kärnfamiljinriktad bostadsstruktur. I stora hus.

Kritikerna menar alltså att trots att det finns enorm potential för genemskap i stora

miljonprogramskomplex, så blir människorna som bor i "bostadsmaskinerna" isolerade.

HUR SOM HELST!

Zlatan Ibrahimovic tål att lyftas in i debatten. Han skriver i sin bok att han i princip besökte

Malmös centrala delar först när han var 17 år. Vilket i så fall skulle ge Lefebvreisterna rätt.

Miljonprogrammen isolerar, osynliggör och förlamar.

Men här beskriver han också en sorts gemenskap av en typ som utan tvivel skulle

kunna mynna ut i "kollektiv handling".

Bilden är alltså lite mer komplex än vad debatten vill göra gällande. Vilket sannolikt beror

på att man inte pratar MED invånare i miljonprogrammen. Man pratar OM dem.