Snabbvisit hos mamma i möbelghettot.
På tal om möbler och gettho är jag faktiskt just i Bjärnum för att hämta möbler till ghettot som min lägenhet nu har utvecklats till.
Jag gick över 117 idag och kommer på mig själv med att det inte spelar någon roll om jag blir påkörd. Inte som att jag vill dö, utan mer som att det är Malmö-Johan som är på riktigt. I Bjärnum existerar jag bara på låtsas. Så jag kan blotta mig lite för folk och så. Det händer ju inte på riktigt.
Shopenhauer!
Jag försökte få till den här historien som en lite smårolig episod. Hur mycket jag än försöker redigera den så blir det inte ens sorgligt. Helvete vilken usel bloggare jag är ibland.
