Nåt är det ändå.
Med regnet. Andrummet. Stressen som den plötsliga vårbefrielsen medför smittar mig. Och stryper mig lite faktiskt.
Men när regnet kommer håller folk sig inne. Och jag tar på mig mina gummistövlar, min regnjacka och går ner på piazza piccola och läser Döden i Venedig. Laxciabatta, för mycket kaffe och snus på det.
En bögbok.
En bra dag.
Ett regn.
Piazza Piccola och en vår som gör folk besvikna.
Som innebär lite grand att jag får vara ifred.
