Människor skryter för att täta.
Täta så att inte världen inom en sipprar ut.
Det får ofta till resultat, att man som lyssnare känner sig kränkt.
Funderar lite på hur fan man ska förhålla sig.
Man vill ju inte göra människor som uppenbarligen bär på en marulk i själen, som måste leva syrefattigt för att inte bli helt jävla galen inuti dem, illa.
För egen del brukar jag försöka att inte imponeras. Men jag lyckas inte. Jag tror att jag är rätt svår att imponera på. För jag är kanske en skrytmåns själv.
Kanske därför jag inte gilalr folk som skryter. Jag ser dom. Jag känner igen dem.
Och de gillar heller inte mig...har jag inbillat mig. Men se, det gör de! För jag märker hur dom sänder ut någon slags signal om att de behöver mig. På riktigt.
Men när man väl sitter där framför herr Måns. Så förmår de inte annat än att täta den där läckan. Man vill nog bara få bekräftat att tätningen håller.
Det gör den sällan. Vi är fler än man tror som ser det.
