Det var jag ju såklart tvungen att sabba.
Jävlar vilken skit jag är.
Jag saknar helt vilja.
Än värre saknar jag helt känsla för ansvar. Jag ser på hur människor blir ledsna.
Och jag ljuger för mig själv.
Jag ljuger för henne.
Sabbat är det nog i alla fall.
På nåt vis är det rätt skönt.
Back to normal, liksom.
