Tre och en halv timme idag på Stadsarkivet. Det snöade. Sen var det klart. Såhär kärnmjölksvit himmel, som det är när solen precis ska tränga sig fram. Miltonsk himmel. (har ingen aning om vad det betyder, men det finns en himmel som kan kallas miltonsk, det vet jag)
Det avgick ingen båt idag.
Ingen last kom heller in till Norra Hamnen.
Vilket innebär att jag har skrivit cirka fem sidor på min uppsats. Jag lever men den där jävla uppsatsen. Jag sover med den, äter frukost med den. Rensar navelludd med den. Jag har strypsex med den.
Jag är lite trött på den nu. Och då är det ändå det jag vill jobba med i framtiden.
Har jag sagt.
Satfläsk.
Men det går ju dåligt nån gång i alla relationer, liksom. Även mellan mig och uppsatsen. Det flyter på. Men det är passionslöst.
Åh fan. Det är passionslöst? En passionslös relation?
Ska jag gifta mig med den där uppsatsen. Leva med den, på riktigt?
Pappa, varför bråkar du och uppsatsen?
Vi bråkar inte, vi diskuterar bara. Vi älskar varandra fortfarande väldigt mycket. Eller. Nja...
Det är inte händelsevis så att uppsatsen tar den i tvåan?