Bjärnum nu.
Jag hade min familj på besök i Malmö. Firade brorsan. 26 år. Tänk vad tiden går.
Jag kände mig som ett barn på dagis som inte vill åka hem efter dagens slut. Leka lite till, liksom.
Jag vill inte åka hem. Inte ens över jul.
Till råga på allt detta var jag bakfull som in i helvete i morse.
Tobak kom till Malmö. Och fyllde mig med Irish Coffee, vilket nog var bra. För han var lite bitchig och bitter och olycklig igår. Så jag stod ut, liksom. Till slut blev han dock glad igen.
Inte många timmars sömn. Sista fyllan före man ska ta sig igenom den här helgen som av någon anledning ALDRIG har känts så här dryg och dimmig förut.
