Och jag skiter helt ärligt i det lite mer än någonsin.
Det känns lite...konstigt. Men jag uppstäckte för en månad sen att ingenting händer i mig. Så jag tog på mig en massa jobb på julafton och lillejul.
Igår var jag hos Tobak och vi delade våran uteblivna ståfräs inför julhelgen.
Min brorsa blir skitsur på mig på grund av detta.
Över ett svårt restaurangbesök i Arild i helgen spydde han fullständigt galla över mig för att jag arbetade på sabbaten.
Det är väl lite så, när folk ska gå i trans. De blir lite kränkta av att jag inte deltar med samma passion.
Men saken är den - och jag har skrivit det tidigare - jag klarar inte att få känslor pådyvlade mig. Då slår jag bakut. Ju mer folk förutsätter att jag älskar saker. Desto mindre känner jag. OBS. jag hatar inte julen. Jag hatar vintern däremot. Jag hatar snö, men det är en annan sak.
Jag känner bara ingenting.
Jag är ledsen.
Och nej, min familj har inte misslyckats. Jag tycker fortfarande att vi har de bästa jularna. Men de bästa jularna är liksom inte himlastormande längre.
Och nej, det är inte synd om mig.
Julen är fin. Men jag gillar inte knäck. Jag gillar inte snö. Jag gillar inte tingeltangel och jag gillar inte att få en massa grejer jag inte behöver.
Och nej, jag är inte ateist. Jag är bara inte kapitalist.
Att komma tillsammans, det är viktigt. Men...är det inte lite som internationella kvinnodagen? EN dag om året är kvinnornas, EN dag om året ska vi komma tillsammans.
Känslan är lite som inför skolbalen på studenten. Man ställde upp och gick dit, blev skitfull. Men själva anlendingen till att man var där var att någon ANNAN hade nån slags idealbild över hur allt skulle vara.
Kanske är det så, att jag nog bara är livrädd för att bli rekvisita i en saga.
Ännu värre; Bob Hansson har rätt, jag och han ser på livet som en teaterpjäs.
Jag ser hur folk runtomkring mig jobbar på scenografin. Sakerna runtomkring utgör huvudnumret, där det egentligen skulle ha varit manuset som är den viktigaste delen. Resmål du har besökt, mysigaste julen, roligaste sommaren, bästa festerna och allt detta ska helst fångas i ett fb-album. Ni är duktiga scenografer, tänker jag. Men riktigt usla manusförfattare.
Jag ser hur folk arbetar med sin julscenografi, och jag vill bara springa in i deras kök och doppa kuken i knäcksmeten och skrika:
DITT MANUS DÅ! DITT MANUS! DET ÄR JÄTTEDÅLIGT; SER DU INTE DET?!
Så skit i knäcken den här julen. Dels för att den kommer smaka av mitt ollon, dels för att du kanske borde sätta dig ner och jobba lite med manuset till din pjäs istället.
