...och utanför rusar hela världen förbi.
Champagne och portvin på amiralsgatan till klockan halv fem i morse. Rise and shine 0830.
Ni, förstår. Jag är inte så kaxig idag.
I min lägenhet styrs tiden av tv-tablåer och antal cigaretter (helst en i timmen sådana här dagar)
Jag ser att vädret är vackert utanför fönstret. Plus en grad. Sol. Klarblå himmel. Jag är glad för det.
Men det är nyheter, family guy, grotesco på datorn och scrubs och annat icke krävande för hjärnsynapserna. Det är så jag styckar upp den här dagen.
Jag fattar att det har varit ett terrordåd i min gamla hemstad. Helt sjukt, men vad som händer där ute når liksom inte in här.
...och utanför rusar hela världen förbi.
Väggarna är tjockare, öronen dövare och huvudet har lite annat att tänka på. Sjuka grejer. På fyllan. Förälskelse i människor, och livet i allmänhet. Men det kostar. Och det är idag jag ska betala detta och endorfinerna räcker inte längre.
...och utanför rusar hela världen förbi.
Nu har solen gått ner och jag tycker mig kunna ana att vintern har sina akilleshäl den också.
Vintern kommer att förlora!
