Stora privata multinationella företag. De äger ju en massa saker. Och behandlar sina egendomar lite som de själva vill.
Stefan Persson äger ju till exempel H&M och bestämmer ju själv över det. H&M väljer vilka underleverantörer de vill, om barn ska plocka bomullen eller inte.
H&M kan också bestämma att företaget ska åka skatteplanerarslalom genom Asien.
Stora privata företag kan också bestämma att de ska varsla 3000 om uppsägning runt om i Europa. Samtidigt kan de dela ut en generös julbonus. Det kanske inte är så bra PR, men man kan göra vad man vill så länge man agerar inom lagens ramar i landet man verkar i.
Stora privata företag kan utmanövrera fackets makt i ett land som ett villkor för att etablera sig där överhuvudtaget. De kan, eftersom ett företag kan göra vad det vill med sina privata egendomar så länge man agerar inom lagens ramar i landet man verkar i.
Sådana saker sker. Hela tiden. Men det är inte särskilt konstigt. Att barn arbetar, folk sparkas och bonusar delas ut - det är småpotatis. Inga stora facebookgrupper bildas. Inga arga diskussioner vid fikabordet.
Nu har ett stort multinationellt privat företag beslutat att fortsätta utnyttja rätten att göra vad fan de vill med saken de äger (företaget). De har beslutat att ta bort rasistiska bilder från sin produkt.
De har sitt huvudkontor i ett land där det bara var femtio år sedan raslagarna försvann, och har haft en grundare som heter Walt Disney som är känd för att vara ett judehataras.
Därför har företaget beslutat att göra något åt bilderna som skildrar stereotypa bilder av svarta och judar.
Då tar det hus i helvete hos det harmynta inavelsavskrädet till ursäkt för befolkning som vi har här i Sverige.
Använd gärna massuppsägningar för att kunna betala bonusar, använd gärna barnarbetare, använd gärna skatteplanering - men ta för fan inte fram suddigummit.
tisdag 18 december 2012
måndag 17 december 2012
Elsa Billgren
....pratade Sommar i P1 i år. Hon berättade om hur det största hindret i hennes karriär varit att inte våga ta upp telefonen och ringa till folk.
När hon kom över den rädslan så fick hon jobb på ZTV och fick blogga på Elle.
Ok, jag vet vad ni tänker. "Typiskt henne som är dotter till två framstående konstnärer att veta vilka hon ska ringa till".
Ja. Men det är inte det som retar mig här. Det är det faktum att man inte alltid får sitt drömjobb när man väl vågar ringa.
Elsa inspirerade mig att till slut våga ringa till utrikesdepartementet och söka jobb som ambassadör i Köpenhamn. Tjänsten var tyvärr redan tillsatt.
Mög.
Men men. Jag blev faktiskt riktigt inspirerad av tanken på att det bara handlar om att våga ringa till folk för att få jobbet du helst av allt vill ha.
Nu tycker ni kanske att det är provocerande med människor som rent socialt står på jättars axlar?
Elsa är sannerligen ett bra exempel. Men hon står även kulturellt och intellektuellt på jättars axlar. För någon egen riktig takt och ton verkar hon inte själv besitta. Och då plötsligt blir det hela lite mer komiskt.
För vem har inte velat göra ett full on-modereportage från en begravning med någon viktig som har gått bort?
Har ni inte också haft lust att lägga upp plutmunbilder från kyrkan? Kanske vill ni highlighta det faktum att ni köpt nya skor dagen till ära?
Fundera lite på den stackaren som uppmanades till att fotografera henne när hon ser ledsen ut.
"Tiltshifta mina läppar nu för jävelen!"
Jag tycker att Elsa ska vara riktigt nöjd med hur hon framhäver sårbarheten och skörheten i hennes sinnestillstånd i sitt inlägg just denna sorgens dag.
Smakfullt. Nedtonat.
onsdag 12 december 2012
Jag vill att vi pratar
mer om fördelarna med planekonomi.
Det är marknadsekonomins fel att vi har bostadsbrist i Sverige idag.
Det var marknadsekonomins fel att att resultatet av miljonprogram blev...sådär, det var tack vare planekonomin att det byggdes några bostäder över huvudtaget.
Det är marknadsekonomins fel att alla klimatmöten går åt helvete.
Det är också marknadsekonomins fel att jag har blivit av med mitt bankkort (ja - indirekt alltså) och måste beställa ett nytt.
Det var marknadsekonomin som låg bakom börskraschen i New York 1929 och all arbetslöshet i världen under 1930-talet, samt så måste marknadsekonomin hållas ansvarig för den fascism som följde i dess spår.
Planekonomin har visat sig förödande, då det genomsyrar ett helt samhälle. Kommunistiska stater är skyldig till de största oförräterna i världshistorien. Det ska vi inte trivialisera. Däremot vill jag nu lyfta fram saker om planekonomi som man borde prata oftare om.
1930-talets stora tigerekonomi var Sovjetunionen. Den första femårsplanen hade en tillväxt på 16% och Sovjet kunde dubbla sin industriproduktion inför nästa femårsplan.
Efter den femårsplanen kunde Sovjet fördubbla sin industriproduktion igen. Och igen efter ytterligare fem år.
Den tillväxstakten saknar motstycke i historien. Amerikanska ingenjörer (det här är sant) flyttade till Sovjet för att de saknade arbete i hemlandet som sjunkit långt ner i kristräsket.
Nu var ju sovjet jävligt dekis före denna tillväxt tog fart...Och samtidigt så mördade man miljontals människor som satte sig emot den här planeringen av ekonomin.
Så nu ska vi inte sjunka alltför långt ner i stalinistisk sovjetnostalgi. Men jag vill genom denna lilla trivia-exposé upplysa om att kraften som en planekonomi besitter är stor och bestialisk. Ungefär som en marknad med andra ord.
Samt att:
Marknaden kommer inte att lösa krisen själv. Marknaden är en råvara som måste planeras och regleras för att man ska kunna förädla de goda krafterna ur den.
Att de enda alternativen vi har är Socialdemokrati eller fascism blir tydligare och tydligare när vi ser oss omkring i Europa.
---------------------------------------------------
onsdag 5 december 2012
Det löper på bra!
Jag håller i en kurs om folkmord i Historia B.
Det ska jag göra idag.
-------------------------------------
Jag hatar snö. Jag hatar vintern. Jag vill ha Malmö MALMÖ-väder, plus 4 och disett hela vintern. Då trivs jag.
-------------------------------------
Läste Valerie Solanas också häromdagen. Sent men bättre än aldrig. Det är skitkul att höra moderatelevernas åsikter om SCUM.
Klassiker som "jag förstår inte varför man måste ha flanellskjorta".
"Vad är problemet med könsroller om en man och en kvinna väljer dem?"
Och så vidare.
Boken har ju ett tilltal som är spännande, det utgår ju från den andra - mannen är inte ens tilltalad. Den gör vad män alltid gjort. Den plockar ner "stor konst" som ett pinsamt verk av pinsamma små män.
Jag retar mig på den instinktivt. Mitt förnuft gillar den mer än min känsla.
Därför känns det som en otroligt korkad idé att integrera publiken i pjäsen om SCUM. Jag gick inte dit när den sattes upp i Malmö för att det verkade så jävla tramsigt.
Helt ärligt. Jag vill inte gå iväg på kvällen till en teaterpjäs för att få den där obekväma "jag-dansar-kring-julgranen-fastän-jag-är-vuxen"-känslan.
Jag vill bli matad med kulturell kvalité.
torsdag 15 november 2012
Vecka 46
Jag har ägnat större delen av den här veckan åt att planera lektioner för nästkommande veckas praktik.
Det är franska revolutionen, politiska ideologier i ett historiskt sammanhang, folkmord och romantik.
Romantik.
Romantik.
Vilket för mig in på nästa stora händelse denna vecka, då jag nämligen har trolovat mig med ring på fingern med E.
Ringen är guldig. Skitsnygg. Matchar min klocka och allt.
-----------------------------------
Det meckigaste med att planera lektioner är att man aldrig vet när man är klar. Alltid känns det som att man kan trycka in lite till.
Allt blir ju roligt när man får tolka konst på lektionerna. Det är skitbra. Ett tips.
tisdag 13 november 2012
Såhär står det om Eddie Oliva
på Wikipedia:
Eddie Oliva, född 1948 i Italien, är en sångare och trubadur. Bosatt i Sverige sedan 1973. Framstår som en typ av smörsångare med sina smöriga dängor om stockholm, och god jul.
Det kanske är något smart ass som undrar om författaren önskade läsaren god jul eller om Eddie sjunger smöriga dängor om en god jul - men det som jag helst lägger fokus på den lätt indignerade tonen gentemot Oliva, och mot hans wikisida.
Den jävla Oliva framstår som en typ av smörsångare med sina smöriga dängor. Om stockholm med litet s. Och god jul på dig din jävel.
Eddie Oliva, född 1948 i Italien, är en sångare och trubadur. Bosatt i Sverige sedan 1973. Framstår som en typ av smörsångare med sina smöriga dängor om stockholm, och god jul.
Det kanske är något smart ass som undrar om författaren önskade läsaren god jul eller om Eddie sjunger smöriga dängor om en god jul - men det som jag helst lägger fokus på den lätt indignerade tonen gentemot Oliva, och mot hans wikisida.
Den jävla Oliva framstår som en typ av smörsångare med sina smöriga dängor. Om stockholm med litet s. Och god jul på dig din jävel.
tisdag 6 november 2012
USA igen.
Det finns ju andra politiska alternativ. Detta är ett. Här är ett annat.
Ändå så blir folk 'fans' åt den skit som erbjuds.
Standup-klubbar som inte bokar kvinnor med motiveringen "Det finns inga tjejer tillgängliga", eller partistyrelser som inte nominerar kvinnor med samma motiviering, är väl precis samma sak som vänsterfolk som gillar Obama för att "det inte fanns några sossar tillgängliga"?
Åtminstone vid händelse av att motiveringen inte stämmer.
Det finns ju kvinnor. Det finns sossar i USA.
Ändå så blir folk 'fans' åt den skit som erbjuds.
Standup-klubbar som inte bokar kvinnor med motiveringen "Det finns inga tjejer tillgängliga", eller partistyrelser som inte nominerar kvinnor med samma motiviering, är väl precis samma sak som vänsterfolk som gillar Obama för att "det inte fanns några sossar tillgängliga"?
Åtminstone vid händelse av att motiveringen inte stämmer.
Det finns ju kvinnor. Det finns sossar i USA.
Ja...
Stockholmsresan var ju magisk.
VI var på en engelsk pub där ett gäng fyrtio-åringar spelade sina egna låtar.
De lät ungefär som Sator. Fast mycket mer patetiskt eftersom nittiotalet är över.
Kul.
VI var på en engelsk pub där ett gäng fyrtio-åringar spelade sina egna låtar.
De lät ungefär som Sator. Fast mycket mer patetiskt eftersom nittiotalet är över.
Kul.
Nog höll man väl på Obama
Men det är frustrerande att se hur "minst dåliga"-resonemanget har utvecklats till någon slags regelrätt liberalism, även här hemma i Sverige. Detta, bland människor som vanligtvis har enormt högt ställda förväntningar på vad politiken kan göra.
Det gäller såväl gråsossar som queerfeminister. Alla verkar ha kapitulerat inför den amerikanska dramaturgin och är plötsligt håglösa fanatiker för det minst dåliga.
Många är nöjda med att en demokrat vinner valet i stället för en sinnesslö miljardär. Förståeligt? Kanske.
Men det är, och det ska vi inte glömma, folkpartiet som är demokraternas officiella samarbetspartner i Sverige. Och det är fanimig inte för inte.
Missförstå mig inte – jag är också glad att inte Romney vann, och att Obama är det bästa alternativet av de två.
Men jag tar inte ställning FÖR Obama. Jag är inget Obama-fan. Inte i politisk mening i alla fall.
-------------------------------
Lite smutsigt är det ändå. Jag kan inte hjälpa det.
Demokraterna har alltså en betydligt smutsigare historia än vad svenska fp har. Partiet var länge positiva
till de rasistiska Jim Crow-lagarna på 60-talet. Partiet var under hela första halvan av förra seklet motståndare till att darwinismen skulle vara normbärande i skolan.
Och den socialliberala prägel som vi känner de som idag är relativt ny – det är
framför allt i spåren av Frankling D Roosevelts presidentskap som den bilden framträder.
Och det är endast en ekonomisk hållning. Länge stod partiet till höger om republikanerna i flera frågor.
-----------------------------
Det gäller såväl gråsossar som queerfeminister. Alla verkar ha kapitulerat inför den amerikanska dramaturgin och är plötsligt håglösa fanatiker för det minst dåliga.
Många är nöjda med att en demokrat vinner valet i stället för en sinnesslö miljardär. Förståeligt? Kanske.
Men det är, och det ska vi inte glömma, folkpartiet som är demokraternas officiella samarbetspartner i Sverige. Och det är fanimig inte för inte.
Missförstå mig inte – jag är också glad att inte Romney vann, och att Obama är det bästa alternativet av de två.
Men jag tar inte ställning FÖR Obama. Jag är inget Obama-fan. Inte i politisk mening i alla fall.
-------------------------------
Lite smutsigt är det ändå. Jag kan inte hjälpa det.
Demokraterna har alltså en betydligt smutsigare historia än vad svenska fp har. Partiet var länge positiva
till de rasistiska Jim Crow-lagarna på 60-talet. Partiet var under hela första halvan av förra seklet motståndare till att darwinismen skulle vara normbärande i skolan.
Och den socialliberala prägel som vi känner de som idag är relativt ny – det är
framför allt i spåren av Frankling D Roosevelts presidentskap som den bilden framträder.
Och det är endast en ekonomisk hållning. Länge stod partiet till höger om republikanerna i flera frågor.
-----------------------------
fredag 2 november 2012
så typiskt.
När man skriver ett blogginlägg om en bra dag som ännu inte är slut, så kan den dagen utveckla sig till en skitdag.
Det var vad som hände igår.
1-1 mot ett redan avsågat örebro, och det var svårt att hålla tillbaka tårarna efter den besvikelsen.
------------------------------
Jag försöker hitta saker som jag gör annars, när jag inte är koncentrerad på fotbollen. Typ...spelar musik. Det ska jag göra idag.
Tobak ska spela in på Sege, och jag svänger väl förbi på eftermiddagen.
Jag köpte nya vantar häromdagen. Fan så glad man blir när man känner att man har sköna vantar. En självinvesteringså får en att känna sig värd något.
------------------------------
Stockholm imorgon. Blir en rolig resa med Sebastian och Elin.
I med och motgång, tillsammans!
Det var vad som hände igår.
1-1 mot ett redan avsågat örebro, och det var svårt att hålla tillbaka tårarna efter den besvikelsen.
------------------------------
Jag försöker hitta saker som jag gör annars, när jag inte är koncentrerad på fotbollen. Typ...spelar musik. Det ska jag göra idag.
Tobak ska spela in på Sege, och jag svänger väl förbi på eftermiddagen.
Jag köpte nya vantar häromdagen. Fan så glad man blir när man känner att man har sköna vantar. En självinvesteringså får en att känna sig värd något.
------------------------------
Stockholm imorgon. Blir en rolig resa med Sebastian och Elin.
I med och motgång, tillsammans!
torsdag 1 november 2012
Lite om fotboll
Efter alla gånger jag har dömt ut MFF:s chanser att ta guld. Vid förslusten mot Elfsborg i somras, den snöpliga förlusten mot blåvitt i höstas, ja jag dömde nästan ut dem redan vid 0-5 mot Häcken.
Va i helvete. Nu står vi här med två omgångar kvar. På söndag kan vår himmelsblå stad sent omsider krönas med ärans lager. Givetvis ska jag upp till stockholm för att se avgörandet mot solna aik.
Jag ska dessutom passa på att hälsa på min bror.
Nu gör jag samma misstag som alla andra: Ikväll möter vi örebro och om inte MFF tar sina tre poäng i den matchen så blir söndagens match inte riktigt lika laddad med nerver.
Gud förbjude.
Framåt Malmö!
Va i helvete. Nu står vi här med två omgångar kvar. På söndag kan vår himmelsblå stad sent omsider krönas med ärans lager. Givetvis ska jag upp till stockholm för att se avgörandet mot solna aik.
Jag ska dessutom passa på att hälsa på min bror.
Nu gör jag samma misstag som alla andra: Ikväll möter vi örebro och om inte MFF tar sina tre poäng i den matchen så blir söndagens match inte riktigt lika laddad med nerver.
Gud förbjude.
Framåt Malmö!
måndag 29 oktober 2012
Annars då?
Hemmamatch i fredags, och folkölsflöde.
Jag och Elin köpte en ostbricka för att fira att guldet kan vara på väg i rätt händer till sist.
Satan vad roquefort är gott.
Nu ska jag köpa en biljett till bortamatchen mot AIK åt en vän.
Jag och Elin köpte en ostbricka för att fira att guldet kan vara på väg i rätt händer till sist.
Satan vad roquefort är gott.
Nu ska jag köpa en biljett till bortamatchen mot AIK åt en vän.
Om svagas förakt för svaghet.
Många vittnar om en kyla hos vissa människor som på olika sätt är sjuka.
Inte för att dra alla över en kam, eller för att döma, utan jag är snarare intresserad av hur föraktet för
svaghet påverkar människans vilja till att överleva, synen på andra människor och på världen.
Kylan som yttras i förhållande till andra människors svaghet. Det kan verka konstigt,
för en annan med en traditionell socialdemokratiskt solidarisk uppfostran, hur människor som helt
uppenbart använt samhällets resurser till sin egen hälsas väl och ve så uppenbart föraktar andra
människor i en liknande situation.
Samtidigt är det ju inte konstigare än när mamma sa till mig att barnen i skolan är elaka för att de innerst
inne är ledsna.
Håll med om att självmotsägelsen är intressant, och att den blir mer intressant när den framgår i ett sammanhang där man intellektualiserar eller diskuterar just svaghet.
Min svaghet och föraktet mot bidragstagare, hemlösa och outbildade.
Ta den tyske filosofen Friedrich Nietzsche till exempel. Hans neuroser, sömnlösa nätter, magkatarr, syfilis och vansinniga förälskelse till Lou Salome varvas liksom med hans syn på "övermänniskan" och på kvinnan.
"Går du till kvinnan, glöm inte piskan"
Enligt Nietzsche kan människan delas in i två kategorier: Hjordmänniskor och Övermänniskor (Den blonda besten). Den sistnämnda omfattas inte av samma regler som hjordmänniskorna, och det är HAN som driver mänskligheten framåt. Övermänniskan är en Robinson Crusoe, starkt präglad av ett förnuftigt och rationellt learning by doing-ideal.
Eller ett mer modernt exempel i Ann Heberlein, som i "Jag vill inte dö" berättar om sin bipolaritet och självmordslängtan samtidigt som samma bok har sina diskussioner om att hemlösa minsann har valt sin utsatta situation. (Jag argumenterar inte mot sakfrågan i sig, inte nu, men jag tycker att ämnesvalet i ljuset av psykisk sjukdom är...prekärt)
Samma författare formulerar det klockrent i "Det goda livet":
"Vem bryr sig om ogräs, när man inte kan andas?"
Samma mening rymmer också en förklaring till varför sjukdomen, paniken och ångesten kan uppfattas som en källa till visdom - att se allt bortom oväsentliga villfarelser, att irrelevans minsann är en lyxvara.
I grund och botten ser nog människan att världen är beskaffad enligt principen över- och underordning. När man står på rätt sida, men samtidigt upplever sig vara på fel sida, så måste gränsen formuleras om, flyttas för att man ska kunna förstå eller bara orka med sig själv.
Det är en förhatlig uppdelning, men samtidigt en uppdelning som gynnat exempelvis Nietzsche själv som vit man, sprungen ur akademin. Och man vill inte bita den hand som föder en.
Inte för att dra alla över en kam, eller för att döma, utan jag är snarare intresserad av hur föraktet för
svaghet påverkar människans vilja till att överleva, synen på andra människor och på världen.
Kylan som yttras i förhållande till andra människors svaghet. Det kan verka konstigt,
för en annan med en traditionell socialdemokratiskt solidarisk uppfostran, hur människor som helt
uppenbart använt samhällets resurser till sin egen hälsas väl och ve så uppenbart föraktar andra
människor i en liknande situation.
Samtidigt är det ju inte konstigare än när mamma sa till mig att barnen i skolan är elaka för att de innerst
inne är ledsna.
Håll med om att självmotsägelsen är intressant, och att den blir mer intressant när den framgår i ett sammanhang där man intellektualiserar eller diskuterar just svaghet.
Min svaghet och föraktet mot bidragstagare, hemlösa och outbildade.
Ta den tyske filosofen Friedrich Nietzsche till exempel. Hans neuroser, sömnlösa nätter, magkatarr, syfilis och vansinniga förälskelse till Lou Salome varvas liksom med hans syn på "övermänniskan" och på kvinnan.
"Går du till kvinnan, glöm inte piskan"
Enligt Nietzsche kan människan delas in i två kategorier: Hjordmänniskor och Övermänniskor (Den blonda besten). Den sistnämnda omfattas inte av samma regler som hjordmänniskorna, och det är HAN som driver mänskligheten framåt. Övermänniskan är en Robinson Crusoe, starkt präglad av ett förnuftigt och rationellt learning by doing-ideal.
Eller ett mer modernt exempel i Ann Heberlein, som i "Jag vill inte dö" berättar om sin bipolaritet och självmordslängtan samtidigt som samma bok har sina diskussioner om att hemlösa minsann har valt sin utsatta situation. (Jag argumenterar inte mot sakfrågan i sig, inte nu, men jag tycker att ämnesvalet i ljuset av psykisk sjukdom är...prekärt)
Samma författare formulerar det klockrent i "Det goda livet":
"Vem bryr sig om ogräs, när man inte kan andas?"
Samma mening rymmer också en förklaring till varför sjukdomen, paniken och ångesten kan uppfattas som en källa till visdom - att se allt bortom oväsentliga villfarelser, att irrelevans minsann är en lyxvara.
I grund och botten ser nog människan att världen är beskaffad enligt principen över- och underordning. När man står på rätt sida, men samtidigt upplever sig vara på fel sida, så måste gränsen formuleras om, flyttas för att man ska kunna förstå eller bara orka med sig själv.
Det är en förhatlig uppdelning, men samtidigt en uppdelning som gynnat exempelvis Nietzsche själv som vit man, sprungen ur akademin. Och man vill inte bita den hand som föder en.
fredag 26 oktober 2012
Praktiken är vorbei
Nu ska jag tillbaka till vanlig skola igen i några veckor.
Under tiden ska jag sköta mig, skriva massa saker i skolan, kanske jobba, och dessutom planera
undervisningen om franska revolutionen, industriella revolutionen och de politiska ideologierna.
Det är roligt, men det är fan rätt så uttömmande också.
Igår var det whiskyprovarkväll. Jag provade sju stycken olika sorters whisky, en whisky/ginger ale och en Irish coffee.
Bäst var ginger ale och nummer 6 och 7. Tror det var A'bunadh och Laphroaig 10.
-------------------
Jag känner mig stor nu. Jag har undervisat 16 lektioner minsann.
--------------
Under tiden ska jag sköta mig, skriva massa saker i skolan, kanske jobba, och dessutom planera
undervisningen om franska revolutionen, industriella revolutionen och de politiska ideologierna.
Det är roligt, men det är fan rätt så uttömmande också.
Igår var det whiskyprovarkväll. Jag provade sju stycken olika sorters whisky, en whisky/ginger ale och en Irish coffee.
Bäst var ginger ale och nummer 6 och 7. Tror det var A'bunadh och Laphroaig 10.
-------------------
Jag känner mig stor nu. Jag har undervisat 16 lektioner minsann.
--------------
torsdag 18 oktober 2012
Längesen.
Kära dagbok.
Det var längesen jag skrev. Men jag har helt enketl inte haft tid.
Jag har hållit mina första lektioner som gymnasielärare i Historia på gymnasiet. Det har gått bra, och mindre bra.
Idag trodde jag att jag hade fått feber (jag får alltid feber när jag är stressad), men efter att ha hållit en lektion om reformationen och om upptäckterna så förstod jag att det hade jag nog inte.
Så jag sprang en mil istället.
--------------------------------
Julia Gilliard är veckans bästa.
--------------------------------
Fan va det är roligt att vara lärare!
---------------------------------
Det var längesen jag skrev. Men jag har helt enketl inte haft tid.
Jag har hållit mina första lektioner som gymnasielärare i Historia på gymnasiet. Det har gått bra, och mindre bra.
Idag trodde jag att jag hade fått feber (jag får alltid feber när jag är stressad), men efter att ha hållit en lektion om reformationen och om upptäckterna så förstod jag att det hade jag nog inte.
Så jag sprang en mil istället.
--------------------------------
Julia Gilliard är veckans bästa.
--------------------------------
Fan va det är roligt att vara lärare!
---------------------------------
måndag 8 oktober 2012
Teater!
Var på premiären av Yarden i lördags. Det var en lysande dramatisering av en lysande bok som resulterat i en lysande pjäs.
Det är synliggörandet av klassamhället på ett sätt som vi inte riktigt sett sedan Moa Martinsson som har saknats i svensk litteratur och kultur.
Nu är det äntligen tillbaka.
-------------------------------
Har investerat i en massa slipsar nu för att dryga ut min garderob. Skolan jag praktiserar på är nämligen av det lite tjusigare slaget och man bör därför ha kavaj eller slips om man arbetar som lärare där.
Således har jag idag burit slips.
Tidigare i veckan har jag konstant använt kavaj.
Blåjeans och gymnastikskor är förbjudna.
Jag älskar det. Fan va härligt att få klä sig så stiligt varje dag för att man MÅSTE, inte för att overkilla en nyårsfest.
Underbart.
Det är synliggörandet av klassamhället på ett sätt som vi inte riktigt sett sedan Moa Martinsson som har saknats i svensk litteratur och kultur.
Nu är det äntligen tillbaka.
-------------------------------
Har investerat i en massa slipsar nu för att dryga ut min garderob. Skolan jag praktiserar på är nämligen av det lite tjusigare slaget och man bör därför ha kavaj eller slips om man arbetar som lärare där.
Således har jag idag burit slips.
Tidigare i veckan har jag konstant använt kavaj.
Blåjeans och gymnastikskor är förbjudna.
Jag älskar det. Fan va härligt att få klä sig så stiligt varje dag för att man MÅSTE, inte för att overkilla en nyårsfest.
Underbart.
tisdag 2 oktober 2012
Praktik!
Fullt ös och praktik på ProCivitas Malmö.
Det är riktigt roligt, jag är nästan förvånad hur spännande det är. Jag hade kanske trott att jag skulle bli llite sämre som lärare än vad jag nog blir, och jag hade inte riktigt väntat mig att det skulle bli så kul att möta elever på det viset.
Snart ska jag undervisa. Det blir upptäckterna, franska revolutionen, enväldet, amerikanska inbördeskriget och sådär.
---------------------------
Nåväl. Nu är jag trött. Ska slösurfa innan Elin komemr hem. Sen ska vi ut och springa i oktobersolen. Riktigt ägigt!
Det är riktigt roligt, jag är nästan förvånad hur spännande det är. Jag hade kanske trott att jag skulle bli llite sämre som lärare än vad jag nog blir, och jag hade inte riktigt väntat mig att det skulle bli så kul att möta elever på det viset.
Snart ska jag undervisa. Det blir upptäckterna, franska revolutionen, enväldet, amerikanska inbördeskriget och sådär.
---------------------------
Nåväl. Nu är jag trött. Ska slösurfa innan Elin komemr hem. Sen ska vi ut och springa i oktobersolen. Riktigt ägigt!
onsdag 26 september 2012
På samma sätt...
...är det inte lite konstigt att hela Tintin-diskussionen handlar om hur vita ser på hur vita såg på svarta?
Det är ingen som pratar om att det är svarta barn som ska sitta på bibblan och få se en rätt så svårsmält bild av personer med samma hudfärg som de själva.
Det är ingen som pratar om att det är svarta barn som ska sitta på bibblan och få se en rätt så svårsmält bild av personer med samma hudfärg som de själva.
tisdag 25 september 2012
MAH-etno.
Sydnytt spelar ball musik och har en invandrare som reporter när det handlar om isolering av hus på Rosengård.
Behöver jag säga att musiken tystnar när reportaget landar i Stångby.
Det är lite det som vi kan kalla för MAH-etno. Ni vet, Malmö högskola vill vara så öppensinnig (och är det: kanske bäst i Sverige oftast) men ibland blir det lite fel.
Ibland blir MAH högskolan som i sina kataloger brukar framställa en väldigt positiv syn av vår traditionella bild av svarta. Typ att de håller danskurser. Typ att "de" är häftiga och Stångby är lite tradigare, lite mer seriöst.
Och då vita flickor som i bruna folkhögskolelinnebyxor lite småpilskt spelar trumma på afrikanens frisinnade uppmaningar.
Den här kulturen är inte MAH:s fel, den genomsyrar hela "kunskapsstaden Malmö" (ja hela västvärlden, men måste vi vara så generella?): synen på invandrare som berikare blir väldigt ofta en lek med prototyper.
Det blir invandraren som representant för en kultur, eller en mängd kulturer som blir ett alibi för jämlikhet. Inte invandraren som en individ med erfarenheter som har gjorts med hänsyn till kulturella referensramar som kanske skiljer sig från våra.
*Det finns också skildringar av invandrare i väldigt kvalificierade positioner, Malmö högskola är väldigt duktiga på det också, ska sägas. Men Sydnytt sätter fingret på just detta också när de spelar häftig musik så fort någon har isolerat ett hus i ett invandrartätt område.
Behöver jag säga att musiken tystnar när reportaget landar i Stångby.
Det är lite det som vi kan kalla för MAH-etno. Ni vet, Malmö högskola vill vara så öppensinnig (och är det: kanske bäst i Sverige oftast) men ibland blir det lite fel.
Ibland blir MAH högskolan som i sina kataloger brukar framställa en väldigt positiv syn av vår traditionella bild av svarta. Typ att de håller danskurser. Typ att "de" är häftiga och Stångby är lite tradigare, lite mer seriöst.
Och då vita flickor som i bruna folkhögskolelinnebyxor lite småpilskt spelar trumma på afrikanens frisinnade uppmaningar.
Den här kulturen är inte MAH:s fel, den genomsyrar hela "kunskapsstaden Malmö" (ja hela västvärlden, men måste vi vara så generella?): synen på invandrare som berikare blir väldigt ofta en lek med prototyper.
Det blir invandraren som representant för en kultur, eller en mängd kulturer som blir ett alibi för jämlikhet. Inte invandraren som en individ med erfarenheter som har gjorts med hänsyn till kulturella referensramar som kanske skiljer sig från våra.
*Det finns också skildringar av invandrare i väldigt kvalificierade positioner, Malmö högskola är väldigt duktiga på det också, ska sägas. Men Sydnytt sätter fingret på just detta också när de spelar häftig musik så fort någon har isolerat ett hus i ett invandrartätt område.
lördag 22 september 2012
Många menar...
att Tyskland förlorade andra världskriget mest på grund av att man fövägrade kvinnorna att arbeta i fabrikerna. I synnerhet då inom produktionen av vapen. Till skillnad från Storbritannien, USA och Sovjetunionen så väntade man in i det sista med att tillåta kvinnorna bygga gevär och kanoner: närmare bestämt 1943.
Tur det kanske.
---------------------------------
Sitter på jobbet nu. Näst sista passet på ett bra tag nu. Jag är mätt på det. Jag vill vara hemma hos Elin.
----------------------------------
Det konstiga med Nazitysklands extremt biologistiska kvinnosyn är att det krockade rätt så hårt med deras stenhårda ambition att uppfostra människorna.
"Warum sollten wir die Banken und die Fabriken sozialiseren? Wir sozialisieren ja die Menschen."
Varför socialisera banken och fabriker när vi redan socialiserar människorna? Typ så sa Hitler.
Detta innebar i praktiken att staten var väldigt offensiva när det kom till att uppfostra barn. Så det blev inget uppdrag kvar till kvinnorna. Förutom att laga kraut och föda barn.
-------------------------------------------------
På måndag ska jag, Elin och Sebastian till Helsingborg. Det är derby. Jag är skitnervös.
--------------------------------------------------
Imorgon ska jag se The Waitress.
Kanske.
---------------------------------------------------
Jag har jobbat hela dagen och varit på pissdåligt humör. Igår var nämligen mina föräldrar på besök, och min far har en tendens till att vara irriterande. Tyvärr blir man inte arg förrän dagen efter.
---------------------------------------------------
Den första plastikoperationen som genomfördes med silikon utfördes på en man. En penisförlängning.
De första plastikoperationerna som gjordes utfördes även dom på kukar. För att dölja omskärelse vid olympiska spel under antiken. Omskärelsen var en symbol för att man var slav, och grekerna hade dessutom lite svårt med blottade ollon. Lite som att vårt samhälle har extremt svårt för bullfittor.
Så...man tog fram nål och tråd och sydde fast djurhud...kanske. Jag vet inte vad man hade för implantat.
Men det andra är sant!
---------------------------------------------
Jag ska ha praktik i oktober. Jag är skitnervös.
---------------------------------------------
Dunkelt skrivet, dunkelt tänkt var det någon som sa.
Det stämmer. Det är därför som jag skriver så jävla dunkelt.
Av det här inlägget att döma så tänker jag tusen tankar samtidigt. Jag är helt klart socialt understimulerad och socialt varvad.
Alltså, socialt varvad, det har jag själv hittat på. Det är känslan av att vara nästan. Steget bakom. Att vara en dumleklubba i en myrstack.
Som känslan när kurslitteratur inte anländer i tid från nätbokhandeln. Och jag missar uppgifter i skolan. Samtidigt som jag ska iväg och jobba samma dag.
Det går bra, inte så, men jag bär på känslan av att vara nästan. Nästan där. Bara detta också, sen så. Nästan.
Det ska bli skönt att koncentrera sig bara på praktikplatsen. Men det är ju inte som att tanken på praktik för med sig känslan av att vara lugn, liksom.
Nåväl. Jag får klargöra lite senare vad som egentligen försiggår här.
Dunkelt skrivet...
Tur det kanske.
---------------------------------
Sitter på jobbet nu. Näst sista passet på ett bra tag nu. Jag är mätt på det. Jag vill vara hemma hos Elin.
----------------------------------
Det konstiga med Nazitysklands extremt biologistiska kvinnosyn är att det krockade rätt så hårt med deras stenhårda ambition att uppfostra människorna.
"Warum sollten wir die Banken und die Fabriken sozialiseren? Wir sozialisieren ja die Menschen."
Varför socialisera banken och fabriker när vi redan socialiserar människorna? Typ så sa Hitler.
Detta innebar i praktiken att staten var väldigt offensiva när det kom till att uppfostra barn. Så det blev inget uppdrag kvar till kvinnorna. Förutom att laga kraut och föda barn.
-------------------------------------------------
På måndag ska jag, Elin och Sebastian till Helsingborg. Det är derby. Jag är skitnervös.
--------------------------------------------------
Imorgon ska jag se The Waitress.
Kanske.
---------------------------------------------------
Jag har jobbat hela dagen och varit på pissdåligt humör. Igår var nämligen mina föräldrar på besök, och min far har en tendens till att vara irriterande. Tyvärr blir man inte arg förrän dagen efter.
---------------------------------------------------
Den första plastikoperationen som genomfördes med silikon utfördes på en man. En penisförlängning.
De första plastikoperationerna som gjordes utfördes även dom på kukar. För att dölja omskärelse vid olympiska spel under antiken. Omskärelsen var en symbol för att man var slav, och grekerna hade dessutom lite svårt med blottade ollon. Lite som att vårt samhälle har extremt svårt för bullfittor.
Så...man tog fram nål och tråd och sydde fast djurhud...kanske. Jag vet inte vad man hade för implantat.
Men det andra är sant!
---------------------------------------------
Jag ska ha praktik i oktober. Jag är skitnervös.
---------------------------------------------
Dunkelt skrivet, dunkelt tänkt var det någon som sa.
Det stämmer. Det är därför som jag skriver så jävla dunkelt.
Av det här inlägget att döma så tänker jag tusen tankar samtidigt. Jag är helt klart socialt understimulerad och socialt varvad.
Alltså, socialt varvad, det har jag själv hittat på. Det är känslan av att vara nästan. Steget bakom. Att vara en dumleklubba i en myrstack.
Som känslan när kurslitteratur inte anländer i tid från nätbokhandeln. Och jag missar uppgifter i skolan. Samtidigt som jag ska iväg och jobba samma dag.
Det går bra, inte så, men jag bär på känslan av att vara nästan. Nästan där. Bara detta också, sen så. Nästan.
Det ska bli skönt att koncentrera sig bara på praktikplatsen. Men det är ju inte som att tanken på praktik för med sig känslan av att vara lugn, liksom.
Nåväl. Jag får klargöra lite senare vad som egentligen försiggår här.
Dunkelt skrivet...
onsdag 19 september 2012
Den 19e
Jag har konstiga ryckningar i ögat som inte vill ge med sig.
Jag tror det är någon slags stress. Övergången från att totalt kontrollera sin tid till att kontrollera den...lite mindre...har tagit ut sin rätt på mina sinnen.
Det där med att ha mycket tid som student är ju på väg att bli en svunnen epok i mitt liv. Om cirka ett och ett halvt år.
Jag är lite rädd att jag ska sluta få tid att bli bättre på saker när jag sen jobbar. Att jag inte ska orka springa, öva gitarr och piano, läsa böcker och allt annat sådant som man har tid att förkovra sig i nu när man är student och kan disponera det mesta av sin tid själv.
I oktober ska jag nämligen ha praktik, 8-16-style och det livet har jag inte riktigt levt sen jag slutade på Vittsjö sjukhem (helvetet på jorden) 2008.
Jag räknar med att vara skittrött den första tiden, men att det kommer ge med sig efter...ett år, kanske?
---------------------------
Jag kom nyss hem efter att ha jobbat. Igen. Jag börjar tröttna på det myckna arbetandet. Tre pass kvar denna månaden nu.
----------------------------
Det var längesedan jag blev sådär glad av en seger som jag blev när Malmö slog Åtvid i måndags.
Möjligen Kalmar hemma i april någon gång.
Som en förlossning genom ögonen.
----------------------------
Jag måste döda Zooey Deschanel. Jag hatar verkligen hennes karaktär (hon är ju samma roll överallt) i "New girl" och "500 days of summer".
Bohemiskt undergiven.
Kommer tillbaka till det en annan gång.
Börjar bli hungrig nämligen.
Jag tror det är någon slags stress. Övergången från att totalt kontrollera sin tid till att kontrollera den...lite mindre...har tagit ut sin rätt på mina sinnen.
Det där med att ha mycket tid som student är ju på väg att bli en svunnen epok i mitt liv. Om cirka ett och ett halvt år.
Jag är lite rädd att jag ska sluta få tid att bli bättre på saker när jag sen jobbar. Att jag inte ska orka springa, öva gitarr och piano, läsa böcker och allt annat sådant som man har tid att förkovra sig i nu när man är student och kan disponera det mesta av sin tid själv.
I oktober ska jag nämligen ha praktik, 8-16-style och det livet har jag inte riktigt levt sen jag slutade på Vittsjö sjukhem (helvetet på jorden) 2008.
Jag räknar med att vara skittrött den första tiden, men att det kommer ge med sig efter...ett år, kanske?
---------------------------
Jag kom nyss hem efter att ha jobbat. Igen. Jag börjar tröttna på det myckna arbetandet. Tre pass kvar denna månaden nu.
----------------------------
Det var längesedan jag blev sådär glad av en seger som jag blev när Malmö slog Åtvid i måndags.
Möjligen Kalmar hemma i april någon gång.
Som en förlossning genom ögonen.
----------------------------
Jag måste döda Zooey Deschanel. Jag hatar verkligen hennes karaktär (hon är ju samma roll överallt) i "New girl" och "500 days of summer".
Bohemiskt undergiven.
Kommer tillbaka till det en annan gång.
Börjar bli hungrig nämligen.
tisdag 11 september 2012
Hen?
Jag jobbar. Jag dricker kaffe och jag springer. Skulle det här vara en riktigt blogg, där jag berättar vad det är jag gör just nu just idag, så hade den sett likadan ut som för två år sen, när den började.
Det vore ju tråkigt.
Jag går också i en ny skola. Det är slappt, men trevligt. På torsdag får jag reda på var jag har praktik.
Praktik ska jag ha i nästan två månader under hösten. Sug på den.
-------------------------------------------
Jag hatar landslagsuppehåll. Snart spelar MFF igen, det är välkommet.
Vi slapp dessutom tvångsbussningen till Helsingborg. Den 24 september ska jag, Elin, Sebbe och möjligen några till istället göra kaoz med Maria Station.
Fedt.
-----------------------------------
Ja DN förbjuder alltså hen i sina nyhetstexter i någon form av kvasiprovokation. För egentligen är det ingen nyhet, och egentligen är det inget som DN är ensamma om.
Därför är det onödigt att överhuvudtaget säga någonting om det.
"Det var så pass aktuellt med hen att vi kände att vi var tvungna att gå ut med ett statement", sa Björn Wiman i SVT nyss.
Och menar att det skulle sticka ut för mycket i nyhetstexter med hen.
Såhär: Språket ska vara beskrivande av verkligheten. Det ska på något sätt vara länken mellan den bild jag ser och den bild du ser. Språket är själva kravet för att den bilden ska vara gemensam.
Ser vi då en han, så säger vi "han". Ser vi det inte så säger vi det inte. Det är i de senare fallen som Hen är relevant: när kön är irrelevant. Det är faktiskt väldigt ofta: "busschauffören", "lapplisan/p-nissen", "läraren", "landshövdingen" o.s.v. Ser vi då en "hen" så skriver DN en han. Och det är väl där problemet ligger.
Jag kan också se 'risken' med att hen är stickande, men det sker ju bara om språket används fel. Och hen kan ju heller inte ersätta alla könspronomen.
Jag menar, mycket av formulerandet av makten i samhället grundar sig på kön, och då skulle det bara verka osynliggörande om vi slutar se det och dessutom slutar formulera det i språket. Olika förutsättningar, olika ord.
Dessutom är det någon slags akademisk von oben-attityd, det där med att använda språket annorlunda per automatik ändrar synsättet på något.
Det kan jag ha lite svårt för.
Men ändå, inte ska DN "förbjuda" ordet hen. Det är väl bara att inte stänga dörren till han/hon.
Det vore ju tråkigt.
Jag går också i en ny skola. Det är slappt, men trevligt. På torsdag får jag reda på var jag har praktik.
Praktik ska jag ha i nästan två månader under hösten. Sug på den.
-------------------------------------------
Jag hatar landslagsuppehåll. Snart spelar MFF igen, det är välkommet.
Vi slapp dessutom tvångsbussningen till Helsingborg. Den 24 september ska jag, Elin, Sebbe och möjligen några till istället göra kaoz med Maria Station.
Fedt.
-----------------------------------
Ja DN förbjuder alltså hen i sina nyhetstexter i någon form av kvasiprovokation. För egentligen är det ingen nyhet, och egentligen är det inget som DN är ensamma om.
Därför är det onödigt att överhuvudtaget säga någonting om det.
"Det var så pass aktuellt med hen att vi kände att vi var tvungna att gå ut med ett statement", sa Björn Wiman i SVT nyss.
Och menar att det skulle sticka ut för mycket i nyhetstexter med hen.
Såhär: Språket ska vara beskrivande av verkligheten. Det ska på något sätt vara länken mellan den bild jag ser och den bild du ser. Språket är själva kravet för att den bilden ska vara gemensam.
Ser vi då en han, så säger vi "han". Ser vi det inte så säger vi det inte. Det är i de senare fallen som Hen är relevant: när kön är irrelevant. Det är faktiskt väldigt ofta: "busschauffören", "lapplisan/p-nissen", "läraren", "landshövdingen" o.s.v. Ser vi då en "hen" så skriver DN en han. Och det är väl där problemet ligger.
Jag kan också se 'risken' med att hen är stickande, men det sker ju bara om språket används fel. Och hen kan ju heller inte ersätta alla könspronomen.
Jag menar, mycket av formulerandet av makten i samhället grundar sig på kön, och då skulle det bara verka osynliggörande om vi slutar se det och dessutom slutar formulera det i språket. Olika förutsättningar, olika ord.
Dessutom är det någon slags akademisk von oben-attityd, det där med att använda språket annorlunda per automatik ändrar synsättet på något.
Det kan jag ha lite svårt för.
Men ändå, inte ska DN "förbjuda" ordet hen. Det är väl bara att inte stänga dörren till han/hon.
söndag 9 september 2012
Birro
Marcus Birro skriver i sin bok att han var otrogen mot sin sambo med en tjej tvärsöver gården. Sambon som var utelåst fick sova i trappan och han själv satt tillsammans med sitt vänstreprassel och skrattade åt sin flickvän när hon gick ut på gården för att kissa.
Nu talar han ut om sin tidigare svinighet i en ny bok.
Jaha? Jag kan inte riktigt hjälpa att jag blir vansinnigt provocerad av det beteendet.
Ångrar han sig? Säkert.
Har han återgäldat de människor som har blivit skadade av hans beteende? Säkert inte.
Kommer han tjäna fett med cash på att exploatera sin egen svinighet? Säkert.
Jag vill inte trycka på att han är katolik, så inga jämförelser där, men visst fan är det endast förunnat riktiga svin att köpa avlatsbrev i bikten och sen sälja dem?
--------------------------------------
Svängde inom Bjärnum i helgen för 75-års kalas och kräftskiva.
På 75-års-kalaset var min mormors bonusbarn där. Han är polis i Helsingborg.
Två saker: det är inte helt konstigt att man är misstänksam och lite fördomsfull mot:
1. Poliser
2. Helsingborgare
Nu lämnar vi det ämnet.
--------------------------------------
Jobbar tre pass den här veckan. Går också i skolan. Tar ett djupt andetag och hoppas på att jag är hel när jag kommer ut på andra sidan.
---------------------------------------
Nu talar han ut om sin tidigare svinighet i en ny bok.
Jaha? Jag kan inte riktigt hjälpa att jag blir vansinnigt provocerad av det beteendet.
Ångrar han sig? Säkert.
Har han återgäldat de människor som har blivit skadade av hans beteende? Säkert inte.
Kommer han tjäna fett med cash på att exploatera sin egen svinighet? Säkert.
Jag vill inte trycka på att han är katolik, så inga jämförelser där, men visst fan är det endast förunnat riktiga svin att köpa avlatsbrev i bikten och sen sälja dem?
--------------------------------------
Svängde inom Bjärnum i helgen för 75-års kalas och kräftskiva.
På 75-års-kalaset var min mormors bonusbarn där. Han är polis i Helsingborg.
Två saker: det är inte helt konstigt att man är misstänksam och lite fördomsfull mot:
1. Poliser
2. Helsingborgare
Nu lämnar vi det ämnet.
--------------------------------------
Jobbar tre pass den här veckan. Går också i skolan. Tar ett djupt andetag och hoppas på att jag är hel när jag kommer ut på andra sidan.
---------------------------------------
fredag 7 september 2012
Uppdrag: Östra Malmö
Jag har det senaste året orienterat mig ordentligt i västra Malmös stadsdelar. Mycket av det har kommit sedan jag träffade min sambo, som härrör från nämnda trakter.
Jag har under den tiden lärt mig Djupadal, Ribersborg, Hyllie och Slottstaden. Bara för att nämna några.
Nåväl, jag känner att det är så spännande det här med att upptäcka nya platser att jag vill utvidga mitt äventyr österut.
När jag kommer tillbaka tänkte jag göra en "Göran Kropp" och hålla föredrag för Volvos ägarstiftelse om inspiriation och aktivt, positivt ledarskap för 68 000 kr halvtimmen inkl moms.
Jag känner att jag glider ifrån ämnet.
Återigen: NÅVÄL.
Igår tog jag cykeln och for min väg längs med Föreningsgatan, upp förbi Sallerupsvägen (där jag var med min pappa en gång för längesen och åkte dieseltruck) och till slut till Bulltofta.
Platsen där Sveriges enda flygkapardrama utspelade sig.
Historiens vingslag slog som salta tångruskor mot min kind.
Jag bestämde mig för att utnyttja friluftsområdet för att springa lite. Sen cyklade jag hem.
Fast då på Industrigatan (där Zlatan en gång terroriserade filantroper som ville hjälpa de stackars gatuprostituerade) och sen över S.t Knuts väg.
Platsen som jag har en vits om:
Varför gillar inte människor på S:t Knut svarta?
....
...
De är rasHipster.
tisdag 4 september 2012
Skolstart, några idioter och en dementi
Började skolan igår.
Om det finns människor som fyller på sina energireserver av att vara i en miljö med mycket människor, så är jag inte en av dem om jag säger så.
Laddar på morgonen innan jag cyklar iväg och på eftermiddagen när jag kommit hem.
Det man alltid räds i en sådan situation är att man ska fastna i det beteendet. Att man inte vill gå och lägga sig för att man då snart ska vakna och därmed gå till jobbet/skolan.
Sådana jobb har jag haft, och alla nya situationer och sammanhang jag ska ställa in mig in för är sådana. Åtminstone till en början.
Kraftdränerande. Men ändå trevligt. Jag tror att det rättar till sig.
------------------------------------------
EN DEMENTI: Elin blev alltså mindre arg än jag väntade mig av att jag tvättade soffklädseln i tvättmaskinen. Faktum är att hon inte blev speciellt arg alls, faktiskt, som jag skrev i ett tidigare inlägg.
Snarare...lite ledsen först. Nåväl, hon uppskattade inte att bli framställd som "regeringen", och det har jag förståelse för.
Så...förutom att hon reglererar orden i min blogg, så är hon ingen regering. Och hon blir framför allt inte arg när man tvättar soffan i tvättmaskinen.
-------------------------------------------
Några som också, eller förlåt, däremot borde lära sig något om demokrati är MFF:s styrelse. Vilka jävla idioter som tror att vi accepterar att bli tvångsbussade till Helsingborg. Polisen spelar också en viktig roll i det här ska sägas. Men först av allt:
Alla som åker på bortamatcher vet att det sällan är särskilt hätsk stämning, men skulle man behöva säkerhetsreglar att hålla i så vet man att den största säkerheten man har är att åka tillsammans med sina medsupportrar. Vi är samlade, vi går till matchen och oftast söker ingen i de leden konfrontation.
Det är lite charmen med bortamatcher också, att vara tillsammans.
Polisen är inte mycket till hjälp, som supporter är du i stunden helt rättslös och mannen i blått skyddar i första hand allmän och privat egendom samt det man brukar kalla för tredje man. Det är också därför de gillar bussidén, så att de kan dra alla över en och samma huligankam och vi förväntas vara tacksamma för att polisen slipper stå passiva vid misshandlingar.
Så. Nu ska vi alltså splittras upp i bussar (för de som vill) och tåg (för de som vägrar att bli tvingade in i en buss) och snedresenärer. Rättsäkereheten, säkerheten och demokratin hotas i ett och samma slag.
Jag har sällan varit med om inkompetens som lyckas pricka in så många allvarliga fel och brister i tänkandet som INTE beror på slarv.
Människor skjuter varandra i den här staden och då kraftsamlar polisen och näringslivstopparna i MFF:s styrelse för att begränsa vanliga människors röreslefrihet.
Om det finns människor som fyller på sina energireserver av att vara i en miljö med mycket människor, så är jag inte en av dem om jag säger så.
Laddar på morgonen innan jag cyklar iväg och på eftermiddagen när jag kommit hem.
Det man alltid räds i en sådan situation är att man ska fastna i det beteendet. Att man inte vill gå och lägga sig för att man då snart ska vakna och därmed gå till jobbet/skolan.
Sådana jobb har jag haft, och alla nya situationer och sammanhang jag ska ställa in mig in för är sådana. Åtminstone till en början.
Kraftdränerande. Men ändå trevligt. Jag tror att det rättar till sig.
------------------------------------------
EN DEMENTI: Elin blev alltså mindre arg än jag väntade mig av att jag tvättade soffklädseln i tvättmaskinen. Faktum är att hon inte blev speciellt arg alls, faktiskt, som jag skrev i ett tidigare inlägg.
Snarare...lite ledsen först. Nåväl, hon uppskattade inte att bli framställd som "regeringen", och det har jag förståelse för.
Så...förutom att hon reglererar orden i min blogg, så är hon ingen regering. Och hon blir framför allt inte arg när man tvättar soffan i tvättmaskinen.
-------------------------------------------
Några som också, eller förlåt, däremot borde lära sig något om demokrati är MFF:s styrelse. Vilka jävla idioter som tror att vi accepterar att bli tvångsbussade till Helsingborg. Polisen spelar också en viktig roll i det här ska sägas. Men först av allt:
Alla som åker på bortamatcher vet att det sällan är särskilt hätsk stämning, men skulle man behöva säkerhetsreglar att hålla i så vet man att den största säkerheten man har är att åka tillsammans med sina medsupportrar. Vi är samlade, vi går till matchen och oftast söker ingen i de leden konfrontation.
Det är lite charmen med bortamatcher också, att vara tillsammans.
Polisen är inte mycket till hjälp, som supporter är du i stunden helt rättslös och mannen i blått skyddar i första hand allmän och privat egendom samt det man brukar kalla för tredje man. Det är också därför de gillar bussidén, så att de kan dra alla över en och samma huligankam och vi förväntas vara tacksamma för att polisen slipper stå passiva vid misshandlingar.
Så. Nu ska vi alltså splittras upp i bussar (för de som vill) och tåg (för de som vägrar att bli tvingade in i en buss) och snedresenärer. Rättsäkereheten, säkerheten och demokratin hotas i ett och samma slag.
Jag har sällan varit med om inkompetens som lyckas pricka in så många allvarliga fel och brister i tänkandet som INTE beror på slarv.
Människor skjuter varandra i den här staden och då kraftsamlar polisen och näringslivstopparna i MFF:s styrelse för att begränsa vanliga människors röreslefrihet.
torsdag 30 augusti 2012
Tvättade klädseln till soffan
i maskin. Elin blev mer än lovligt rasande på mig när vi upptäckte att klädseln krympt.
Det löste sig.
Men nu har jag lärt mig att P betyder kemtvätt.
---------------------------------
Sticker Ranégie kan vi glömma guldet.
---------------------------------
För övrigt börjar jag skolan på måndag. Jag räds, som ni vet, övegångar av det här slaget.
Men jag ser väldigt mycket fram smot det på samma gång. Nu har jag dessutom köpt ett anteckningsblock för en jävla massa pengar. Jag är riktigt sugen på att använda det nu.
Sen ser jag fram emot en rejäl reallöneökning för lärarna innan jag börjar jobba.
Annars får det bli old panda days på heltid.
Det löste sig.
Men nu har jag lärt mig att P betyder kemtvätt.
---------------------------------
Sticker Ranégie kan vi glömma guldet.
---------------------------------
För övrigt börjar jag skolan på måndag. Jag räds, som ni vet, övegångar av det här slaget.
Men jag ser väldigt mycket fram smot det på samma gång. Nu har jag dessutom köpt ett anteckningsblock för en jävla massa pengar. Jag är riktigt sugen på att använda det nu.
Sen ser jag fram emot en rejäl reallöneökning för lärarna innan jag börjar jobba.
Annars får det bli old panda days på heltid.
Det här med kroppen...
Jag har en känsla av att jag tidigare tagit upp Matti, huvudpersonen i Populärmusik från Vittula, i bloggen. Det handlade då om huruvida det var "knapsu" (skällsord med styrka ungefär mittemellan Kärring och Fitta) eller inte att hålla på med musik.
Samtidigt skrev Ann Heberlein en krönika för ett tag sen som handlade om att tjejer som håller på med hästar får en annan syn på sin kropp än att bara vara ett objekt. De använder ju den till att mocka och styra hästen i stället för att sminka sig för någon kille, ja ni fattar.
Nu till kroppen. Är det arbetet med kroppen som gör att den blir mer subjekt och mindre objekt. Är det därför fåfänga är en synd i arbetarklassen?
Jag tänker att Heberlein har rätt. Det är den snabbaste, smartaste vägen till att minska sexualiseringen av kvinnokroppen: låt den ta i.
MEN, säger
Någonstans inom mig gissar jag också att objektifieringen av kroppen också är klassbetingad.
Jag menar: om ridningen bidrar till att tjejer upplever sig själva mindre som objekt, så borde väl rimligen undersköterskor också göra det?
MEN, säger ni,
"Jag är tveksam till att manskroppen är mindre subjekt bland medel-och överklassens män, de som inte kroppsarbetar"
Jo men de spelar ju golf. Nä, skämt åsido, det kan ju ha att göra med vad man lägger tyngdpunkten på. Som män betraktade är det säkert så, men som klass betraktat är det verkligen inte så.
Arbetarklassens manskropp är ju ett verktyg för den som tjänar på arbetet. Så är det ju också med kvinnokroppen.
Precis som kön har en kropp, så har klassen det, så har etniciteten det. Men nu handlar detta om kön och klass.
Detta måste vi skilja på:
Visst är arbetet eller "att ta i" som Heberlein uttryckte det, ett bra verktyg mot att kvinnokroppen blir ett sexuellt objekt. En frigörelse för vissa. Men synonymt med att vara ett ekonomiskt objekt för andra.
Jag tror att människor har en omedveten drift att röra sig mot vad man upplever som en frigörelse. De riktningarna skiljer ju sig naturligtvis åt beroende på vad man frigör sig ifrån.
"Att kvinnor arbetar ska vi ju vara glada för", säger ni kanske nu.
Jo kanske, eller nej, säger jag. För som historiker är det inte svårt att hitta kvinnor som arbetar med kroppen. Möjligen är det svårt att hitta att samhället ser det som ett regelrätt "arbete", eftersom kvinnodominerade arbeten till hälften ofta är ett kall (läs: ta hand om äldre).
Att kvinnor är utestängda från arbete, i synnerhet kroppsarbete är ett resultat av att historien om den vita borgerlighetens kvinnor alltid står i centrum för kvinnofrigörelsen. Det är inte fel, det är bara...snävt
Nåväl...nu glider jag ifrån ämnet. Det är bra att rida, och använda kroppen. Men det är också det antagandet som gör att Matti oroas över att rock'n roll är "knapsu".
tisdag 28 augusti 2012
Jag förstår inte...
....varför inte Stefan Löfven tar upp rasismen i sitt sommartal. Framför allt inte när M:s ansvarige för sociala medier (!) kallar Nalin Pekgul för klappturk.
....varför Malmö FF ska ta 87 minuter på sig att göra mål på GIF Sundsvall.
....varför bob hund i vanlig ordning tar över Malmöfestivalen, och Soundtrack alltid känns sådär på samma festival. Nästa år vill jag se Eldkvarn.
....hur det kan vara så enkelt att få skivkontrakt.
------------------------------------------------
Jag är i fixartagen. Det här med att laga min cykel har ju blivit lite av följetong (kanske väl tilltaget lite att kalla det följetong vid endast ett tidigare inlägg i ämnet), som nu har nått vägs ände.
Elins papá hjälpte mig nämligen att byta hjulet i helgen, och igår skruvade jag på bromsen som slutligen gjorde cykeln brukbar igen.
Lycka. Cyklade runt och nynnade på den här hela dagen, och fick stohetsvansinne av att jag lyckades laga något själv. Så jag gick till Clas Ohlson och köpte skruvmejslar och lyckades även laga min gitarr som jävlats ett tag.
Nu vill jag bara laga massa saker. Utom mat.
------------------------------------------------
....varför Malmö FF ska ta 87 minuter på sig att göra mål på GIF Sundsvall.
....varför bob hund i vanlig ordning tar över Malmöfestivalen, och Soundtrack alltid känns sådär på samma festival. Nästa år vill jag se Eldkvarn.
....hur det kan vara så enkelt att få skivkontrakt.
------------------------------------------------
Jag är i fixartagen. Det här med att laga min cykel har ju blivit lite av följetong (kanske väl tilltaget lite att kalla det följetong vid endast ett tidigare inlägg i ämnet), som nu har nått vägs ände.
Elins papá hjälpte mig nämligen att byta hjulet i helgen, och igår skruvade jag på bromsen som slutligen gjorde cykeln brukbar igen.
Lycka. Cyklade runt och nynnade på den här hela dagen, och fick stohetsvansinne av att jag lyckades laga något själv. Så jag gick till Clas Ohlson och köpte skruvmejslar och lyckades även laga min gitarr som jävlats ett tag.
Nu vill jag bara laga massa saker. Utom mat.
------------------------------------------------
onsdag 22 augusti 2012
Stoppa pressarna!
Det är ännu lite tidigt för ett offentligt yttrande. Men jag gör en Reepalu och handlar lite egenmäktigt bara i just det här fallet och ger förhandsinformation exklusivt för bloggläsarna:
Dagarna som band är räknade för old panda days.
Som osignat band i alla fall.
Imorgon väntar möte med skvibolaget Ljup musik i Kristianstad. I Oktober inspelning i Malmö.
Vi räknar med att ha någon form av album eller ep färdig lagom till sommaren.
---------------------------------------
Jag kommer att jobba drygt halvtid i september. Och plugga på heltid. I höst igen.
En liten del av mig ser fram emot det. En annan del längtar mest till september är slut, då jag ska ligga på golvet naken, äta mums-mums, spetsade med imodium och ha bomullstussar i näsan. Lite lagom utrbrän sådär.
Jag börjar dessutom på en ny utbildning, lärarutbildningen närmare bestämt, om några veckor.
Jag skjuter det i från mig tills vidare.
----------------------------------------
Annars är ju hösten en tid som jag alltid tror kommer bära med sig lugn, men som jag vet aldrig gör det.
Har fått märkliga slängar av att hålla fast vid sommaren på ett sätt som jag inte gjort sen jag var barn.
Jag vill inte riktigt att den ska ta slut. Kanske för att jag just i år väntar mig att hösten kommer vara hektisk, och så kommer den hetsen säkerligen att utebli.
-----------------------------------------
Nu ska jag ta lite mer kaffe.
The Downfall 2- Håkan Juholt
I rollen som den hånflinande borgarbrackan, den lögnaktige skattesmitaren och dryga statsministern Fredrik Reinfeldt (också expert på Karate):
Jean Claude van Damme
Jean Claude van Damme
AJ!
Jag föll till föga.
Skaffade en iPhone. Så jävla gytt ju!
Kan kolla allt i den. Frågar någon vad klockan är, jag bara: tar upp iPhone och säger "0816"!
Eller vill man veta var man är, jag bara: tar upp iPhone och pekar på skärmen och säger "här"!
Nu väntar jag framför allt på lanseringen av min foto-app så jag kan börja sprida den och bli miljonär.
--------------------------------------
Tro nu inte, för all del att min rollbesättning till "The Downfall 2 - Håkan Juholt" (alternativt Der untergang 2 eller Undergången 2) har slutat.
Precis som Frodo har Sam, Riggs har Murtaugh i "Dödligt vapen" och Thelma har sin Louise så har också Håkan "Bråkan"Juholt sin Tommy Waidelich.
Starring:
Matt Damon.
Skaffade en iPhone. Så jävla gytt ju!
Kan kolla allt i den. Frågar någon vad klockan är, jag bara: tar upp iPhone och säger "0816"!
Eller vill man veta var man är, jag bara: tar upp iPhone och pekar på skärmen och säger "här"!
Nu väntar jag framför allt på lanseringen av min foto-app så jag kan börja sprida den och bli miljonär.
--------------------------------------
Tro nu inte, för all del att min rollbesättning till "The Downfall 2 - Håkan Juholt" (alternativt Der untergang 2 eller Undergången 2) har slutat.
Precis som Frodo har Sam, Riggs har Murtaugh i "Dödligt vapen" och Thelma har sin Louise så har också Håkan "Bråkan"Juholt sin Tommy Waidelich.
Starring:
torsdag 16 augusti 2012
FC Rangers blev utkastade ur skotska förstadivisionen p.g.a. ekonomiska problem. De ska från och med i år spela i tredjedivisionen. En stor anledning till det var Malmö FF som slog ut lojalistlaget från Glasgow från allt Europaspel förra sommaren.
Hur går det då med biljettförsäljningen inför säsongsstarten i lingonserien?
Jo, FC Rangers har i skrivande stund sålt 30 000 årskort. Inget lag i världen är i närheten av de siffrorna i en tredjedivision. I en stad av Stockholms storlek. En supporter till laget beskrev hypen såhär:
"It's a long road to fashion and glamor these days. Now developed an underground mentality of the club and the supporters. An" us against them "mentality. It is now we can start to become cult heroes"
Hur går det då med biljettförsäljningen inför säsongsstarten i lingonserien?
Jo, FC Rangers har i skrivande stund sålt 30 000 årskort. Inget lag i världen är i närheten av de siffrorna i en tredjedivision. I en stad av Stockholms storlek. En supporter till laget beskrev hypen såhär:
"It's a long road to fashion and glamor these days. Now developed an underground mentality of the club and the supporters. An" us against them "mentality. It is now we can start to become cult heroes"
Går och retar mig på följande saker:
#1. Julian Assange. Killen är ett jävla as. Han gömmer sig bakom öppenhetens fana för att bedriva sina jävla våldtäktsfasoner samtidigt som Bradley Manning riskerar att dö för sina insatser.
Det är fan ta mig klassamhället när det är som värst. Det är ju Manning, och inte Assange som är anledningen till Wikileaks framgångar.
#2 Stand-up.
Vi var på skitdålig stand-up för några veckor sedan. Det var Fritte Fritzon, Johannes Finnlaúgsson och någon tjomme till.
Ett skämt handlade om hur poetry slam är förutsägbart...till skillnad från stand-up formatet, då alltså.
Ett annat om att negerboll är en synonym till basket...det satt dessutom en svart man i publiken.
Det är inte humor, det är rasism. Men det är ok om man känner folk på P3.
Det är inte första gången jag spyr galla över olika stand-up artister här. Jag har faktiskt inte så mycket emot själva formatet (förutom att det har blivit liiiiiite förutsägbart med skäggig hipster-kille drar sexist-skämt), och anledningen till att jag utsätter mig för eländet är att det på något sätt alltid ger mig intrycket av att jag själv faktiskt inte är så jävla dålig på att göra den här världen till ett bättre ställe.
Det är fan ta mig klassamhället när det är som värst. Det är ju Manning, och inte Assange som är anledningen till Wikileaks framgångar.
#2 Stand-up.
Vi var på skitdålig stand-up för några veckor sedan. Det var Fritte Fritzon, Johannes Finnlaúgsson och någon tjomme till.
Ett skämt handlade om hur poetry slam är förutsägbart...till skillnad från stand-up formatet, då alltså.
Ett annat om att negerboll är en synonym till basket...det satt dessutom en svart man i publiken.
Det är inte humor, det är rasism. Men det är ok om man känner folk på P3.
Det är inte första gången jag spyr galla över olika stand-up artister här. Jag har faktiskt inte så mycket emot själva formatet (förutom att det har blivit liiiiiite förutsägbart med skäggig hipster-kille drar sexist-skämt), och anledningen till att jag utsätter mig för eländet är att det på något sätt alltid ger mig intrycket av att jag själv faktiskt inte är så jävla dålig på att göra den här världen till ett bättre ställe.
söndag 12 augusti 2012
Frankrike
Är ett jävla U-land. Jag fattar verkligen inte hur de kan vara med i G8 med så många fattiga på gatorna.
Och det är fan otrevligt med armbandsmånglarna på Sacre Cœur (de drar en i armarna och skriker saker efter en om man blir arg. Jag blev kallad för gay till exempel. Fantasifullt. Frihet, jämlikhet, broderskap).
Nåväl.
Nåväl.
Frankrikes huvudstad har en till på köpet riktigt ursämst infrastruktur. Det gäller allt ifrån vilket skick gatorna är i (trottoarerna lutar, det är så jävla irriterande), hur tunnelbanan ser ut (skramlar, som en spårvagn i Göteborg) samt vilka hus som finns där.
Paris är känt för sina gamla hus och sin vackra arkitektur. Där går folk och säger "tänk, såna fina hus rev man i Sverige på nittnasextitale, jag fattar det inte".
Där bortser man från en viktigt detalj. Nämligen att samtliga bostadshus i Paris innersta kärna vid typ St Germain ser fallfärdiga ut, slösar energi och är uselt planerade.
Om ni inte har varit i Paris, så kan jag berätta att mittemot Notre Dame så finns det kåkar där de bärande bjälkarna på utsidan har gett vika: våningarna lutar lite charmigt sådär.
Jag vill inte på något sätt ge sken av att jag inte tyckte Paris var bra. Det var verkligen fint. Åk dit och ät goda tomater och kolla på konst och grym arkitektur (för den finns också).
Kärnan i min socialism är såklart min människosyn. Men det handlar också om att jag stör mig så in i helvete på halvhjärtade satsningar i välfärd och i offentlig miljö.
Jag ryser av dålig trafikplanering. Att det inte finns linjer vid trafikljusen och så vidare.
Jag klöks att det inte finns en enda papperskorg längs Champs Elysée.
Det är nu jag ska bli kritiserade för att jag är trångsynt och inte är öppen för nya kulturer. Den mer kontinentala Laissez Faire-attityden är något jag måste vänja mig vid, tycker ni. Men nej, nej nej, säger jag, det här går liksom inte att relativisera bort:
FALLFÄRDIGA HUS OCH OTYDLIGA ÖVERGÅNGSSTÄLLEN ÄR DÅLIGT. PUNKT.
Höj skatten nu för helvete, Hollande, och bygg en offentlig service som är värdig en riktigt stormakt.
Vive La France!
Kära Kitty.
Ja, den hette väl så, dagboken som Anne Frank skrev i?
Jag är nyss hemkommen från Pompidous, baguetternas, tangorabatternas och den expansiva utrikespolitikens förlovade land: Frankrike.
Det gjorde gott. Paris är en vacker stad, även om den inte på långa vägar kan mäta sig med Malmö.
Men där finns ju vissa saker som inte finns här hemma, som exempelvis Musée d'Orsay och tidigare nämnda Pompidou. Det var fett att se alla konstverken som jag bara har sett på tentor i konsthistoria innan.
Häftigast var Pompidou och Kandinskys verk där. Jag kan tipsa om att det är gratis inträde för alla EU-medborgare under 25.
Ingen Kandinsky för er alltså, turkjävlar!
-----------------------------------------------
Jag har också varit i Claude Monets trädgård. Fan vilken förkovrande semester.
En å annan bir har slunkit ner osså, tro ente annat!
------------------------------------------------
Idag förlorade MFF mot Elfsborg och imorgon börjar Elin jobba igen.
Förlust i fotboll.
Skarvångest. Byta värld. Och när det går dåligt i fotbollen finns liksom inte samma tröst, samma mjuka övergång över skarven.
Jag vet att jag är ledig lite grand till, men ändå, nu gäller andra regler än när Elin hade semester. Vilka regler är det, vad kan man göra, vad kan man inte göra? Hur tråkigt måste man ha? Vad kan man se fram emot?
Nåväl, klart att kvällarna är ljumma i åtminstone en månad till. Och att livet inte tar slut för att man jobbar eller pluggar.
Men helvete, det känns rätt tungt att hoppa över skarven med en sån förlust i ryggsäcken.
---------------------------------------------------
Efter en vecka av Croissant, Pasta, Öl och bröd så går magen helt jävla bananas på min knäckebröd och äggfrukost.
Magkatarren jag fick idag kändes som ...ah jag hatar såna jämförelser: hur ont gör saker? 'som att föda barn' NEJ ...men det kändes som att sparka in i stortån i ett stolsben.
Typ så.
---------------------------------------------------
Jag är nyss hemkommen från Pompidous, baguetternas, tangorabatternas och den expansiva utrikespolitikens förlovade land: Frankrike.
Det gjorde gott. Paris är en vacker stad, även om den inte på långa vägar kan mäta sig med Malmö.
Men där finns ju vissa saker som inte finns här hemma, som exempelvis Musée d'Orsay och tidigare nämnda Pompidou. Det var fett att se alla konstverken som jag bara har sett på tentor i konsthistoria innan.
Häftigast var Pompidou och Kandinskys verk där. Jag kan tipsa om att det är gratis inträde för alla EU-medborgare under 25.
Ingen Kandinsky för er alltså, turkjävlar!
-----------------------------------------------
Jag har också varit i Claude Monets trädgård. Fan vilken förkovrande semester.
En å annan bir har slunkit ner osså, tro ente annat!
------------------------------------------------
Idag förlorade MFF mot Elfsborg och imorgon börjar Elin jobba igen.
Förlust i fotboll.
Skarvångest. Byta värld. Och när det går dåligt i fotbollen finns liksom inte samma tröst, samma mjuka övergång över skarven.
Jag vet att jag är ledig lite grand till, men ändå, nu gäller andra regler än när Elin hade semester. Vilka regler är det, vad kan man göra, vad kan man inte göra? Hur tråkigt måste man ha? Vad kan man se fram emot?
Nåväl, klart att kvällarna är ljumma i åtminstone en månad till. Och att livet inte tar slut för att man jobbar eller pluggar.
Men helvete, det känns rätt tungt att hoppa över skarven med en sån förlust i ryggsäcken.
---------------------------------------------------
Efter en vecka av Croissant, Pasta, Öl och bröd så går magen helt jävla bananas på min knäckebröd och äggfrukost.
Magkatarren jag fick idag kändes som ...ah jag hatar såna jämförelser: hur ont gör saker? 'som att föda barn' NEJ ...men det kändes som att sparka in i stortån i ett stolsben.
Typ så.
---------------------------------------------------
tisdag 31 juli 2012
Om nostalgi.
Det förknippas ofta med dem melankoliska och nedbrytande förströelsen att längta tillbaka till en tid som flytt.
Jag är en sådan som ser det tunga förflutna vävt lager på lager i alla hörn och kanter på platser jag bott på. Dock har jag lyckats se sinnestillståndet som något ytligare än att man längtar efter tiderna då det luktade äpple-allrengöring i ens pojkrum eller när spelade The Clash på sin stereo.
Nostalgi är att längta tillbaka till ett känslorum som spänner i tre dimensioner. Det kan vara en tid, som förknippas med en plats, en lukt eller ett ljud som i sin tur omsätts i en känsla som du just nu upplever att du saknar i ditt liv.
Nostalgi är att längta tillbaka till ett känslorum som du faktiskt aldrig egentligen har upplevt, utan konstruerar först i efter hand.
Det är det sublima, storslagna intrycket av ett förflutet landskap som du själv har målat.
Ordet betyder ordagrant "hemlängtan" och är en psykisk åkomma som drabbade soldater som låg ute i fält för länge. De drabbades då av symtom som i mångt och mycket liknar de som uppkommer vid den apati som flyktingar idag drabbas av. Precis som nu så kunde utgången ibland bli dödlig.
Det har alltså skett något av en betydelseförskjutning: från att innebära att man längtar efter en plats som flytt- så innebär det idag att man längtar efter en tid som flytt.
Men just att det är en konstruktion som alltid sker i ljuset av vad du upplever just nu måste dock inte vara ett tecken på att man inte trivs där man är, eller vill bort därifrån. Jag tror ändå att det som alltid anses vara människans styrka - hennes anpassningsbarhet - ibland är en styrka som också framkallar en ångest hos människan. Skarvångest.
Känslan som uppstår när du hastigt måste anpassa dig till nya förutsättningar, (en känsla som jag brukar kalla för "skarv") kan göra att man också längtar tillbaka till en tid som man upplever att man behärskade bättre.
Därför borde alla högstadieskolor, fängelser och barndomshem överväga att citera Peter Englund på sina portar, dörrar och murar:
"Ty så grymt är livet, att vi en dag kommer att längta tillbaka hit"
Jag är en sådan som ser det tunga förflutna vävt lager på lager i alla hörn och kanter på platser jag bott på. Dock har jag lyckats se sinnestillståndet som något ytligare än att man längtar efter tiderna då det luktade äpple-allrengöring i ens pojkrum eller när spelade The Clash på sin stereo.
Nostalgi är att längta tillbaka till ett känslorum som spänner i tre dimensioner. Det kan vara en tid, som förknippas med en plats, en lukt eller ett ljud som i sin tur omsätts i en känsla som du just nu upplever att du saknar i ditt liv.
Nostalgi är att längta tillbaka till ett känslorum som du faktiskt aldrig egentligen har upplevt, utan konstruerar först i efter hand.
Det är det sublima, storslagna intrycket av ett förflutet landskap som du själv har målat.
Ordet betyder ordagrant "hemlängtan" och är en psykisk åkomma som drabbade soldater som låg ute i fält för länge. De drabbades då av symtom som i mångt och mycket liknar de som uppkommer vid den apati som flyktingar idag drabbas av. Precis som nu så kunde utgången ibland bli dödlig.
Det har alltså skett något av en betydelseförskjutning: från att innebära att man längtar efter en plats som flytt- så innebär det idag att man längtar efter en tid som flytt.
Men just att det är en konstruktion som alltid sker i ljuset av vad du upplever just nu måste dock inte vara ett tecken på att man inte trivs där man är, eller vill bort därifrån. Jag tror ändå att det som alltid anses vara människans styrka - hennes anpassningsbarhet - ibland är en styrka som också framkallar en ångest hos människan. Skarvångest.
Känslan som uppstår när du hastigt måste anpassa dig till nya förutsättningar, (en känsla som jag brukar kalla för "skarv") kan göra att man också längtar tillbaka till en tid som man upplever att man behärskade bättre.
Därför borde alla högstadieskolor, fängelser och barndomshem överväga att citera Peter Englund på sina portar, dörrar och murar:
"Ty så grymt är livet, att vi en dag kommer att längta tillbaka hit"
Listor, popmusik och fotboll.
Jag lyssnar också mycket på Beatles nu. Det känns så avlägset, den där tiden då jag lyssnade på Kim Wildes "Cambodia" om och om igen. Som en helt annan värld, när tänker på den och samtidigt lyssnar på Octopus's Garden.
-----------------------------------------
Jag kollade på Sveriges OS-match mot Kanada, lite grand. Och gjorde en lista på mina favoritinnermittfältare just nu:
5. Caroline Seger
4. Anders Andersson
3. Nilla Fischer
2. Jonas Thern
1. Ivo Pekalski
----------------------------------------
-----------------------------------------
Jag kollade på Sveriges OS-match mot Kanada, lite grand. Och gjorde en lista på mina favoritinnermittfältare just nu:
5. Caroline Seger
4. Anders Andersson
3. Nilla Fischer
2. Jonas Thern
1. Ivo Pekalski
----------------------------------------
Ungefär därför har jag lite problem med FI.
Apropå Pride, och kön och så.
Så har jag undrat lite varför jag har haft svårt för FI ett tag nu.
Inte finansinspektionen, utan FI som i Feministiskt Initiativ.
Jag vet inte varför. Jo jag vet varför.
Såhär:
Egentligen är det ju en ideologi som jag står bakom till väldigt många procent.
Men jag tror att det är samma grej som med gamla KPML(r) som liksom diskuterade "arbetarklassens frigörelse" trots att de inte skulle känna igen en arbetare ens om hela kommunal bet dom i röven.
Lite så.
Jag känner det med FI också. Väljarbasen och medlemsklientelet är extremt vitt och välutbildat.
Och deras största finansiär är Benny Andersson; en vit heterosexuell man med en sjukt stor villa i Djursholm.
Bah jaha?
Sen är jag medveten om att frågor och förtryck som rör kön och sexualitet rör alla samhällslager och måste föras upp i ljuset. Och det görs kanske inte så bra av de befintliga riksdagspartierna. Och det behövs kanske ett nytt parti för att vara en blåslampa i det här frågorna.
Jag vill bara lyfta fram ett stort problem:
Det blir ofrånkomligen så att FI formulerar en feminism som huvudsakligen är relevant och fördelaktig för just den vita gruppen av utbildad medelklass som utgör dess medlemskärna.
Jag ska ta ett exempel.
För ett tag sen såg jag att FI:s förra taleskvinna Gudrun Schyman gick på Roller Derby-
matcher i Malmö.
Hon hyllade laget på twitter och skickade en videohälsning till dessa medvetna feministiska tjejer som utövar den här sporten. Detta för att det är en utmaning av "det behagande kvinnoidealet". Bra så.
Men samtidigt har vi haft eldsjälar i Bjärnum och Vittsjö i över tjugo år som har utmanat det behagande kvinnoidealet genom exempelvis fotbollen.
Det är först när någon med tolkningsföreträde har formulerat vad en feministisk idrott egentligen är som den räknas som riktigt revolutionerande och omstörtande för samhällets ideal. Men var ligger egentligen skillnaden mellan ett Roller Derby och en (dam)fotbollsmatch mellan Bjärnum och Perstorp?
Det är naturligtvis inte FI:s fel att det ser ut så. Det är däremot symtomatiskt att det är den här gruppen man belyser när man ska exemplifiera hur man utmanar förväntningar på kulturellt kön.
Man uppfinner liksom hjulet en gång till och lyckas då också ta patent på det.
---------------------------------------
Det var som ett tag sen när jag var på ett seminarium som rörde kvinnor i politiken. Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och just Gudrun Schyman var där.
Det var verkligen intressant. Men det blir väldigt lätt tandlöst när det sitter 700 universitetsstundenter och fnissar lite föraktfullt åt vad sexistiska pittpampar inom LO har sagt till Mona Sahlin om Anne Wibble en gång för längesen.
Jag orkar liksom inte mer av den grejen nu.
Det gick bra för Schyman en gång, det var när hon formulerade en feministisk politik för vänsterpartiet som var relevant för hårt arbetande kvinnor inom LO-sektorn. Detta, under en tid när Göran Persson INTE var relevant för desamma. Det hjälper liksom inte att stirra in i sin borgerliga navel, älska sig själv och hata Stig Malm.
Störta kungen istället.
--------------------------------------
Så har jag undrat lite varför jag har haft svårt för FI ett tag nu.
Inte finansinspektionen, utan FI som i Feministiskt Initiativ.
Jag vet inte varför. Jo jag vet varför.
Såhär:
Egentligen är det ju en ideologi som jag står bakom till väldigt många procent.
Men jag tror att det är samma grej som med gamla KPML(r) som liksom diskuterade "arbetarklassens frigörelse" trots att de inte skulle känna igen en arbetare ens om hela kommunal bet dom i röven.
Lite så.
Jag känner det med FI också. Väljarbasen och medlemsklientelet är extremt vitt och välutbildat.
Och deras största finansiär är Benny Andersson; en vit heterosexuell man med en sjukt stor villa i Djursholm.
Bah jaha?
Sen är jag medveten om att frågor och förtryck som rör kön och sexualitet rör alla samhällslager och måste föras upp i ljuset. Och det görs kanske inte så bra av de befintliga riksdagspartierna. Och det behövs kanske ett nytt parti för att vara en blåslampa i det här frågorna.
Jag vill bara lyfta fram ett stort problem:
Det blir ofrånkomligen så att FI formulerar en feminism som huvudsakligen är relevant och fördelaktig för just den vita gruppen av utbildad medelklass som utgör dess medlemskärna.
Jag ska ta ett exempel.
För ett tag sen såg jag att FI:s förra taleskvinna Gudrun Schyman gick på Roller Derby-
matcher i Malmö.
Hon hyllade laget på twitter och skickade en videohälsning till dessa medvetna feministiska tjejer som utövar den här sporten. Detta för att det är en utmaning av "det behagande kvinnoidealet". Bra så.
Men samtidigt har vi haft eldsjälar i Bjärnum och Vittsjö i över tjugo år som har utmanat det behagande kvinnoidealet genom exempelvis fotbollen.
Det är först när någon med tolkningsföreträde har formulerat vad en feministisk idrott egentligen är som den räknas som riktigt revolutionerande och omstörtande för samhällets ideal. Men var ligger egentligen skillnaden mellan ett Roller Derby och en (dam)fotbollsmatch mellan Bjärnum och Perstorp?
Det är naturligtvis inte FI:s fel att det ser ut så. Det är däremot symtomatiskt att det är den här gruppen man belyser när man ska exemplifiera hur man utmanar förväntningar på kulturellt kön.
Man uppfinner liksom hjulet en gång till och lyckas då också ta patent på det.
---------------------------------------
Det var som ett tag sen när jag var på ett seminarium som rörde kvinnor i politiken. Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och just Gudrun Schyman var där.
Det var verkligen intressant. Men det blir väldigt lätt tandlöst när det sitter 700 universitetsstundenter och fnissar lite föraktfullt åt vad sexistiska pittpampar inom LO har sagt till Mona Sahlin om Anne Wibble en gång för längesen.
Jag orkar liksom inte mer av den grejen nu.
Det gick bra för Schyman en gång, det var när hon formulerade en feministisk politik för vänsterpartiet som var relevant för hårt arbetande kvinnor inom LO-sektorn. Detta, under en tid när Göran Persson INTE var relevant för desamma. Det hjälper liksom inte att stirra in i sin borgerliga navel, älska sig själv och hata Stig Malm.
Störta kungen istället.
--------------------------------------
tisdag 24 juli 2012
Det dröjde till mitt 402e inlägg.
Men här är det. Det känns som att det är på sin plats att jag på något sätt redogör för vad jag har gjort.
Det här är ju trots allt en blogg. Och jag antar att ni kräver en förklaring till att en sådan frekvent blogg-uppdaterare som yours truly tar så långt tid på sig som två veckor att göra minsta anteckning.
Ja.
---------------------------------
Jag var i Stockholm för första gången på ett drygt år. Det var härligt. Jag kände att jag gillar den staden. Jag vill verkligen INTE bo där igen. Men jag tycker om att gå där och jag tycker om planlösningen på lägenheterna.
Det känns som att alla toaletter i den staden är mindre än i Malmö. Det gillar jag inte.
Jag tog Elin under armen och visade platserna där jag hade bott. Vi gick längs Söder Mälarstrand med armarna knutna och vi gick till Fotografiska och kollade på foton på nakna barn och Strindberg.
Vi satt på Landet och drack en öl för mycket. Sådär som man ska göra när man är kära.
-------------------------------------
Åkte med old panda days till Äppellunden och gjorde vår sista och bästa spelning på ett bra tag.
Jag längtar till Januari tills dess att vi drar igång bandet igen. Det är så galet fantastiskt att släppa kontrollen och lita till muskelminnet och titta ut över publiken och se hur de uppskattar musik som jag har varit med och gjort. Den känslan har aldrig infunnit sig så mycket som fredags och det känns synd att det ska dröja så lång tid innan jag upplever det igen. Känns lite som att stenen är i rullning liksom.
Man njuter inte så mycket av det som man kanske borde.
-------------------------------------
Den 23 juli var det ett år sedan jag var i Helsingborg och träffade min sambo Elin första gången. Och vi åkte till Göteborg i lördags för att fira detta genom att se gais - MFF. Samt såklart för att hälsa på min bästa Simone.
Elin så. Det är kanske inte så förvånande efter bara ett år, men jag tycker att hennes blick har ett ljud och jag hör det fortfarande. Klart och överrumplande som en jävla gatsten genom ett kyrkfönster.
Det är typ som ljudet av en stark vind genom soldränkt sjövass. Det är ett ljud som har en färg, som är åt det gyllengula hållet och det är liksom skarpt och diskret samtidigt - nästan viskande men ändå tydligt.
Det är på samma gång ljudet av livets jävlighet och stilla eufori. Och det är ett ljud som är både spännande och tryggt att vara nära.
Jag har ett mycket mindre komplicerat förhållande till hennes knäveck. Det är helt enkelt bara fulländning, men det är en annan historia. Kanske för saftigt för att ta upp här.
------------------------------------------------
Det blev 3-2 till Malmö och jag och Elin blev fullständigt dyngraka. Antagligen för att fira ettårsdagen och segern med stil. Stackars Simone.
------------------------------------------------
Jag saknar att ha Simone i Malmö. Vi hade Girls-maraton i helgen. Det var fantastiskt. Jävla bra serie. Vi satt dessutom på Saltholmens klippor och drack folköl.
------------------------------------------------
Sen jobbar jag imorgon. Det är ett fantastiskt liv. När jag läser om det såhär så har jag ju en fantastisk sommar.
Det här är ju trots allt en blogg. Och jag antar att ni kräver en förklaring till att en sådan frekvent blogg-uppdaterare som yours truly tar så långt tid på sig som två veckor att göra minsta anteckning.
Ja.
---------------------------------
Jag var i Stockholm för första gången på ett drygt år. Det var härligt. Jag kände att jag gillar den staden. Jag vill verkligen INTE bo där igen. Men jag tycker om att gå där och jag tycker om planlösningen på lägenheterna.
Det känns som att alla toaletter i den staden är mindre än i Malmö. Det gillar jag inte.
Jag tog Elin under armen och visade platserna där jag hade bott. Vi gick längs Söder Mälarstrand med armarna knutna och vi gick till Fotografiska och kollade på foton på nakna barn och Strindberg.
Vi satt på Landet och drack en öl för mycket. Sådär som man ska göra när man är kära.
-------------------------------------
Åkte med old panda days till Äppellunden och gjorde vår sista och bästa spelning på ett bra tag.
Jag längtar till Januari tills dess att vi drar igång bandet igen. Det är så galet fantastiskt att släppa kontrollen och lita till muskelminnet och titta ut över publiken och se hur de uppskattar musik som jag har varit med och gjort. Den känslan har aldrig infunnit sig så mycket som fredags och det känns synd att det ska dröja så lång tid innan jag upplever det igen. Känns lite som att stenen är i rullning liksom.
Man njuter inte så mycket av det som man kanske borde.
-------------------------------------
Den 23 juli var det ett år sedan jag var i Helsingborg och träffade min sambo Elin första gången. Och vi åkte till Göteborg i lördags för att fira detta genom att se gais - MFF. Samt såklart för att hälsa på min bästa Simone.
Elin så. Det är kanske inte så förvånande efter bara ett år, men jag tycker att hennes blick har ett ljud och jag hör det fortfarande. Klart och överrumplande som en jävla gatsten genom ett kyrkfönster.
Det är typ som ljudet av en stark vind genom soldränkt sjövass. Det är ett ljud som har en färg, som är åt det gyllengula hållet och det är liksom skarpt och diskret samtidigt - nästan viskande men ändå tydligt.
Det är på samma gång ljudet av livets jävlighet och stilla eufori. Och det är ett ljud som är både spännande och tryggt att vara nära.
Jag har ett mycket mindre komplicerat förhållande till hennes knäveck. Det är helt enkelt bara fulländning, men det är en annan historia. Kanske för saftigt för att ta upp här.
------------------------------------------------
Det blev 3-2 till Malmö och jag och Elin blev fullständigt dyngraka. Antagligen för att fira ettårsdagen och segern med stil. Stackars Simone.
------------------------------------------------
Jag saknar att ha Simone i Malmö. Vi hade Girls-maraton i helgen. Det var fantastiskt. Jävla bra serie. Vi satt dessutom på Saltholmens klippor och drack folköl.
------------------------------------------------
Sen jobbar jag imorgon. Det är ett fantastiskt liv. När jag läser om det såhär så har jag ju en fantastisk sommar.
tisdag 10 juli 2012
Mitt 401e inlägg...
....kommer bl.a. att behandla en fråga.
Denna fråga kan formuleras såhär:
Kommer Rakel Chukri någonsin att skriva en krönika som inte börjar med "Ska man tro vissa är det en gåta att folk ens vill bo i Sveriges Chicago, Malmö."?
Men kulturskribenten väljer minsann att bo här ändå, tänka sig. Phett.
Även om jag tycker att syftet med att flytta strålkastarljuset bort från "det nya Malmö" är lovvärt, så är jag också jävligt trött på att man ändå smyger in lite av en coolhetsgloria över kriminaliteten i staden.
---------------------------------------
Andra saker jag också är trött på:
Malmö FFs bortaspel.
Annie Lööf
Och till sist:
Du måste inte klicka på länken. Det är från en tidning med en politisk skitinriktning från en riktig jävla skitstad i Skåne. Krönikan innehåller citatet :
”det bästa kreativa 23-åringar kan göra om de vill hjälpa Möllevången är kanske att bosätta sig någon annanstans”.
Och varför blir jag då trött på den här krönikan? Jag håller ju med om problematiken att det är en viss grupp människor som premieras när en stad satsar på "kultur".
Jo, det som gör mig trött är att man, när man hipsterbashar alltid argumenterar på exakt samma premisser som svinrika människor i allmänhet (inte bara svinrika hipsters alltså, märk väl). Man har en tänkt grupp i åtanke, som för det första aldrig omfattar en själv. För det andra har man gjort en straw man (googla!) av att alla i den här gruppen exakt samma bakgrund. Alla som går på Debaser har rika föräldrar, iPhone, bostadsrätt på Möllevången och har luffat i Sydamerika.
Jo, jag håller med att många har det. Men inte alla. Jag håller också med om att många av de här "debasermänniskorna" utgår ifrån att alla är som dem, men om man vill kritisera att den här gruppen får för stor plats när man vill marknadsföra sin stad så har jag ett tips:
FÖRSTORA INTE DEN GRUPPEN OM POÄNGEN ÄR ATT VISA ATT DEN ÄR LITEN JÄVLA MARGINALISERARE!!!!
----------------------------------------
Jag är inte sämre än att jag kan inse att jag som vit man med jobb i välfärdsbranschen ändå är priviligerad. Jag är heller inte bättre än att jag ofta har känt mig utanför sedan jag flyttade till just den här delen av Malmö, just på grund av att jag inte har eller alltid har haft allt det där som jag skrev innan.
Jag har flyttat till stadsdelen jag bor i, bl.a. för att kunna gro i en jordmån som känns givande och stimulerande för mig - eftersom orten jag vuxit upp i sannerligen inte kunde ge mig det. Och jag är inte ensam om det.
Människor som flyttar till en stad vill få det bättre, såväl ekonomiskt som kulturellt.
Att få det förvägrat av någon som muttrar om att Möllevången inte är en plats för mig utan minsann tillhör dem som tjänar 40 kronor i timmen, samtidigt som man scrollar på en smartphone känns bara som ljudet av en sten i ett glashus.
fredag 6 juli 2012
Kollar på...
...dokumentären "Kokvinnorna". Den är fantastisk.
Jag kan inte riktigt leva med bilden av den krumma ryggen som står böjd över en skottkärra med gödsel. Käringen kör in näven i gödselhögen och slänger ut det över gödselstan.
Sen blir hon stångad också åt hela jävla helvete.
Underbart. Vilket liv, sicket öde att följa!
Jag kan inte riktigt leva med bilden av den krumma ryggen som står böjd över en skottkärra med gödsel. Käringen kör in näven i gödselhögen och slänger ut det över gödselstan.
Sen blir hon stångad också åt hela jävla helvete.
Underbart. Vilket liv, sicket öde att följa!
onsdag 4 juli 2012
tisdag 3 juli 2012
psst blogg innan jobb:
Det är ganska härligt att gå upp klockan sex och förberedda inför morgonbestyren på jobbet. (jag jobbar som personlig assistent om någon har missat det)
Just idag äter jag inte frukost för det ska jag göra hos mina föräldrar, men vanligtvis gör jag det. Och det är riktigt bra det också.
------------------------------------
Det var inte så kul med almedalsveckan som jag förväntade mig. Lite som julafton, jag byggde upp det för mycket.
Nästa vecka drar jag till Stockholm.
------------------------------------
Förresten. Nu när sommaren är så bull så är jag tvärtemot alla andra, riktigt glad över att bo i Sverige. Alla vill fortfarande vara utomlands. Jag kan köpte det efter studenten, då tänkte jag också att jag ville bo utomlands. Ungdomligt oförstånd, plugga i Glasgow och au pair i London and shit. Men nu?
Alla hus är så jävla oisolerade och kalla utomlands. Som i England. Och så är ju toaletterna vinklade sådär räligt som i Österrike.
Näe fy fan.
-----------------------------------
Jag har fått några slags plitor över armarna. Känns som något mot sköljmedel. Problemet med den slutsatsen är:
1. Jag använder just nu inte långärmat.
2. Jag använder inte sköljmedel.
Just idag äter jag inte frukost för det ska jag göra hos mina föräldrar, men vanligtvis gör jag det. Och det är riktigt bra det också.
------------------------------------
Det var inte så kul med almedalsveckan som jag förväntade mig. Lite som julafton, jag byggde upp det för mycket.
Nästa vecka drar jag till Stockholm.
------------------------------------
Förresten. Nu när sommaren är så bull så är jag tvärtemot alla andra, riktigt glad över att bo i Sverige. Alla vill fortfarande vara utomlands. Jag kan köpte det efter studenten, då tänkte jag också att jag ville bo utomlands. Ungdomligt oförstånd, plugga i Glasgow och au pair i London and shit. Men nu?
Alla hus är så jävla oisolerade och kalla utomlands. Som i England. Och så är ju toaletterna vinklade sådär räligt som i Österrike.
Näe fy fan.
-----------------------------------
Jag har fått några slags plitor över armarna. Känns som något mot sköljmedel. Problemet med den slutsatsen är:
1. Jag använder just nu inte långärmat.
2. Jag använder inte sköljmedel.
Författare som unga män gillar: Jävla Hjalmar.
Hjalmar Söderberg.
Det är ljuset i bildspråket, melankolin och känslan av att huvudrollsinnehavarna är alldeles för späda om bröstkorgarna för att leva i en snålblåsig värld.
Jag tror det.
Det där om att vara ung kille och tro att man är ensam om allting. Att inte passa in. Att vara mjuk. Att inte säga hora. Att tycka Amelie Poulain var snygg. Jag var sådan 17 år, ensam, trodde jag. Ömsom självömkande, ömsom självdestruktivt.
Jag gillar verkligen Hjalmar Söderbergs författarskap, det är inte det. Det finns dock något litet...pekoralt över hans fanbase bara. Jag var själv pekoral när jag gillade Södeberg, när jag genomgick den fas som Freud omnämner som den "pekorala fasen". (Det där var ett skämt, den finns inte. Jag hittade på den själv, även om jag tycker att den finns. Det kallas också senpubertal).
Men ta bara den där ruskigt pajiga strofen ur "Doktor Glas":
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."
Jag älskade dom orden när jag var sjutton. Men nu låg jag och tänkte på det igen och det är fan ta mig inte sant. Hjalmar Söderberg led fanimig inte medberoendesyndrom.
Det är möjligt att blev ordentligt förd bakom ljuset av någon dam där i "Den allvarsamma leken", att han kanske kände sig ensam någon gång. Men han han var ingen medberoendemänniska.
Var var vi?
Kontakt ja. Som att bli sedd? Nja. Alltså. Om man blir sedd för det man gör, och inte det man är. Jag tänker, duktighetssyndrom. Det får man ju kontakt av. Det är ju fel kontakt, eller?
Det var väl därför människor, som jag själv, får spysjuka? För att själen fortfarande ryser utav bara helvete när du har lyckats fånga en snöflinga kärlek med tungan, eller blivit beundrad för något jävla skolprojekt eller på annat sätt ingivit människorna en känsla av att allt är bra, allt är bra. Jag håller ställningarna, jag fixar, så att tillvaron går runt.
Människor har fått dödliga sjukdomar för mindre och skulle nog fan må bra av lite tomrum för att slippa bli älskade, beundrade, eller fruktade. Jävla Hjalmar.
Det är ljuset i bildspråket, melankolin och känslan av att huvudrollsinnehavarna är alldeles för späda om bröstkorgarna för att leva i en snålblåsig värld.
Jag tror det.
Det där om att vara ung kille och tro att man är ensam om allting. Att inte passa in. Att vara mjuk. Att inte säga hora. Att tycka Amelie Poulain var snygg. Jag var sådan 17 år, ensam, trodde jag. Ömsom självömkande, ömsom självdestruktivt.
Jag gillar verkligen Hjalmar Söderbergs författarskap, det är inte det. Det finns dock något litet...pekoralt över hans fanbase bara. Jag var själv pekoral när jag gillade Södeberg, när jag genomgick den fas som Freud omnämner som den "pekorala fasen". (Det där var ett skämt, den finns inte. Jag hittade på den själv, även om jag tycker att den finns. Det kallas också senpubertal).
Men ta bara den där ruskigt pajiga strofen ur "Doktor Glas":
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."
Jag älskade dom orden när jag var sjutton. Men nu låg jag och tänkte på det igen och det är fan ta mig inte sant. Hjalmar Söderberg led fanimig inte medberoendesyndrom.
Det är möjligt att blev ordentligt förd bakom ljuset av någon dam där i "Den allvarsamma leken", att han kanske kände sig ensam någon gång. Men han han var ingen medberoendemänniska.
Var var vi?
Kontakt ja. Som att bli sedd? Nja. Alltså. Om man blir sedd för det man gör, och inte det man är. Jag tänker, duktighetssyndrom. Det får man ju kontakt av. Det är ju fel kontakt, eller?
Det var väl därför människor, som jag själv, får spysjuka? För att själen fortfarande ryser utav bara helvete när du har lyckats fånga en snöflinga kärlek med tungan, eller blivit beundrad för något jävla skolprojekt eller på annat sätt ingivit människorna en känsla av att allt är bra, allt är bra. Jag håller ställningarna, jag fixar, så att tillvaron går runt.
Människor har fått dödliga sjukdomar för mindre och skulle nog fan må bra av lite tomrum för att slippa bli älskade, beundrade, eller fruktade. Jävla Hjalmar.
The Downfall 2 - Håkan # Tomas Östros
I rollen som antagonisten och glasögonparvenyn Tomas Östros:
måndag 2 juli 2012
EM är över!
Var på Vittsjø Idrætspark i lördags och såg Marta göra överstegsfinter. Det var typ det hon gjorde. Samt sköt ett skott i ribban.
Men jävlar vad roligt det är att se henne och Caroline Seger. De sticker fan ta mig ut som så överlägsna att jag fortfarande inte riktigt fattar att Vittsjö fick med sig 1-1.
------------------------------
Blev mäkta förvånad när Patrick Ekwall påtalade frånvaron av kvinnor i Ukrainsk sport-tv. Då är fan världen upp och ner.
När den bäste rapparen är vit, och USA:s president är svart och Patrick Ekwall kommer ut som kulturfeminist. Lite den.
------------------------------
Äntligen är EM över. Jävlar i havet, nu är allsvenskan tillbaka. Riktig besvikelse och glädje varvat om vartannat.
Malmö möter aik. Vädret är fint och ölen rinner te.
------------------------------
"Nu fick du pågen" lärde jag mig i helgen att det heter, när man får den sista slurken kaffe.
Det ska börja användas.
------------------------------
Nu börjar Almedalsveckan. Kul med lite politik och sånt. Jävlar vad Jimmie Åkesson är tom i huet. Jag fattar det inte riktigt.
En annan som är lite obehaglig är Sven Otto Littorin. Men han är ju inte politiker längre. Han porrsurfar nog på heltid nu och kanske äter en piggelin mellan varven.
Men jävlar vad roligt det är att se henne och Caroline Seger. De sticker fan ta mig ut som så överlägsna att jag fortfarande inte riktigt fattar att Vittsjö fick med sig 1-1.
------------------------------
Blev mäkta förvånad när Patrick Ekwall påtalade frånvaron av kvinnor i Ukrainsk sport-tv. Då är fan världen upp och ner.
När den bäste rapparen är vit, och USA:s president är svart och Patrick Ekwall kommer ut som kulturfeminist. Lite den.
------------------------------
Äntligen är EM över. Jävlar i havet, nu är allsvenskan tillbaka. Riktig besvikelse och glädje varvat om vartannat.
Malmö möter aik. Vädret är fint och ölen rinner te.
------------------------------
"Nu fick du pågen" lärde jag mig i helgen att det heter, när man får den sista slurken kaffe.
Det ska börja användas.
------------------------------
Nu börjar Almedalsveckan. Kul med lite politik och sånt. Jävlar vad Jimmie Åkesson är tom i huet. Jag fattar det inte riktigt.
En annan som är lite obehaglig är Sven Otto Littorin. Men han är ju inte politiker längre. Han porrsurfar nog på heltid nu och kanske äter en piggelin mellan varven.
tisdag 26 juni 2012
Små brottsstycken ur förflutenhet och nutid samt hur musiken räddade mig från orten..
Mikael Niemi beskriver i "Populärmusik från Vittula" hur rummet snurrar kring bokens huvudperson första gången han hörde Chuck Berry sjunga "Rock N Roll Music" .
När jag var nio år gammal snodde jag en skiva i min brorsas rum. Han hade lånat den av en av hans kompisar som jag då tyckte hade Bjärnums högsta ballhetsfaktor.
Jag lovar er. Jag minns inte när jag satte igång den. Men jag minns att min brorsa gillade "Mental Istid" mest, och att mitt ljusblåa pojkrum verkligen snurrade när jag hörde spår nummer 9 på den skivan.
Världen snurrade och jag med den.
På riktigt alltså. Snurrade.
"Jag hatar hela borgerligheten, jag hatar hela kungahuset!" skrek jag med den hesaste rösten en nioåring kunde plocka fram.
Förra veckan lånade jag mina föräldrars bil och körde till jobbet med. Där hittade jag skivan igen.
Jag fick stanna bilen.
När jag var nio år gammal snodde jag en skiva i min brorsas rum. Han hade lånat den av en av hans kompisar som jag då tyckte hade Bjärnums högsta ballhetsfaktor.
Jag lovar er. Jag minns inte när jag satte igång den. Men jag minns att min brorsa gillade "Mental Istid" mest, och att mitt ljusblåa pojkrum verkligen snurrade när jag hörde spår nummer 9 på den skivan.
Världen snurrade och jag med den.
På riktigt alltså. Snurrade.
"Jag hatar hela borgerligheten, jag hatar hela kungahuset!" skrek jag med den hesaste rösten en nioåring kunde plocka fram.
Förra veckan lånade jag mina föräldrars bil och körde till jobbet med. Där hittade jag skivan igen.
Jag fick stanna bilen.
Jag blir nio år igen när jag hör den där låten.
Världen snurrar lika mycket nu som då.
------------------------------------
Jag kan inte riktigt förklara, men det var som om jag för första gången där skymtade ett rep att klättra ur hålan med. För evigt. Såväl socialt som geografiskt.
Musiken räddade mig från orten.
måndag 25 juni 2012
The Downfall 2 - Håkan
I rollen som Carate-Carin Jämtin, ledare för det mäktiga verkställande utskottet, VU:
Jessica Alba
Har skjutit upp mitt köp av cykelhjul...
...lite för länge. Idag händer det... nog.
För jag har ägnat halva förmiddagen åt att spela musik, musik som till exempel pianoslingan i Don't stop believin'.
Det är så jävla kul. Och så regnar det. Säg är det konstigt att jag inte vill gå ut just nu?
----------------------------
Internetbankerna är såna jävla drägg.
Sidorna funkar fan aldrig. Typ. Eller det är som tågen, det funkar ofta - men ofta är fanimig för sällan.
-----------------------------
Jag tänkte berätta lite om mig själv också. Jag peppar inför den kommande Stockholmsresan. Det ska bli sjukt kul. Det ska också bli kul att åka till Paris. Det ska också bli kul att spela lite med bandet.
Det var kul att snapsa med Claes och Elin på midsommar. Det var också kul att fira min svågers trettioårsdag. Det var kul att bada i havet och att bli lite somrigt bakis på midsommardagen.
Det var jävligt skönt att komma hem. Nu har jag ont i röven för jag gick nästan två mil igår.
------------------------------
För jag har ägnat halva förmiddagen åt att spela musik, musik som till exempel pianoslingan i Don't stop believin'.
Det är så jävla kul. Och så regnar det. Säg är det konstigt att jag inte vill gå ut just nu?
----------------------------
Internetbankerna är såna jävla drägg.
Sidorna funkar fan aldrig. Typ. Eller det är som tågen, det funkar ofta - men ofta är fanimig för sällan.
-----------------------------
Jag tänkte berätta lite om mig själv också. Jag peppar inför den kommande Stockholmsresan. Det ska bli sjukt kul. Det ska också bli kul att åka till Paris. Det ska också bli kul att spela lite med bandet.
Det var kul att snapsa med Claes och Elin på midsommar. Det var också kul att fira min svågers trettioårsdag. Det var kul att bada i havet och att bli lite somrigt bakis på midsommardagen.
Det var jävligt skönt att komma hem. Nu har jag ont i röven för jag gick nästan två mil igår.
------------------------------
Apropå KANTENs fest den 29 juni på Seved.
Såhär.
Delområdet Seved har en stor social problematik. Många utlandsfödda, hög arbetslöshet, mycket kriminalitet.
Den 29 juni ska KANTEN ha en fest någonstans där. Det är ännu hemligt för det är nämligen en svartklubb.
Nu ska jag förkara för Eder, varför detta är ett jävla ofog till helvetes jävla pisspåfund.
1. Seved kommer fyllas med 500 vita medelklassungdomar (kolla själv attendinglistan på facebook säga vad man vill om deras klasstillhörighet - men festdeltagarnas etniska härkomst motsvarar inte klientelet på Seved) som vill kokettera med delområdets sociala problematik. Seved är nämligen coolt att vara i under korta perioder.
2. När gryningen kommer nästa dag är medelklassen borta, men skiten på Seved finns kvar. Seveds problem är nämligen ganska påträngande om man bor där under en längre period.
3. Genom att konsumera svarta pengar på en svartklubb, så underblåser man hela den verksamhet som utgör problematiken på Seved och i hela Malmö. Kriminaliteten fortsätter och klasskoketteriet fortsätter.
Tänker Du gå dit. Så förväntar jag mig att Du också tar ansvar för det. För man kan konsumera oetiskt, och omiljövänligt för att man inte förmår mer. Jag riktar inte några pekpinnar mot någon.
Men i det här fallet så ska man veta vad man gör: man är besutten och viftar klassamhället och den etniska segregationen i ansiktet på den förtryckte.
Det är vad detta handlar om. Varken mer. Eller mindre.
Delområdet Seved har en stor social problematik. Många utlandsfödda, hög arbetslöshet, mycket kriminalitet.
Den 29 juni ska KANTEN ha en fest någonstans där. Det är ännu hemligt för det är nämligen en svartklubb.
Nu ska jag förkara för Eder, varför detta är ett jävla ofog till helvetes jävla pisspåfund.
1. Seved kommer fyllas med 500 vita medelklassungdomar (kolla själv attendinglistan på facebook säga vad man vill om deras klasstillhörighet - men festdeltagarnas etniska härkomst motsvarar inte klientelet på Seved) som vill kokettera med delområdets sociala problematik. Seved är nämligen coolt att vara i under korta perioder.
2. När gryningen kommer nästa dag är medelklassen borta, men skiten på Seved finns kvar. Seveds problem är nämligen ganska påträngande om man bor där under en längre period.
3. Genom att konsumera svarta pengar på en svartklubb, så underblåser man hela den verksamhet som utgör problematiken på Seved och i hela Malmö. Kriminaliteten fortsätter och klasskoketteriet fortsätter.
Tänker Du gå dit. Så förväntar jag mig att Du också tar ansvar för det. För man kan konsumera oetiskt, och omiljövänligt för att man inte förmår mer. Jag riktar inte några pekpinnar mot någon.
Men i det här fallet så ska man veta vad man gör: man är besutten och viftar klassamhället och den etniska segregationen i ansiktet på den förtryckte.
Det är vad detta handlar om. Varken mer. Eller mindre.
söndag 24 juni 2012
För övrigt:
Hatar jag när människor opåkallat måste ta på mig. Hände mig på affären i går när jag stötte på Ullis, en gammal kursare.
En gång för längesen på en fest, skulle hon kolla på min bränna och flyttade verkligen på byxlinningen. I går gjorde hon samma sak med min jacka vid bröstkorgen för att se om jag "hade något under".
Samma något skamfyllda känsla får en också att bli vansinnig i efterhand. Ungefär som när människor:
1. Flyttar på ens kropp.
2. ...därefter demonstrerar hur en teknisk apparat fungerar.
3. Alternativt kommenterar något med ens klädsel/utseende.
------------------------------------------------
Idag är det äntligen dags för mig att får se Malmö FF igen. Jag är så jävla less på EM nu. Jag vill ha hatramsor, jag vill ha riktiga känslor, men jag vill inte ha ansiktsmålningar.
En gång för längesen på en fest, skulle hon kolla på min bränna och flyttade verkligen på byxlinningen. I går gjorde hon samma sak med min jacka vid bröstkorgen för att se om jag "hade något under".
Samma något skamfyllda känsla får en också att bli vansinnig i efterhand. Ungefär som när människor:
1. Flyttar på ens kropp.
2. ...därefter demonstrerar hur en teknisk apparat fungerar.
3. Alternativt kommenterar något med ens klädsel/utseende.
------------------------------------------------
Idag är det äntligen dags för mig att får se Malmö FF igen. Jag är så jävla less på EM nu. Jag vill ha hatramsor, jag vill ha riktiga känslor, men jag vill inte ha ansiktsmålningar.
Jag ville bada.
Det gjorde jag. Midsommar är ju för jävla fint ändå.
----------------------------
Jag håller på att skissa lite på ett manus till filmen "The Downfall 2 - Håkan". Det är en uppföljare till "The Downfall" eller "Untergang" som den hette på tyska.
Tvåan kommer dock inte vara på tyska, och inte heller ha tyska skådisar. Utan amerikanska. Ploten är flyttad från Hitlers bunker i Berlin till Socialdemokraternas kansli på Sveavägen.
Filmen kommer innehålla mycket action, mäktiga fightingscener mellan bl.a. Håkan Juholt och Tomas Östros, romantik, och såklart en helvetes massa regn.
Allt detta för att göra filmen så kommersiellt gångbar som möjligt. Även castingen har gjorts med riktigt stora förhoppningar om skådisar som tilltalar alla.
I rollen som Håkan "Bråkan" Juholt:
Tom Selleck.
(Rollistan fylls på efter hand)
----------------------------
Jag håller på att skissa lite på ett manus till filmen "The Downfall 2 - Håkan". Det är en uppföljare till "The Downfall" eller "Untergang" som den hette på tyska.
Tvåan kommer dock inte vara på tyska, och inte heller ha tyska skådisar. Utan amerikanska. Ploten är flyttad från Hitlers bunker i Berlin till Socialdemokraternas kansli på Sveavägen.
Filmen kommer innehålla mycket action, mäktiga fightingscener mellan bl.a. Håkan Juholt och Tomas Östros, romantik, och såklart en helvetes massa regn.
Allt detta för att göra filmen så kommersiellt gångbar som möjligt. Även castingen har gjorts med riktigt stora förhoppningar om skådisar som tilltalar alla.
I rollen som Håkan "Bråkan" Juholt:
Tom Selleck.
(Rollistan fylls på efter hand)
torsdag 21 juni 2012
Midsommar.
Jag längtar efter att höra hur havet låter inifrån.
Kanske kommer jag göra det imorgon. Om det inte är för kallt.
-----------------------------
Om man städar sin lägenhet är Van Morrisons skiva Astral Weeks ett bra album att lyssna på, det upptäckte jag i helgas. I helgen som var alltså.
Även Nicos Chelsea Girl funkar nog i det sammanhanget. Lite urbant sådär.
Blandat Joni Mitchell också. Men vi pratar ju album nu.
-----------------------------
Jag har upptäckt jag är allt annat än unik. Nämligen: För några år sedan köpte jag en skitstor pälsmössa. Den köpte jag lite för att jag tyckte den var cool, men också för att den var varm och praktiskt.
Hursomhelst: jag var helt säker på att jag skulle vara sådär coolt konstig som man vill vara när man är i sina övre tonår, eller är hipster i valfri ålder.
Men efter ett par veckor upptäckte jag att jag bara hoppat på värsta trenden. ALLA killar i Stockholm hade pälsmössa. Det var det nya svarta.
Samma sak upplevde jag när jag tänkte att Beach Boys, det var längesen, dem måste jag lyssna på lite igen. Det är jag nog lite ensam om (hur fan tänkte jag där egentligen, om ett världens mest älskade band?)
NOG FAN planerar de en turné i Sverige. Och nog fan ser jag folk som har Pet Sounds-omslaget på sina omslagsbilder på Facebook.
Nåväl, nu verkar det lite osm att jag är arg - det är jag inte. Jag arbetar mycket på att inte vara unik. Jag är nämligen alldeles för unik känner jag.
Eller den där viljan att vara så speciell och indie och samtidigt antikonsumistisk är så jävla begränsande.
Därför gillar jag att gå på fotboll också. För där smälter man in.
--------------------------------
Snart åker jag till Bjäre och firar midsommar. Vi ses på lördag. Eller eventuellt söndag!
Lyssna på den här låten och ligg i solen lite.
RAF Bomber Command-monumentet.
Det har diskuterats flitigt, fram och tillbaka. Om huruvida det där flygförbandet ska få sitt minnesmonument i Hyde Park eller inte. Mycket pekar mot att ett av västvärldens mest kontroversiella förband (nja efter SS kanske?) kommer att få sitt hyllningsmonument efter 68 år.
Monumentets protagonister vill påskina att de vill minnas ett förband som offrade sitt liv för att skydda det brittiska samväldet från nazisterna. Samt att alla andra förband har sitt memorial.
Visst, man kan dra det hur långt som helst. Men då ska väl SS ha sitt och NKVD också?
Det kontroversiella med the Royal Air Force Bomber Command sägs ofta handla om de totalt onödiga förintelsebombningarna av Dresden, där minst 135 000 civila fick sätta livet till. Men i huvudsak rör det sig om en betydligt mer cynisk krigföring än hämnd.
Chefen för det brittiska bombflyget, Arthur Harris, ansåg nämligen att det inte finns något som heter "civila offer" i ett industrisamhälle, eftersom alla är potentiella arbetare i en vapenfabrik, soldater eller bara uppbärare av en krigsmoral.
Den yttersta konsekvensen av detta var inte bara Dresdenbombningarna, det var snarare bara ren galenskap - ett moraliskt förfall med historiskt höga dödssiffror.
Den mest ideologiska konsekvensen av det moderna massmordet - det som kännetecknas av att bödeln har en penna i sin hand och inte ett vapen - ägde rum i Hamburg den 28 juli 1943.
Hamburg blev platsen för världshistoriens första eldstorm, åtminstone som människan skapat. Fenomenet innebär att många mindre eldar förenas till en och når sådan kraft att den stiger högre och högre, och bildar till sist en luftström som suger in syre, temperaturen ökar, elden suger in mer kallt syre och allt brännbart fattar eld. Träd expoderar, asfalt smälter och människor dör av hetta eller syrebrist.
Det drabbade området når lätt över 1000 grader och i Hamburgs fall omfattade 20 kvadratkilometer, gott och väl mer än hela stadskärnan. 45000 människor dör.
Att människor var ett mål för den cyniska krigföringen här syns framför allt av att de viktigaste industrierna var orörda. Man ville döda. Demoralisera.
Jag säger inte att de som dog det där jävla förbandet inte ska minnas.
Men förbandet i sig ska bara inte minnas med stolthet, eller hyllningar. För dess taktiska utfall var bristfälligt (den tänkta demoraliseringen innebar föga förvånande en ökad mobilisering) och dess plats i historien måste förbli en fråga om vad krig inte bara gör med sina offer, utan också sina förövare.
Till sist. Det är för övrigt på grund av RAF Bomber Commands gärningar som Sid Vicious hade ett hakkors på sin tröja. Fick jag höra. Om det är sant vet jag inte.
Monumentets protagonister vill påskina att de vill minnas ett förband som offrade sitt liv för att skydda det brittiska samväldet från nazisterna. Samt att alla andra förband har sitt memorial.
Visst, man kan dra det hur långt som helst. Men då ska väl SS ha sitt och NKVD också?
Det kontroversiella med the Royal Air Force Bomber Command sägs ofta handla om de totalt onödiga förintelsebombningarna av Dresden, där minst 135 000 civila fick sätta livet till. Men i huvudsak rör det sig om en betydligt mer cynisk krigföring än hämnd.
Chefen för det brittiska bombflyget, Arthur Harris, ansåg nämligen att det inte finns något som heter "civila offer" i ett industrisamhälle, eftersom alla är potentiella arbetare i en vapenfabrik, soldater eller bara uppbärare av en krigsmoral.
Den yttersta konsekvensen av detta var inte bara Dresdenbombningarna, det var snarare bara ren galenskap - ett moraliskt förfall med historiskt höga dödssiffror.
Den mest ideologiska konsekvensen av det moderna massmordet - det som kännetecknas av att bödeln har en penna i sin hand och inte ett vapen - ägde rum i Hamburg den 28 juli 1943.
Hamburg blev platsen för världshistoriens första eldstorm, åtminstone som människan skapat. Fenomenet innebär att många mindre eldar förenas till en och når sådan kraft att den stiger högre och högre, och bildar till sist en luftström som suger in syre, temperaturen ökar, elden suger in mer kallt syre och allt brännbart fattar eld. Träd expoderar, asfalt smälter och människor dör av hetta eller syrebrist.
Det drabbade området når lätt över 1000 grader och i Hamburgs fall omfattade 20 kvadratkilometer, gott och väl mer än hela stadskärnan. 45000 människor dör.
Att människor var ett mål för den cyniska krigföringen här syns framför allt av att de viktigaste industrierna var orörda. Man ville döda. Demoralisera.
Jag säger inte att de som dog det där jävla förbandet inte ska minnas.
Men förbandet i sig ska bara inte minnas med stolthet, eller hyllningar. För dess taktiska utfall var bristfälligt (den tänkta demoraliseringen innebar föga förvånande en ökad mobilisering) och dess plats i historien måste förbli en fråga om vad krig inte bara gör med sina offer, utan också sina förövare.
Till sist. Det är för övrigt på grund av RAF Bomber Commands gärningar som Sid Vicious hade ett hakkors på sin tröja. Fick jag höra. Om det är sant vet jag inte.
fredag 15 juni 2012
Min semester:
Jag spelar en hel del piano.
Just nu spelar jag de första 20 sekunderna på "Brusa högre lilla å". Bli inte imponerade för det går åt helvete.
Annars, mycket Beach Boys.
Jag och Simeon kom att samtala om sommarhits som man minns, hits som inte är plågor - utan man minns med värme.
Därför spelade jag "Guld i USA" igår.
--------------------------------------
Stefan Löfvén föreslår kvotering i bolagstyrelser. Vilken jävla kung han är.
Jag älskar kvotering. Men kommer det att funka, rent taktiskt?
---------------------------------------
Johan, Johan, Johan Dahlin! Två år till!
-----------------------------------------
Idag har jag som mål att gå ut med soporna samt mäta diametern på mitt bakre cykelhjul.
Det ska bli riktigt skoj.
Just nu spelar jag de första 20 sekunderna på "Brusa högre lilla å". Bli inte imponerade för det går åt helvete.
Annars, mycket Beach Boys.
Jag och Simeon kom att samtala om sommarhits som man minns, hits som inte är plågor - utan man minns med värme.
Därför spelade jag "Guld i USA" igår.
--------------------------------------
Stefan Löfvén föreslår kvotering i bolagstyrelser. Vilken jävla kung han är.
Jag älskar kvotering. Men kommer det att funka, rent taktiskt?
---------------------------------------
Johan, Johan, Johan Dahlin! Två år till!
-----------------------------------------
Idag har jag som mål att gå ut med soporna samt mäta diametern på mitt bakre cykelhjul.
Det ska bli riktigt skoj.
torsdag 14 juni 2012
Jag är lite trött på humor.
men hej sonja är fan alltid rolig.
Nu upptäckte jag också att vi båda har otroligt svårt för Zooey Deschanel.
En av alla "skådespelare" - citationstecken eftersom hon alltid gör samma roll: lagom bohemisk (men inte överfemenistisk), sjukt kåt tjej söker medlemsskap i grabbgäng för att lyssna på riktigt skitdålig indiemusik. Typ Death cab for cutie. Gillar också star wars. Om mitt grabbgäng gör det vill säga. mihihihihih.
----------------------------------
Jag har en liten dröm om att uppnå den där hantverkarmanligheten. Stäm mig då. Inte hantverakre som i snickare eller rörmockare, utan mer urban medeltidsstad-style. Grejen är dock, att jag inte vill kunna något speciellt - men jag vill lite ge intrycket av att jag är en väldigt duktig skräddare.
Tjejer syr, men jag är en väldigt duktig skräddare. Lite den. Kanske att folk misstar mig för att vara från Norditalien. Man blir norditalienare av att en karl gör saker som kvinnor vanligtvis gör, fast man gör dem med en aura av genialitet.
Det gäller då att komma på något som dessutom känns modernt och nyskapande.
Tyvärr känns baka surdeg lite "old", stoppa korv involverar alldeles för mycket fingerpullande av saltade gristarmar, men kanske att folk tänker att jag kan sy - han som syr skjortor och lägger upp byxor- det skulle vara något!
Fast jag inte kan det. Jag bara sänder ut den signalen.
Det skulle vara riktigt fuktigt faktiskt, att någon säger till mig en dag att jag verkar faktiskt vara från Norditalien.
En riktigt man, fast med fingerfärdighet. Inte som svenska arbetarklassmän som mest har stora tjocka fingrar.
--------------------------------
Jag var hos Simone och Philip i Gundrastorp måndags samt tisdags. Det stör mig att jag är så jävla dålig på bull. Boule. Det stör mig ännu mer att Simone är bra.
--------------------------------
Det vaxar en mans ben på tv4 morgon nu.
---------------------------------
Jag ska dricka kaffe till klockan elva! Jag älskar att vara ledig. Danska 1an visar uppdrag granskning nu. Svenska program är fan bäst i Danmark ändå.
Lite som den svenska fattigdomen. Den är också bäst i ett land dit man kan åka med sina dreadlocks och lära små töser att tvätta fittan och ta hand om getter sen lägga ut bilder på facebook.
Vilket osökt får mig att tänka på min iPhone-fotoapp...det kommer löpande uppdateringar från mina apptivister där ute i "tredje världen". Var så säkre. Hej för nu.
Nu upptäckte jag också att vi båda har otroligt svårt för Zooey Deschanel.
En av alla "skådespelare" - citationstecken eftersom hon alltid gör samma roll: lagom bohemisk (men inte överfemenistisk), sjukt kåt tjej söker medlemsskap i grabbgäng för att lyssna på riktigt skitdålig indiemusik. Typ Death cab for cutie. Gillar också star wars. Om mitt grabbgäng gör det vill säga. mihihihihih.
----------------------------------
Jag har en liten dröm om att uppnå den där hantverkarmanligheten. Stäm mig då. Inte hantverakre som i snickare eller rörmockare, utan mer urban medeltidsstad-style. Grejen är dock, att jag inte vill kunna något speciellt - men jag vill lite ge intrycket av att jag är en väldigt duktig skräddare.
Tjejer syr, men jag är en väldigt duktig skräddare. Lite den. Kanske att folk misstar mig för att vara från Norditalien. Man blir norditalienare av att en karl gör saker som kvinnor vanligtvis gör, fast man gör dem med en aura av genialitet.
Det gäller då att komma på något som dessutom känns modernt och nyskapande.
Tyvärr känns baka surdeg lite "old", stoppa korv involverar alldeles för mycket fingerpullande av saltade gristarmar, men kanske att folk tänker att jag kan sy - han som syr skjortor och lägger upp byxor- det skulle vara något!
Fast jag inte kan det. Jag bara sänder ut den signalen.
Det skulle vara riktigt fuktigt faktiskt, att någon säger till mig en dag att jag verkar faktiskt vara från Norditalien.
En riktigt man, fast med fingerfärdighet. Inte som svenska arbetarklassmän som mest har stora tjocka fingrar.
--------------------------------
Jag var hos Simone och Philip i Gundrastorp måndags samt tisdags. Det stör mig att jag är så jävla dålig på bull. Boule. Det stör mig ännu mer att Simone är bra.
--------------------------------
Det vaxar en mans ben på tv4 morgon nu.
---------------------------------
Jag ska dricka kaffe till klockan elva! Jag älskar att vara ledig. Danska 1an visar uppdrag granskning nu. Svenska program är fan bäst i Danmark ändå.
Lite som den svenska fattigdomen. Den är också bäst i ett land dit man kan åka med sina dreadlocks och lära små töser att tvätta fittan och ta hand om getter sen lägga ut bilder på facebook.
Vilket osökt får mig att tänka på min iPhone-fotoapp...det kommer löpande uppdateringar från mina apptivister där ute i "tredje världen". Var så säkre. Hej för nu.
söndag 10 juni 2012
Brittisk polis om att ha portat 3000 huliganer:
"-Vi skulle kunna porta det dubbla men vi saknar resurser, huliganismen har vuxit de senaste åren. De som slogs på 1980-talet har uppenbarligen lärt upp sina söner."
Det här händer:
Mot Göingeskogen för att repetera med old panda days...
...samt för att besöka Simeon!
Det blir sköj! Det finns andra saker som är roliga också. Till exempel är det EM-premiär ikväll för Sverige. Men ännu roligare är att Danmark slog Holland i helgen.
Jaja, det tråkigaste av allt är att Allsvenskan håller uppe. Fuck EM.
-------------------------------------
Jag och E har köpt ett Elpiano. Är riktigt riktigt riktigt roligt. Det känns som att vi har flyttat in på riktigt i lägenheten. Jag är gärna i alla rummen och gitarrerna är upphängda, och hatthyllan i hallen är uppe och nu började det verkligen kännas som en helt jävla enorm lägenhet med helt jävla enormt mycket bra saker i. S
Jag älskar att vara här. Det är alltid lite tråkigt att åka hemifrån. Faktiskt. För här finns:
Fönstret ut mot korsningen Spångatan/Bergsgatan
Elpiano.
Gitarr.
Malmstensstolarna. Symbol för trivsel.
Elins sekretär där man kan sitta och arbeta. Och blogga.
Balkongen, där man kan bränna ryggen så att den fjällar, se hur hissen i Malmö Hilton går upp och ner på kvällen.
Dörrar.
Min tjej.
Ibland annat folk åsså.
Men nu ska jag alltså dra. Det tar fan emot.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)