Åkte...

från nordöstra Skåne till nordvästra under julhelgen.

På vägen till Glimminge plantering hann jag med en diskussion med ett gäng danskar om Adam's æbler.

Den der film er meget skov, den må I kige på.

På hvad måtte? Jo, för att den är lite unik i sin typ, den befinner sig i något som varken är sciende fiction och inte fantasy. Ska vi kalla det theology fiction eller nåt.

Eller järtecken fiction.


Nåvälan.

Historien bygger i stora delar på Job's bok. Vilket i sig verkar vara en jävla tradig historia, att stackars Job blir bestulen av sina kameler och barn av ingen mindre än Gud själv.

"Steve" Job slutar ändå inte att tro på Guds godhet. Typ så.

Filmen är också lite typisk dansk, eftersom det bara är danskar som kan göra en komedi om Job's bok där folk blir svårt misshandlade och får skallen avblåsta av ett gäng nynazister.

Lite klämkäckt sådär.

Meget skovt.

Dessutom klämmer man på ett fantastiskt sätt in ett inlägg i debatten om fostervattensprov och abortering av handikappade barn.

"Vi åker till Indonesien, för där syns det ju inte att ungen är mongoloid", är kanske inte världens mest politiska korrekta sätt att uttrycka sig på.

Men scenen lyfter ändå fram filmens sensmoral i vikten av att aldrig, aldrig tro mer på det onda än på det goda i världen.

Pallar man inte läsa Bibeln, gamla testamentet eller ens job's bok är den här filmen en ganska bra början.

--------------------------

Väl framme i Glimminge fick jag äntlige träffa E igen efter något som kändes som en hel förbannad vulkanisk evighet.

Tre dagar. Julhelgen. Men så är jag också jävligt kär i den tjejen.

--------------------------

Havet på vintern. När det blåser kallt, salt och hårt. Som en skön sandblästring av själen.

Och med E bredvid mig, så känns ensamheten så tydlig men tam och långt borta.

Förra inlägget fick mig att...

...tänka på den här artikeln om vår snälla statsministers kamp för att ge tillbaka en nalle till ett barn.

Artikeln glömmer tyvärr att ta upp att nallen är köpt för pengar som mamma har fått när samme äggahue sänkte skatten. Så nallen är i princip Reinfeldts redan kan man säga.


Den skulle också kunna ha tagit upp att nallen sprang i väg för att den kanske ville fly sin hemregion. Nu gillar Nya Moderaterna folk som har flytt sin hemregion så himla mycket att Reinis är mycket angelägen om att de ska åka tillbaka i sin hemregion igen.

Men det räcker gott och väl att konstatera att statsministern är bamsesnäll.

För att han har så jävla stor bamsekuk.

Horrible bosses.

Vad fan har hänt med svensk mediebevakning av makten när man kan hitta ett sånt här citat i en intervju med en finansminister:

"Alla som sett honom i svart, åtsittande t-tröja (och det är många) vet att det (träningen, min anm.) gett resultat: Anders Borgs pondus är inte bara intellektuell, utan även fysisk. Hans utstrålning tar plats.

”Visst får man en känsla av att han är lite för stor för Sverige?” viskar till och med en journalist­kollega när vi ser Borg agera."

???????????????

-----------------------------------------------


Starköl hos Tobak och vi såg på Arrested Development (som på svenska heter Firma: Buffel och Båg!)

samt på en film som handlar om en chef som trakasserar sin anställd sexuellt.

Och försöker förgripa sig på dennes fru.

En annan chef är fullständigt feodal och behandlar en av huvudpersonerna som livegen.

Den tredje köper horor på arbetstid och knarkar, och vill sparka alla som är tjocka på kontoret.

Filmen är en komedi.

Inget fel i det, den var ganska rolig.

Men är det inte lite konstigt?

----------------------------------

Johan c'est la bakís och försöker arbeta med språkforskning.

Det går sådär.

---------------------------------

Zlatan Ibrahimovic & Gunnar Myrdal.

Planeringen av bostäder och städer, såsom den genomdrevs av arbetarrörelsens övre medelklasselit

av nationalekonomen Gunnar Myrdal och arkitekten Uno Åhrén, kan väl vara en av vår tids

mest bespottade och älskade företeelser - samtidigt (ofta dessutom av samma människor).

Å ena sidan är den modernistiska bostaden i sin yttersta form - miljonprogrammen - ett

synnerligen negativt laddat ord i samhällsdebatten. Ofta av folk som inte bor där själva.

Å andra sidan tävlar våra politiker om att vinna SM i folkhemsnostalgi.

Kritiken har handlat om att bostadsreformerna byggde bort det som Lefebvre har kallat den

"prolätara offentligheten".

Innergårdar och gator bland trångbodda arbetarbostäder kanske var

hur sunkiga som helst, men de har utgjorde en mötesplats för invånarna, menar man.

Som åtminstone utgjorde någon slags tillgång till offentlighet, gemenskap och kollektiv

handling.


I samma anda har man kallat Corbusier och miljonprogrammets bostäder för en mekanisering av

boendet som, trots sina enorma enheter med hundratals boende i samma hus, isolerar de

marginaliserade ännu mer. Myrdals och Åhréns utformning av "de nya arbetarbostäderna" byggde

inte på empiri - de byggde egentligen på fördomar hos den övre medelklassen om hur

arbetarklassen levde. Smutsigt och trångt skulle bytas mot en individualistisk och

kärnfamiljinriktad bostadsstruktur. I stora hus.

Kritikerna menar alltså att trots att det finns enorm potential för genemskap i stora

miljonprogramskomplex, så blir människorna som bor i "bostadsmaskinerna" isolerade.

HUR SOM HELST!

Zlatan Ibrahimovic tål att lyftas in i debatten. Han skriver i sin bok att han i princip besökte

Malmös centrala delar först när han var 17 år. Vilket i så fall skulle ge Lefebvreisterna rätt.

Miljonprogrammen isolerar, osynliggör och förlamar.

Men här beskriver han också en sorts gemenskap av en typ som utan tvivel skulle

kunna mynna ut i "kollektiv handling".

Bilden är alltså lite mer komplex än vad debatten vill göra gällande. Vilket sannolikt beror

på att man inte pratar MED invånare i miljonprogrammen. Man pratar OM dem.

Jag är fett ledig...

...och letar efter ett metallband som behöver en asfarlig het sångare (läs: jag)

Fastnade för det här bandet, från Flen:

"ta channsen!

vi e ett asgrymt metalband The Ironfuckers me attetyd och 2000% seriöst satsning. vi har 12 färdia skitbra låtar som vi ska spela in i studio snart. vi söker nu dej en asgrym singer med långt hår och tuff cool stil som kan underhålla fans till dom fått nog. inga morsans gullgris eller töntar önskas."

Det låter väl fuktigt? Nåt att berätta för barnbarnen.

"Visste ni att eran morfar var sångare i The Ironfuckers?"

Fuktigt.

Mejlkonversation.

Farsan:
Oldies but goodies!

Jag:
Tunga grejer! Var är bilden tagen? Och är det isbrytare i bakgrunden?

Farsan:
Luleå hamn. Japp, det är Atle och Oden! Här kommer lite mer godis, kolla underlaget!

Jag: Halt?

Farsan:
Japp. Här kommer ännu lite mer godis. Mitt trumfkort!

Sydsvenskan gör bort sig. Igen.

Så, det är ingen skillnad på att Zlatan sparkar en lagkamrat i ryggen och att bli dömd för misshandel på sin före detta fru?

Såpan fortsätter, men jag kan inte annat än att bli lite rörd hur stor vilja det finns att försvara en stackars hustrumisshandlare.

När tvivlar vi så mycket på rättssystemet annars, när det inte handlar om våld mot kvinnor?

#pratainteomdethallkaften.

Döm av min förvåning...

...när jag och min kollega Li skickade ut en enkät till några skolor till Norrbotten och Västerbotten och bl.a. frågade:

Skulle du kunna säga "Vill du följa med hem till jag och se på film?" till dina kompisar?

Hem till jag!

Så här långt har 36 personer svarat. Och nästan hälften svarar "JA"!

Spännande, va?

edit: Två dagar senare har 86 personer svarat och siffrorna har putsats till 38% som svarar ja på samma fråga (i synnerhet av högstadieungdomar - vilket faktiskt förvånar mig).

...och mycket riktigt:

Gerdnt, det jävla aset, är avstängd.

Det svänger snabbt i SvFF, Lars Åke Lagrell kanske läser SUMWMM?

Bort med Gerndt från fotbollsplan!

"Vi ska inte straffa honom dubbelt" säger nollan Lars Åke Lagrell och sätter munkavle på Erik Hamrén i Gerndt-gate. (Alexander Gerndt dömdes idag för misshandel på sin förra fru)

Silencio stampa, på Erik om kvinnomisshandel alltså.

Man ska slänga ut spelare ur truppen efter utekvällar senare än klockan elva på landslagssamlingar, men folk som försöker köra på sin fru med bil ska vi stötta.

Det är åt helvete med moralen inom Svenska fotbollsförbundet. Men nu har dom fan gått för jävla långt.

HAN SLÅR SIN FRU, HAN SLÅR SINA BARN BORT MED GERNDT FRÅN FOTBOLLSPLAN!

En go dänga...

...bara för att vara sådär södernostalgisk, över en stad och en tid som jag aldrig har upplevt.

Det må vara jävligt töntigt, men kul är det ändå, söderchauvinismen.

Något är lite ruttet i diskussionen kring "Nya Slussen".

Jag är ju gammal stockdolme, så det är alltså inte särskilt konstigt att nyheten om ombyggnaden av nya slussen engagerar mig någonstans.

Jag vet bara inte riktigt hur.

Jag tror att jag är emot. Mest efter vad jag har hört om att det multinationella arkitektföretaget som fick uppdraget, trots att det kom näst sist av de anställda förslagen.

Men också efter att alliansen är för, och när alliansen är för, då är det något jävla skumrask på gång.

Jag kan dock inte säga att jag är hardcore emot bygget. Jag fattar helt enkelt för lite.

Vad jag dock har svårt för är följande argument, när det kommer till byggprojekt:

"Kultureliten är emot uppfräschningar, bara för att de vill ha sitt slussen lite ruffigt".

Det där har jag sett på flera ställen i kvällspressen i debatten kring Nya Slussen, och det är ju bara fegt, och osakligt.

Men så jävla vanligt, ända sen ockupationen av Hagahuset i Göteborg på 60-talet har man sagt så,

när någon har motsatt sig rivningar av s.k. "mellanrum" av gammalt och nytt. Kommer man med

kritik, så koketterar man.

Det är ju en vit överklass som bygger, och en vit överklass (oops ja, jag skrev det: Ö-ordet!!!)

som protesterar, det blir ju lite märkligt när de kastar skit på varandra för deras respektive

sociala tillhörighet.

(Ni kanske känner igen hur diskussionen kring brf Bageriet, mittemot Debaser Malmö, ser ut - ungefär likadant.)

Nog för att medel- och överklassens navelskåderi är ett problem i de här frågorna - men kom

igen, det är ett jävla glashuskastande som förespråkarna i Alliansen sysslar med.

"Vi måste göra NÅT, klagar du så bygger vi inte alls, är du nöjd då?"

Samma sak, så kan man bara säga om man själv har makten över själv utförandet, om man själv inte

känner sig förfördelad av hur byggnationen av Nya Slussen ser ut.

Sluta med det där och förklara istället vad som är så jävla bra med att just DETTA sättet är så

jävla bra.

Så ska jag lyssna. För jag vill veta.

Kolla här

Eller lyssna på Nya vågen (ännu ej på nätet, men håll utkik) i p1 om Nordstan.

Alltså, det här är ju..

....en extremt rolig form av borgerlighet:

Dante, och vad som hände med min dödslängtan.

Jag hade koagulerat blod i lungorna.

Och respiratorn hade skavt sår i luftstrupen.

Det stank därför något så förfärligt ur min mun så att jag knappt stod ut med det själv.

Nog för att jag stundtals hade känt mig ful under hela mitt liv, men nu var jag fulare än

någonsin, så ful att jag knappt stod ut med det heller själv. Mina ögon vittnade om livslusten,

som cyklat med Vergilius hela jävla vägen till skärseldsberget och bestigit skiten utan syrgas.

Och helvete, vad jag inte ville dö.

En tanke till varför framtiden är så väldigt ångestframkallande, för så många.

Utmärkande för människans sinnevärld i det moderna samhället är att hon inte är begränsad till

sina tidigare sinnesupplevelser när hon visualiserar framtiden. Den tekniska utvecklingen (och

paradoxalt nog även hennes tidigare erfarenheter av ständiga framsteg)

drar ur alla käppar som möjligen skulle kunna sitta i hjulen på hennes inre visioner.

Människan blir på något sätt helt gränslös i sin potential att göra ont, och att göra gott.

Och det är en potential som hon tack vare den tekniska utvecklingen både har full (jag styr allt med min iPhone) och noll (jag kan inte göra något åt barnarbete så jag kan lika gärna köpa mina kläder och min mat var som helst) kontroll över.

Ångestframkallande att se in i framtiden med hjälp av dessa verktyg? Ja.

Våndas lite över...

...mitt partival.

Jag tycker jag att sossarna är en jävligt bra grej. Jag tycker att budgettak är ganska sunt och jag föredrar ekonomisk demokrati framför olikrati alla dagar i veckan.

Men det är ju jävelen vad jag gillar Rosanna Dinamarca. Och Jonas Sjöstedt är så vass att jag bara dreglar när jag tänker på vad han kan uträtta.

Och om vänsterpartiet kan börja leverera lite lösningar istället för en massa kritik av det rådande samhället så har ni värvat mig snabbar än MFF värvar Simon Thern!

----------------------

Vilken kunglig värvning det är förresten. Tänk er att ha haft två generationer Thern i Malmö precis som vi har två generationer Andersson!

Jag minns VM-hajpen 1994. Hur jag älskade två spelare mest - inga av dem MFFare faktiskt - Henke Larsson och Kennet Andersson.

De var de två som jag såg upp till mest, medan min mamma gillade Klas Ingesson och brorsan hade Brolin.

Men min bästa kompis Robban hade målat en bild av tusch av en spelare som var ljushårig och spelade i Roma, sa hans pappa.

Nej han spelar för fan i Sverige, sa Robban.

Jag fattade aldrig vem det var. Nu vet jag.

Det var Jonas Thern. Jag kollar på klipp nu. Och vilken jävla gigant. Vi hade Schwarz och Thern på mittfältet. Vi kommer kanske aldrig få se en spelare som Zlatan igen. Men ett sådant innermittfält i MFF kan vi bara bitterljuvt konstatera att vi ALDRIG någonsin kommer se igen. De var bäst i världen, ta mig fan.

-------------------------------

Nu jobbar jag. Jag jobbar, och slänger ett öga på "Så mycket bättre".

Jag saknar att ha en vanlig lördagkväll. En kväll på debaser med öl och dans och cigaretter.

En kväll med Elin, en kväll på rätt plats. En lördag där jag njuter av att leva nu och tänker på att det kommer vara fint att leva imorgon också.

Jag är lite mätt på att jobba så här jävla mycket, alltså.

Ett låttips till alla som vill dansa:

En hit från nittiotalet.

Det har kanske varit ett tag sen jag skrev...

...men jag har varit inne i en slags dimma av skam över min blotta existens.

Det är ju inte så jävla lätt att skriva saker för allmän beskådan på internet då.

I synnerhet om man inte får betalt.

---------------------------------

Mycket i mitt liv kretsar kring jobb, skola och att vara kär i min tjej. Det är ungefär vad

hösten har erbjudit och vad jag orkar med. Kan synas lite för er, era lutheranska vantrövlingar.

Men det är jävligt jobbigt ska jag säga er.

---------------------------------

Sven Erik Österberg. Jag gillar inte dig.

---------------------------------

Det snöade idag.

Ljudet av fallande snö är ljudet av tystnadens blixtkrig.

Det är nog för att man ska känna sig mindre ensam.

Eftersom det är så jävla kallt.

Skön möra!

Tar det lugnt på måndag morgon. Har en b-kurs i svenska på g och tänker unna mig förmiddagen off i soffan och en kopp jävla nattsvart kaffe.

Kanske ska röka en cigg också.

Sweet living.

Att vara student.

Ibland.

Ah....en sån typisk grej.

Ha förståelse.

Jag blir alltid sådär vansinnig när jag har jour på jobbet och läser en artikel.

Men jag tänker fan inte be om ursäkt i alla fall.

Hur som helst.

Så tänkte jag varva ner med att dela med mig av en liten kärlekssång till er alla.

Den här brukade min pappa sitta på sängkanten när jag skulle sova.

Han luktade diesel och snus. Och jag var livrädd för illmonstret från Alfons Åberg.

Det här var när jag var riktigt liten då ömhet var okomplicerad mellan farsan och en Johan som

såg demoner tydligast i mörker.

Ni får hålla till godo med Paul McCartney, men jag hör min fars röst.

Han sjunger jävligt bra, fan.

Lite tillägg:

Man kan läsa mer om mitt förra blogginlägg här

Och kolla på det här TV-programmet.

--------------------------------

Jag är dessutom medveten om att man kan slänga klassikern att jag själv är en del av medelklassen numera och därför inte kan identifiera mig i den här frågan.

Absolut.

Precis som att vissa kvinnor inte är feminina nog att vara en del av den patriarkala förtrycket, eller?

Precis som att vissa blattar skulle vara för svenniga för att inte kunna identifiera sig med den etniska stigmatiseringen?

Den retoriken, om ni stöter på den, kan man bara vända mot dem själva. Har den möjligen några likheter med att säga att "invandrare kommer hit och har de så jävla bra"? Eller kanske att "min chef är minsann kvinna och hon är jäveln ta mig inte förtryckt!"?
-----------------------------

Den ökade användningen tror jag sannerligen har att göra med just ekonomi också, att de gäller

att markera sin skillnad gentemot de lägre klasserna med andra markörer än ekonomi - eftersom

journalister och mediemustascher inte har pengar, men har glasögon och rätt utbildning.

Det gäller att hitta variabler för att markera Den Andre.

----------------------------
Det är viktigt att påpeka dock att klassförakt built this fucking country.

Arbetarrörelsen använde i mångt och mycket trasproletäriatet som skräckexempel på vad som kunde

hända om man inte hoppade på deras skötsamhetsprojekt.

Därför är det heller inte konstigt att just uttrycket "white trash" används så frekvent.

Gruppen som det innefattar är snävare och snävare ju längre ner på den sociala trappan man

letar.

För, som vi alla vet är det ju WHITE trash - inte det mer normala, black trash- som vi

pratar om nu.

------------------------
Kolla på programmet nu, eller läs artikeln, ungar!

No one protects white trash!

Det är inte korrekt att vara rasist. Med rätta.

Det är inte korrekt att ha kvinnoförakt. Också det, med rätta.

Men däremot så är det helt tillåtet att ha ett förakt mot lågutbildade, de som arbetar med

kroppen, mot alla som inte riktigt rör sig med samma självklarhet i den akademiska världen.

Herregud, i Sverige anno 2011 är de också vanligt förekommande att höra ett osynliggörande av att det överhuvudtaget finns en arbetarklass idag.

Vi är ju alla en stor medelklassfamilj.

"Det går ju inte att ha en produktionsindustri i Sverige i dag, därför är industriarbetarklassen på väg bort."

"De tjänar ju bättre än mig"

Eller rentav referar man till den här gruppen som wt, white trash, med samma självklarhet som vi referar till invandrare.

I själva verket är dessa strategier för någon som är medelklass, borgerligt fostrad till benmärgen att befästa bilden att "här har vi inga klasser", allt för att befästa den norm som finns.

---------------------------
Samma sak gäller för andra förtryckta grupper. Kvinnor. Invandrare, Queer-folk.

Men skillnaden är att det finns ingen frisinnad hipster som anmärker på diskursen om klass.

Nu 'friställer' Älvsbyhus i Bjärnum ett flertiotal arbetare och förklaringen är densamma som alltid:

"Det är för att Sverige inte är någon industrination längre, så folk får finna sig i att bli arbetslösa eller flytta på sig"

Det sorgliga med allt är, och det är här det finns en personlig koppling, är att det är min pappa som inte finns.

Det är föräldrar till Thurn, Tobak, Sebbe och flera andra barndomsvänner till mig som inte finns eller ska tillhöra framtiden enligt den här diskursen.

Jag vägrar tro på det. Det är, som jag sa, enbart ett sätt att bara befästa sin egen plats i strukturen.

Och tyvärr står jag inte heller upp. Jag sitter där och håller käften när skägg-i-skinnjackor dyrkar Richard Florida.

Ingen - inte heller jag själv - har ryggrad att stå upp mot den här diskursen.

Det värker i mig när jag tänker på det.

Jag blir så satans förbannad bara.

Låt mig förtydliga.

Jag kallade ju dessa stackars fosterbarn för girigbukar innan. Det var onödigt.

Det är inte de som är problemet, även om jag kan tycka att väldigt många av argumenten för deras enorma lidande har legat misstänkt nära lidande som faktiskt ÄR livet självt.

De har självklart lidit, det är inte det.

Det är heller inte det, att det är fel av samhället att be om ursäkt till de människor som har drabbats av dess förehavanden.

Det är heller inte fel att på ett eller annat sätt ersätta dessa människor.

OCh naturligtvis är det inte fel att se till att arbeta på att i framtiden ha en jävla socialstat som fungerar. Vilket ABSOLUT inte är fallet med den här regeringen.

Jag skulle vilja problematisera det faktum att vi har ett samhälle som man måste kräva en ursäkt av, för att få en ursäkt. Det har gjort att endast vissa utsatta grupper har fått upprättelse för vad de har varit utsatta för, och att urvalet av dessa grupper är godtyckligt.

För några år sedan bad Göran Persson om ursäkt till de som tvångsteriliserats. Men de funktionshindrade som man exprimenterade med ute i Vipeholm har ännu inte fått göra sin röst hörd.

Det finns på samma sätt en diskrepans mellan hur man har uppmärksammat situationen för judar i väst respektive öst. I öst är denna gruppen fortfarande extremt misstänkliggjord.

Det är därför som jag är lite skeptisk till en system som delar ut ursäkter och vedergällning på grundval av vilka människor som kräver det - och inte på grundval av moraliska betänkligheter.


----------------------

Niklas Ekdal, liberal debattör, kallar dessa människor för "välfärdens offer". Det är rent jävla skitsnack, humbug och okunnighet.

De är inget annat än offer för modernismens baksida. Samma modernism som gav oss vårt systematiserade välstånd, har gett oss systematiserade Auschwitz, har gett oss demokrati, har gett oss Vipeholm, har gett oss någorlunda ökad jämlikhet, har gett oss Saigon.

Det här är ju också en blogg.

Jag måste skärpa mig på en viktig punkt här.

Jag ska ju berätta lite om livet och sånt. Således:

Idag har jag gått upp, ätit, borstat tänderna samt åkt

till jobbet.

Jag var inte lika morgonsur som jag brukar vara.

Och jag fick en dag med E igår. Vi höll helg på var sitt håll och nu, som om allt är tillbaka på sin rätta plats igen.

Jag bredvid henne.

Malmö är dimmigt men det gör ingenting.

Jag behöver inte se speciellt bra.

--------------------------------------

Jag har stukat handen.

--------------------------------------

Än så länge är det skönt att vara tillbaka på jobbet.

Jag har inte riktigt börjat ännu, kan vara därför.

Brukar kunna hitta något att jaga igång mig själv över under dagen.

Men ska väl försöka låta bli idag.

------------------------------------

Det är en sketen träningsmatch på onsdag och Alkmaar hemma den 30e november i en cup som vi redan är körda i.

Men jag kan inte riktigt hålla mig i från att längta mer efter fotboll och MFF nu än vad jag längtar efter julafton.

Livet blir lite, lite fattigare utan det.

Yttrandefrihet.

Det känns som att föräldrar är ganska tydliga med en viktig distinktion till sina barn:

Allt är inte lämpligt att säga.

Tänk om Jimmie och Röv-Vilks skulle fatta det.

Du FÅR säga vad du vill i ett land med yttrandefrihet, men är det lämpligt att säga det?

-------------------------------------

Jag skulle kunna tänka mig att dra in de statliga utbetalningarna till dessa förmätna girigbukar

till föredetta fosterbarn för att finansiera en kurs i denna distinktion.

(dessa stackars fosterbarn, ja det är faktiskt synd om dem på riktigt, förtjänar ett eget kapitel i DASK-Johan. Men, en annan gång).

Lars Vilks, Ilmar Reepalu, Annie Leuff o.s.v. skulle absolut ha nytta av det, tror jag. Jag erbjuder mig att hålla i den här kursen själv, mot ett modest konsultarvode på kanske 80 000 kronor i halvtimmen.

Kursen kommer att kallas "Varför yttra sig - en kurs som ställer samma kunskapskrav som vuxenvärlden ställer på en 9-åring."

Då skulle jag bli förmögen (om det inte vore för all jävla skatt jag måste betala, blir ju bara 22,5 miljoner i månaden kvar för fan), samt skulle samhället slippa utsättas för cirkus Vilks och sinnesslöa Jimmie.

Den enda baksidan är att vi måste även i fortsättningen höra på ex-fosterbarnens gälla gnäll.

Fan vet om det inte går på ett ut ändå.

SCUM and I am doing the violin sign.

Ja.

Alltså folk mordhotar casten bakom den hära teatern som de spelar på TUR i Stockholm.

Vi har haft 3000 år av en syn på kvinnor som mindre värda. Är de så jävla farligt om en teater tar några veckor till att svartmåla det manliga könet?

Buhu. Jävla gnäll.

Mats Karlsson.

Jaha.

Strax norr om Sündets Hemorojd ligger Ängelholm. Staden påminner en del om min hemstad

Hässleholm,

på det viset att den inte är det minsta pittoresk eller trevlig.

Staden har ett fotbollslag. Fotbollslaget förlorade nyligen mot Syrianska i kvalet till

Allsvenskan. Deras spelare och ledare blev vid detta tillfälle, vad jag förstod, ganska illa

behandlade av publiken i Södertälje. Bland annat tog sig en fubick in i spelargången och började

veva med armarna.

Förstår att det känns hotfullt.

Nåväl: TILL SAKEN:

Ordföranden Mats Karlsson går då ut och kallar Syrianskas publik för "apor". Det är ju knappast

en slump att han valde just det ordet med tanke på motståndarlagets namn och historia.

Det går inte riktigt att bortse från att Syrianskas fans till stor del består av Syrianer,

d.v.s. tillhör en annan etnicitet och religiös praktik (nja de är ju faktiskt kristna ortodoxa),

och därmed känns paralellen till vad rasister brukar kalla folk från orienten och söderut (apor)

inte jättekrystad.

Geniet Mats Karlsson är medveten om detta, och säger också i intervjun "Jag är inte rasist".

Nähä, om det verkligen inte handlade om dessa människornas etnicitet, om det vore så att man

inte riktigt hade koll på att apa ingår i en rasistisk diskurs - behöver man påpeka det då?

Kan man inte välja sina ord bättre?

Typ: "Syrianskas publik betedde sig som enna jävliga vantrövlingar"

-------------------------------------------------

Vissa har påpekat att "man ska inte devalvera ordet rasist - det är starkt och laddat".

Jo, jag tycker det. Jag tycker att man ska se hur alla människor - ALLA - mer eller mindre är en

del av en struktur som går ut på att definiera sig i förhållande till Den Andre. Vare sig det är

en kvinna, en syrian, en arbetareklassare, en utvecklingsstörd eller en bög.

Det är inte hela världen att trampa i ett sexistiskt, eller rasistiskt klaver - faktiskt!

Det händer oss alla, eftersom det är en struktur som vi alla mer eller mindre är en del av. Man

kan göra sitt bästa för att låta bli.

Men det är fan ta mig hela världen att förneka att diskursen finns.

------------------------------------------

Det är för fan historierevisionism. Och där är inte Mats Karlsson ensam. Där är inte SD-väljarna

ensamma. Jag är bara så jävla trött på att folk tror sig komma undan det här.

------------------------------------------

För övrigt så ligger Mats Karlssons uttalande på disciplinnämndens bord. Jag vet inte riktigt

vilket utslag jag ska hoppas på - man får ju säga vad man vill, men om förbundet menar allvar

med sitt arbete mot rasism kanske det är på sin plats att agera?

Varje år...

...som jag bakar lussekatter brukar jag göra en snopp.

Ja, det har varit så sen jag var liden påg. Och ja, jag inser att det är ganska tramsigt.

Hur som helst, kuk är kul, och jag har vanligtvis ägnat mig åt att forma en kuk med hjälp av en vanlig lussekatt - som får symbolisera testikelarna (uttalas med inskotts-e) - och sen tillfoga en lång degbit som blir som en liggande kuk.

Men nu har jag hittat en mycket mer raffinerad teknik. Jag är SJUKT nöjd med resultatet:

Den är så jävla autentisk så att den till och med är jävligt äcklig ju.

Man blir aldrig för gammal. Eller vissa blir.

Inte jag.

Dofter en lördagskväll på arbetet.

Var ute och cyklade igår kväll. En sådan där kväll som man oftast upplever någon gång i mars.

När solen stannar till lite snabbt för att förstrött finnas till vid skymningen, och hela luften verkar full av små små rakblad som spräcker huden i fingrarna.

Jag har därför alltid vantar.

Men jag måste ju ändå andas. Och det luktar gott.

Det luktar salt. Det är torrt på marken. Och det luktar kväll i mars.

Det är här någonstans som sinnesanalogierna börjar leva sitt eget liv. Hastigt och så fort så att intrycket bara hinner registreras under ett enda andetag; när lungorna är fulla är de tydliga associationerna borta ur minnet.

Första andetaget:

Det luktar vårkväll, därmed fotbollsträning, därmed grillad korv, därmed folköl, därmed rök.

(lungorna är fulla; nytt andetag, håller kvar lite längre för att komma längre in i förflutenhetens landskap.)

Andra:
Det luktar vårkväll, därmed fotbollsträning, därmed grillad korv, därmed folköl, därmed rök, därmed cykelkedja, därmed konfirmationsläger.

(försöker en sista gång, det funkar ju, men det är lite som att träna på att simma under vatten. Till slut är man så trött i lungorna så att det inte går att förbättra sitt resultat.)

Tredje:
Det luktar vårkväll, därmed fotbollsträning, därmed grillad korv, därmed folköl, därmed rök, därmed cykelkedja, därmed konfirmationsläger, därmed sprit, därmed hör jag ljudet av mopeder som kör iväg, därmed ensamhet.

Fan va mörkt det är. Och kallt. Jag går in.

American Horror Story.

Ett stycke självdestruktiv kulturkonsumtion.

För det är så jävulusiskt läskigt.

Men jävlar vad bra det är. Kan fan ta mig inte riktigt slita mig ifrån det.

Ett tips från mig till eder.

-----------------------------

Jag kommer få återkrav av csn; ett bevis så gott som något på att jag jobbar för mycket.

Åh ett problem! Hur lösa? Fosterställning? JA, TACK! Förträngning? JA, TACK!

Andas? Nja.
-----------------------------

Jag gillar fortfarande Håkan Juholt.

-----------------------------

Topp tre:

Söner jag vill ha.

3. Sten-Åke Cederhök.

2. Ronny Ambjörnsson.

1. Bosse Larsson.

(intressant att två av dem är göteborgare. Nu är det ju så, att min tjej också är skåning. Men man kan ju aldrig på förhand veta vad för barn man ska få. Jag vill dock absolut inte ha Kalle Jularbo. Om det är han som tittar ut, så vet jag ta mig fan inte vad jag gör.)

döttrar då?

Ja, här kommer de:

3. Gun Malmborg.

2. Tori Amos.

1. Yvonne Hirdman.

(här dristar jag mig till att vara lite mer internationell. Jag är medveten om att jag kanske är lite rasistisk också, men vad ska jag göra? Jag utgår ju bara från vad jag anser rimligt.)

Att komma hem...

...efter

att ha börjat jobba klockan elva igår och slutat idag klockan nio,

att ha åkt därifrån direkt till Lund för två timmars föreläsning, snabb lunch,

att ha varit på litteraturjakt i en timme,

det är som att få syre igen efter strypsex. Gissar jag.

Jag blir fullständigt rörd till bäckenbenet när jag äntligen kan få känna den unkna doften av

gammal disk och illa skötta basilikor.

Mitt hem har ett bord, en dator, en gitarr, en TV, ett kök, lite böcker, en toalett och en säng.

Det är ett hem som jag längtade efter när bussen åkte förbi konserthuset.

Förnimmelsen. Snart där.

Uppfyllelsen. Där.

AVGÅ!

8 plusgrader. Perfekta väderförhållanden.

Vargavintern lyser inte ens med sin frånvaro. Den lyser inte alls. Det känns som om den aldrig har funnits.

Således är det ett ypperligt tillfälle för trafikverket/skånetrafiken/DSBfirst att plantera lite problem i tågtrafiken.

Det är fullt normalt att bli en timme försenad i november. Det är ju nästan en vintermånad.

Eller hur? OM det nu inte varit så att vintern inte finns.

Någon måste avgå.

Bengt Madsen!

AVGÅ!

EDIT: (betyder redigera, alltså inte det bibliska flicknamnet) Jag blev en timme försenad till jobbet idag. Gissa varför?

Helg.

Man kan begränsa sitt energiläckage till omfatta endast de som omsätter energin effektivt, till

att

generera ännu mer energi.

Därför har jag varit med Tabbacco, Simeon och Elin.

Nu ska jag till Farstorp och tämja pandorna.

I mina drömmar är jag rasist?

Flera nätter har på sistone bestått i mycket märkliga inre odysséer.

I helgen lutade jag mig, i sömnen, över E och viskade i hennes öra:

"Jag kan fortfarande känna doften av karate"

--------------------
Inatt:

Slumrade strax efter jag lagt mig.

E sade till mig att hon älskade mig, och att jag skulle sova gott. Då sov jag redan.

Och drömde , en mardröm ska sägas, att det inte var E som låg där. Svarade att jag älskade henne

också och kom i samma andetag på att - det gör jag ju inte alls. Det är ju inte E som ligger

bredvid, det är någon annan. En gammal destruktiv relation.

Helvete!

Var är min riktiga tjej?

Då vaknade jag.

Och det var rätt tjej på rätt plats, så att säga.

Skönt.

--------------------------------

Senare på natten drömde jag också att jag var på en buss i London.

Rejält berusad, satt jag på något som liknade ett båtdäck - fast fortfarande på en buss - och så

började jag skrika "Fuck off, Chelsea FC - you ain't got no history - 19 leagues

14 cups, that's what we call history!".

En man i Chelsea-halsduk kom fram till mig och förklarade att han tog väldigt illa vid sig av

att jag sjöng antisemitiska ramsor. Jag skämdes lite, men förstod inte riktigt varför innehållet

skulle vara antisemitiskt.

Så då sjöng jag en sång till. Fast denna gången den berömda antikatolska Billy Boys-sången

(förbjuden i Skotsk fotboll).

Då kom en man i Everton-halsduk (!) och förklarade sig kränkt av att jag sjöng sekteristiska

sånger på det viset.

-----------------------------
Ska vi försöka oss på en tolkning, vilket man helst inte ska,

så är jag ju väldigt glad i min tjej.

Jag inser också att jag framstår som både antisemit och riktigt antikatolsk.

Det är jag inte, ska jag säga. Inte i vaket tillstånd.

Jag gillar dock inte Chelsea. Men jag gillar ju inte Rangers FC heller.

Ingen konsekvens här, alltså - och det ligger ju i drömmens natur.

Men jag skyller också på att jag faktiskt var full i drömmen.

Jävla Annie L(eu)f.

Ber om ursäkt för min aftonbladetrubrik.

Men det luktar cykelkällare i min lejlighed. De där jävla basilikorna på mitt plantage, åker snart ut med stjälken före.

Det är inte utan ett visst mått av insikt om livets förgänglighet som jag inser att mina dagar

som basilikaentrepreneur är över.

Jag skyller på såssarna som inte stöttar oss bönder. Jag vill ha EU-bidrag när min verksamhet

inte fungerar på marknaden.

Men, hallå, var är centern?!

I alla andra avseenden är jag ju såklart för en fri marknad och exploatering av människokroppar

i indutrier och städfirmor.

Men inte fan när det kommer till oss bönder.

Då vill jag ha EU-bidrag. Nu tvingas jag lägga ner verksamheten.

Ett svek mot oss småföretagare.

Nu kommer snart Afrika att börja odla basilika istället. Fan vet, de kanske rentav konkurrera på lika villkor med oss EU-medborgare.

Av olika anledningar,

blev det inte något av den där doktorandtjänsten.

Och jag saknar Malmö FF och Allsvenskan i stunder som dessa.

.............................

Norska är inte lika roligt som danska.

.............................

Prinsessorna på ärten (ärtan=palestina) Björk Janlund och Birgitta Ohlsson tycker inte att Palestina ska finnas.

Vad är problemet?

Alltid bara ett jävla gnäll på er.

Och nu ska man skämmas när man kommer utomlands när 107 länder röstar ja i Unescos omröstning, och 14 nej. En av dessa 14 är Sverige.

Jävla fitt-Sverige.

Kuken!

Jag kan dra hela historien vid ett senare tillfälle. Jag är inte riktigt på folkbildningshumör i dag.

Jag ska jobba.

..........................

Och stirra på det där skeppet som fallit i min flaska.

I ett par dagar.

Det kommer resa sig igen. Det står upp imorgon, jag väntar tills dess.

Och segra skall, men inte falla.

..............................

E gav mig en ulltröja igår!

Ull! Ah!

...........................

Jag slår ihjäl myggor och getter, som en protest.

Nazityskland förde på sin tid världens mest radikala och framsynta djurskyddspolitik.

Hitlers största huvudbry i frågan rörde sig kring utrotningen av valarna i Nordsjön och Göring

initierade redan några månader efter machtübernahme 1933 ett förbud mot plågsamma djurförsök.

----------------------------------

På länsstyrelsens hemsida får

man lära sig vart man ska vända sig, om man misstänker att någon vanvårdar sina djur.

Samtidigt är det snart svinkall november och Sverige har 20 000 hemlösa.

Vem ska jag anklaga, länsstyrelsen?

Jag är kanske rabiat, men sätt så upp det på kontot för ungdomlig entusiasm.

Men jag försöker bara se skogen bortom alla träskallar.

-------------------------------

Ett skämt:

"Göran Persson är tjock"

Dask-Johan debuterar som recensent: Humorhimlen...

....på babel igår.

Lite dålig start på kvällen med en timmes köande för att komma in.

MEN SEN!

Då jävlar

fortsatte

det dåliga.

Programledare var morgonpasset-gänget. Och jag gillar ju Hanna Hellquist. Hon är smart, rolig

och cool.

Men hennes största förtjänst igår kväll var att påtala när Kojo Akolor var ett jävla svin.

Vilket han själv verkar tycka det är väldigt roligt att vara - så jag tror inte att han tar illa

vid sig av det här - och det verkar ligga något raffinerat publikfrieri i gruppdynamiken som ser

ut så här:

1. Hanna säger att hon har köpt något/gjort något kul. (här säger Martina Thun något som inte är roligt)

2. Kojo säger typ att hon har sjysta tuttar.

3. Hanna säger "Du är härskarteknisk".

Det här är i stort sett hela skämtet. Publiken jublar i extas åt den nästan revolutionärt

progressiva tonen i detta drama.

Jag vill inte riktigt vara elak heller. För det är ju kul när det väl är någon som ordnar

nåt i byn - alla klagar ju på att det är så tråkigt i Malmö, så då vill man ju inte gärna vara

den som ska gnälla för mycket.

-----------------------------

Några grejer var dock riktigt bra igår, ska sägas. Jesper Rönndahl och Josefin Johansson,

Tankesmedjan och Hej Domstol!, bland annat. Men många av akterna kändes oförberett,

ogenomtänkt och hafsigt. Inte som en halvdan stand-up klubb, utan mer som roliga timmen

i lågstadiet. Med väldigt, väldigt smarta barn, förvisso.

I direktsänd riksradio, och därmed utan mitt överseende.

-----------------------------

För helvete, där var till och med en komiker som drog ett skämt som gick ut på att Göran Persson

är tjock.

-----------------------------

Jag råkade säga högt till Tobak: "Fan va dåliga dom är". Det skämdes jag lite över när någon

visade sig känna någon i casten.

-----------------------------

Babian spelade också igår. Och det var faktiskt jättebra!

Haha nej, jag bara skoja.

Det sög.

-----------------------------

"Jag var på en blinddate, han såg ut som Göran Persson - fast tjock"

-----------------------------

Jag ringer Tobak om en liten stund.

Man kan glädja sig...

...bl.a. åt att skära sig i fingret med osthyveln, förvänta sig en ymnig blödning - men så kommer det ingenting ur fingerblomman.

Helt torrt. Knappt ens ett sår.

Det väcker på något sätt en förhoppning om att själen ska fungera på samma sätt.

Idag, eller en annan dag väldigt väldigt snart.

Vad är samma sak, och vad är annat?

”Jag har samma sjukdom som en alkoholist eller narkoman. Fast jag knarkade socker i stället”, säger Gunilla Sahlin till Aftonbladet Wellness.

(det jävla namnet på en bilaga förtjänar ju ett blogginlägg bara det)

Ja.

Narkomani och alkoholism är ju i hög grad en social sjukdom som i hög grad drabbar hela din omgivning.

Ska vi jämföra dina barns sociala problem till följd av din sjukdom, Gunilla, med barn till heroinister? Är det så du menar när du kallar samma sak för samma sak när samma sak i själva verket är en annan sak?

Näe, det tror jag inte.

Pratar vi "wellness" här, så är det alltså 20 personer - minst - som drabbas av ett drogmissbruk.

Jag vill verkligen inte bagatellisera sockerberoendet, det här dåligt och det finns - helt klart.

MEEEEEEEN

I grund och botten är sockerberoendet ett hälsoproblem, ett fall för sjukvården - möjligen. Som förvisso kan sprida sig till Gunillas barn o.s.v.

MEEEEEEN

Hur många gånger har dina barn varit i kontakt med socialtjänsten för ditt beroende? Hur många av dina barn är fosterhemsplacerade?

Jag gissar - lite argumentationsmässigt vågat kanske - på ingen.

Det är inte samma sjukdom.

Precis som att cancer i tungan inte är samma sjukdom som cancer i hjärnan.

Förlåt om jag är hård, men någon jävla måtta får det vara med vilka begrepp man slänger sig med?

iPhone-appen: Del 3: Jan Guillou...

...har fortfarande inte svarat på mitt mail, men låter genom piratförlagets pressansvarige hälsa att han ogärna upplåter sitt namn till något så lågkulturellt som en iPhone-app.

Han säger sig dock vara smickrad av idén att vara affischnamn för ett så lovvärt syfte.

Och till sist, säger han:

Krossa sionismen!

Det blev inget av iPhone-appen!

Jag skickade ut lite mail till spridda organisationer som skulle kunna tänkas vara intresserade av min app-idé.

Bara för att kolla marknadsunderlaget.

CISV och Röda Korsets ungdomsförbund svarade på min offert på mail alldeles nyss. Och de lät hälsa att deras medlemmar förvisso har råd med en iPhone men att det inte har tillräckligt mycket "street cred" (tror att det betyder ungefär häftighet, tänk typ hål i byxorna eller hål i converse-dojorna) för dem att ha en iPhone.

Därför så var inte ens tanken att vädra idén för deras flygrädda medlemmar något alternativ.

Vidare så utgjorde ekonomin ett mindre problem för medlemmarnas eventuella resor till olika u-länder.

..................

Jag konstaterar besviket att jag trodde verkligen på den här idén, men att mina dagar som entrepreneur förefaller räknade innan den första dagen ens har grytt.

Helvetes kukfitta också.

Tänkte bli miljonär, för att...

...jag jobbar på en idé till en iPhone photoapp.

E roade sig med att göra mig till en tjockis i sin iPhone.

Och då slog det mig!

Jag tänkte, att den går ut på att man tar ett foto på någon från midjan och uppåt.

Sen läggs man till mot en valfri u-landsbakgrund!

FAN GENIALT!

Tänk dig själv: exempelvis kan du från vardagsrummet, liksom i ett rapp, posera med ett tryggt föredetta svältande men nu lyckligt och friskt spädbarn i din famn på nåt skönt barnhem i Liberia,

fotbollsspelande glada garubarn i Rio eller varför inte göra en plutmun i kaftan med en indisk barnfamilj + en tanig kossejävel?

Just nu tänkte jag också tillfoga en dreadlock-effekt till foto-objektet.

Naturligtvis är solbrännan redan kirrad.

Så har ni ett fb-album färdigt och slipper åka någonstans.

Och så slipper era föräldrar skjuta till pengar till nästa resa.

Nästa idé kallar jag för "Jan Guillou-appen".

Den går ut på precis samma sak, fast du poserar med en k-pist med olika partisangrupper i mellanöstern.

Vad tror ni?

Jag tror:
KATSCHING!

Ooooo så lite fotboll på det!

Här kommer min drömelva från allsvenskan 2011:

Johan Dahlin

Pontus Jansson Pontus Jansson Pontus Jansson Pontus Jansson

Pontus Jansson Pontus Jansson Pontus Jansson Pontus Jansson

Pontus Jansson Pontus Jansson.


Behöver jag gå igenom avbytarbänken också?

Jaja...

...alltså. Tolka nu inte mitt förra inlägg som att man ska se på Mumin som någon slags progressiv ideolog.

Det tror jag inte ni gjorde heller.

Jag litar nämligen till mina läsares intellekt. Precis som Underbara Clara litar till sina läsares bristande dito.

(Haha. Elakt. Killgängskt. Roligt.)

Nåväl. 2009 sluddrade Mumin Oh My Gaddhafi in på en gala i Rom med målet att bjuda in femhundra lyxprostitureade kvinnor att konvertera till examen.

Förlåt, jag menar Islamen.

Alltså den mannen har helt klart sina övermän när det kommer till att vara galjonsfigur för ondskan. Men han SLÅR fan ta mig alla rekord när det kommer till att vara en fullständig psykopatdiktator med en helt galen självbild.

Och med så många svenskar som tycker vi kan behålla monarkin för att vår egen kung är så "charmig" och "schöööön fan" när han trampar i klaveret, så förstår jag att Gaddie hade sina förtrogna.

Helt klart.

Jag är inte en av dem, vill jag bara säga. Och så. Det är bra att han dog. Fritt Arabien. Och det där, som ni tycker, säkert.

Men ändå.

Free Dawit Isaak!

Kadhaffi (eller hur fan det nu stavas) är död.

Jag kommer inte att diskutera närmre om hur kul det är att Gaddaffi är död, eller skriva något som "att ställa honom inför rätta är att föredra".

Nej döda honom bara.

Jag vill däremot lyfta fram Mumin som rockstjärna betraktat.

Fråga: Vad består Mumins livvakter av?

Jo! (och det här är helt sant) 12 stycken 2 meter långa amazonkvinnor som Mumin själv tycker är vackra.

Det är kanske objektifierande o.s.v. MEN samtidigt ett liiiiide ball sätt att bryta mönstret.

När andra antidemokratiska svin kommer spatserande med sitt följe ser det oftast ut som i kronprinsessans fall:

Asbiffiga säpogubbar med öronsnäcka och rakat huvud.

Eller när Berlusconi raggar på 16-åringar vid något lyxigt hus vid Lo piccolo stagnetta (påhittad plats).

Eller när Lennart Geijer går på bordell och ligger med 14-åringar (!).

DET ÄR JU BARA JÄVLIGT TRIST, OCH JÄVLIGT ÄCKLIGT!

Mumin, däremot - Khaddafi alltså - han har tolv stycken biffiga dragqueenliknande amazonkvinnor som fullständigt ninjar sönder dig med något slags berbiskt karateslag om du kommer för nära.

Allah Akbar! Pouff! Och du är död.

Den delen av mig som uppskattar hallick-hiphop (och den är fan inte stor ska sägas) kan uppskatta Kadhaffi för den här kreativiteten.


Men men, som sagt. Skönt att han är borta och så. Också.

Döm av min förvåning...

...när jag diskade för första gången på en vecka och det luktade kräk när jag diskade en pestoburk.

Nu var det inte så, att jag hade inte mått dåligt på natten och fått fatt i första bästa pestoburk och tömt gallan i den.

Inte alls.

Nej då.

Det var helt enkelt så att det var fullt av mögel i den stackars burken.

Med skräckblandad förtjusning var jag ju tvungen att föra burken lite närmare näsan och se om det verkligen var spya som luktade.

Och det var det!

.......................

Hvad så?

Carl Bildt har hela tiden vetat om sina brott mot folkrätten.

Fredrik Reinfeldt & Tobias Billström begår ett just nu och agerar med någon slags nazistretorik kring hela situationen.

Känner inte precis att jag behöver kommentera det vidare.

--------------------------

Och för övrigt så skallade jag min flickvän förra veckan.

Hur det gick?

Hon fick hjärnskakning.

--------------------------

Och för övrigt #2 var jag på möte med socialdemokraterna igår.

Gott kaffe. Ganska spännande, men den där känslan av att vara en rörelse med alltför stela kukar i organisationen har fortfarande inte försvunnit.

Ni har en del att bevisa ännu, jävla vantrövlingar.

---------------------------

Det ligger två romaner på danska framför mig som grinar mig i fejan och aldrig kommer bli lästa.

Helvete.

Jag måste sätta på kaffe först, bara.

Och så bara lägga in en snus.

Så ska jag bara flyga till Milano eller någon annan asafet storstad jag vill åka till och dansa med billig sprit i kroppen och dyra svarttaxiresor.

Och låtsas att den där danska romanjäveln inte skaver alls innanför mitt pannben.

Kanske vara sådär skönt impulsiv och tänka att saker löser sig ändå, ska jag vara.

Och säga saker som att min vigselring är spänd, eller att jag längtar ut i skogen. Eller köpa en katt av någon exklusivras.

Vad som helst, måste jag göra först bara.

Innan jag börjar läsa "Se Dagens Lys".

En roman. På dansk.

En romääääne.

Johan ska du så kun ikke slet sætte dig ned og læse den der roman?

Jo.

Aeh naeh!

Jag läser danska nu.

Meget meget flott.

--------------

9 poäng på fem dagar. Två månader med ett sånt här schema så hade MFF vunnit allsvenskan redan i maj.

--------------

Oh nej jag sov inte inatt. Jävelberg. Klart att någon sömnlös natt var jag väl värd efter att ha fullständigt frotterat mig i oro. Jag har ställt fram klockan och stannat den på vargtimmen och ändå sovit som en prins.

I natt tog det ut sin rätt, det må jeg helt rolig sig.

--------------

Hvis du syns jeg er kedelig, ner jeg ikke oppdaterer den der blogg, der jeg hær, så kan jag helt slet sig att du er græm.

--------------

Jag får skärpa mig. Men jag är trött, det har jag ju sagt till dig!

Pluggsorl.

Peter Englund skrev i sin blogg för längesen (så längesen att det inte skulle ligga en helt oäven arbetsinsats bakom att hitta länken) att han burkade lyssna på musik när han jobbar.

Inte musik som i popmusik man gillar att lyssna på, utan musik som opera - på ett språk man inte förstår.

Det ligger en del i det.

När jag pluggade på hög- och mellanstadiet kunde jag lyssna på Give 'em enough rope-plattan och lösa algebra samtidigt.

Riktigt så funkar jag inte längre.

Men jag behöver sorl när jag skriver och läser. Jag klarar max två timmar på ett tyst arkiv eller bibliotek.

Helst av allt har jag p1:s radioföljetong ekandes fritt i rummet.

Människoröster som jag kan ignorera.

TV kan funka, men i så fall gäller SVT: reklam pockar för mycket

Det är bl.a. därför som jag älskar 24-direkt från någon kongress i Bryssel, någon miljö-föreläsning i Tierp eller riksdagsdebatt om landsblygdens gröna omställning.

Inte så att jag skiter i frågorna egentligen. Men jag kan om jag vill.

I övrigt kan jag i Peter Englunds anda tipsa om Kindertotenlieder.

Där fattar jag verkligen ingenting.

Men bryr mig lagom mycket.

Children Jobs for Steve.

Så sent som i vintras blockerade Apple sin Wikileaks-app på den amerikanska regeringens order.

En månad senare avslöjades det att företagets kinesiska underleverantörer systematiskt utnyttjat barnarbete.

Det är trist när folk dör (oftast), men det är sannerligen ingen hjälte som gått ur tiden.

När västvärldens människor på riktigt sörjer att Steve Jobs är död kan jag inte låte bli att tänka på hur samma västvärld skrattade högt åt hur det nordkoreanska folket grät när Kim Ill Sung dog.

Det är ett precis lika odemokratiskt zombiebeteende.

Kulten kring Ingvar Kamprad, Steve Jobs eller någon annan "entrepreneur" för den delen är ju inget annat än ett försvar för rådande system.

Såklart gråter man av obehag när det börjar gå åt fanders för världskapitalismen då.

Jag är inte besviken, jag är arg #2

Så där ja, nu har jag taggarna utåt igen. Riktat åt rätt håll så att säga.

När jag hör Jimmie H prata om problemen med invandringen och bla bla bla vi tar hit för många o.s.v. så väntar jag spänt på Annie Lööfs svar på rasismen.

Då säger hon att Jimmie blandar äpplen och päron. "Du blandar ihop asyl- och arbetskraftsinvandringen". Hon pläderar för ökad arbetskraftsinvandring.

Jaha? Såklart? Men är inte det mest trängande behovet när man pratar med SD att försvara asylinvandringen och de mänskliga rättigheterna?

Nej. För hon VET att regeringen för en inhuman asylpolitik, mot bättre vetande, mot mänskliga rättiheter, mot vett och sans.

Jag får sätta mitt hopp till Åsa Romson. MP. Migrationspolitik.

Suck.

Göran Hägglund?

Hahahhaha.


.....................

Nä. Hur arg jag än är på mp så är Åsa Romson faktiskt duktig idag.

Jag är inte besviken, jag är arg.

Johan är arg. Jag ber om ursäkt på förhand om jag kommer vara lite grov i mun (jag använder ju inte munnen just nu. Jag skriver, så jag blir väl nåt annat...grov i finger?)

Såhär:

Vi kan börja med att konstatera att Håkan Juholt är ett jävla klantarsle.

Jag är så jävla trött på korrupta gubbsossar som bara genom att finnas till spelar alliansen i händerna.

Håkan Juholt har haft chansen att bevisa motsatsen, han tog den inte.

Jag är dessutom trött på rabiata vänsterpartister som inte på förhand kan förutse det politiskt otaktiska i att säga saker som "Jag är kommunist" eller "Alla män är djur" eller rentav skattefuska.

Jag är dessutom trött på att ha spelare i oppositionslaget som gärna putsar lite alliansko så fort de frestar med lite inflytande. Men det har vi ju redan gått igenom.

Försök hitta det rövhål där ni tappade huet och börja använd det (börja någonstans i respektive ungdomsförbund som fostrat er till maktkåta och verklighetsfrånvända myglare med skygglappar rakt in i riksdagen som vilken borgarbracka som helst).

Jag har lite samma syn på era "problem" som Jan Björklund har på dyslektiker:
FÖR HELVETE!SKÄRP ER! HUR JÄVLA SVÅRT KAN DET VARA?!!!!

Jag vill säga en sak till: Jag är inte besviken, jag är arg.
...........................

Nu är det emellertid så att Vänsterpartiet och Sossarna faktiskt har gjort något bra denna veckan också.

Eller snarare låtit bli att göra något över huvudtaget.

Det handlar förstås om att utebli från Agendas debatt.

Såhär: SVT och Alliansen ville att SD ska stå på samma sida som oppositionen.

Sossarna, V och jag menar såhär: Varför då? Ett parti, som förvisso inte tillhör regeringen, men som röstar med regeringen nio gång av tio ska väl stå ensamma eller MÖJLIGEN på samma sida som Reinis?

SVT sa nej.

Det var fel. S V har rätt.

Det är på något sorglustigt sätt talande att ett gäng klydderövar gör bäst i att göra ingenting.

................

Jan Guillou...

...gillar inte att Zlatan jagar älg.

Han och hans adliga överklasssocialistkompisar vill väl hata Israel och aktiespekulera i fred. Inte få kollektivet infekterat av någon betongghettospagge.

Är det något som gör mig riktigt jävla förbannad så är det sånt här.

Du kan dra åt helvete, Guillou.

(för övrigt är jakt töntigt - det är inte det som är problemet, på det viset kan jag hålla med Guillou - ju färre som jagar desto bättre)

Min lilla genuskäpphäst...

Jag har tidigare ångat mig fullständigt ursinnig på samhällsanalyser som likställer den övre medelklassen som mera jämställd. Senast igår, faktiskt.

Dessförinnan tidigare i veckan när "pappaledigheten är en klassfråga". Jaja. Nu har jag ju alltid tänkt att över och medelklassen är precis lika jävla ojämställd om inte MER än arbetarklassen.

Och idag damp detta ner i min lilla brevlåda från Forsking & Framsteg:

"Fanny Ambjörnsson (doktor socialantropologi, min anm.) märkte också att de tjejer som gick samhällsprogrammet, och som oftare hade sin bakgrund i medelklassen, höll sig närmare det förväntade kvinnoidealet och också hade lättare att leva upp till och införliva det. Medan de flickor som gick på barn- och fritidsprogrammet och inte hade denna medelklassbakgrund, opponerade sig mot den förväntade kvinnorollen och var mer rebelliska, stökiga prinsessor. De ville inte skriva under på att tjejer per definition är sötare, gulligare, snällare, trevligare än killar."

Såhär: Det Ambjörnsson beskriver är vad man inom sociologin kallar "förortsfeminitet". D.v.s. lite förenklat: en mariginaliserad grupp kvinnor hanterar etablissemangets kvinnoideal genom att göra - precis tvärtom.

Deras definition av sig själva som kvinnor blir en klassmarkör kan man säga.

Vilket innebär:
Skriver svenska medelklasstjejer skitbra på prov, tentor och högskoleprov - så skriver förortsfeminiteten dåligt.
Håller svenska tjejer käften i klassrummet - så tar förortsfeminiteten plats.
Klär sig svenska kvinnor stiligt och behagligt - så står förortsfeminiteten i mjukisbyxor i kappa-zip utanför pendeltågsstationen i Flemingsberg och spottar efter pensionärer.

De faller ganska dåligt in i det förväntade kvinnoidealet, som i västvärlden förvisso kan leda någonstans - men som ännu är i hög grad ojämställd.

I västeuropa är vägen ut på en priviligerad arbetsmarknad i högre grad byråkratisk (stereotyp: skriva MVG-prov) för kvinnor än för män (stereotyp: skriker högst i klassrummet). Och det är ju jättebra att det finns vägar fram för kvinnor. Det är inte det.

Det är spännande att tänka på VARFÖR de olika feminiterna är så diametralt motsatta. Kan det vara en institutionaliserad strategi att släppa fram kvinnor som gör sitt jobb och håller käften och i samma rörelse bli av med underklasspatrasket?

Ja jaaaaaag vet inte. Alls.

Dessutom är det spännande att fråga sig hur pojkar i respektive socialgrupp ser på kvinnor som tar plats i klassrummet...

Roligt ord.

Jag har tidigare föreslagit roliga ord här på bloggen.

Tidigare exemepel är "Jerusalemmen" och "Hemblygdsförening" (cred till Lineor).

Dagens roliga ord är, precis som en gång tidigare, en plats.

SOMALIEN!

Det är kul.

Skriver ett cv...

...fullt av bullshit.

Eller är det fullt av bullshit?

Kanske är det mest en av alla det där bluff-känslorna.

Kan man skriva att limma ramar till vitrinskåp, betsa bord, såga fanér och diverse lagerarbete har inneburit värdefulla erfarenheter för att forska i historia?

Haha.

Skitnödigt värre. Men vafan ska jag göra då?

Ursäkta galghumorn, men...

...den här rubriken får det ju att vattnas i munnen på alla - ALLA - som lekte med Transformers eller gillade terminator när de var små.

"15-åriga motocrossflickan opererad

Hon fördes till sjukhuset igår med
befarade ryggskador men sjukhusets
pressjour hänvisar till sekretessen
och lägger locket på."

Från svttext. Och jag bah! Shiiiiit klart de lägger locket på likdom. De skapar ju för fan en half girl half motocross.

Släng dig i väggen, Robyn, den här femboten har inga känslor och hon kommer käka dig levande!

It's such a beautiful pain.

Sprang en jävla massa kilometer igår. Vill inte skryta, eller snarare, jag kan för fan inte skryta för min kropp råkade polisanmäla min hjärna för misshandel idag.

Fullständigt mörbultad för fan. Men hjärnan njuter fortfarande.

Det är en fantastisk smärta i musklerna.

Jag stannade dessutom till vid ribergsborgsstranden under löprundan. Tog av mig kläderna, gav hösten fingret och hoppade i vattnet.

Blev så kickad att jag skrattade för mig själv hela vägen hem.

....................

Nu ska jag läsa litteraturteori, lägga in en snus och dricka kaffe.

.....................

Vill man så kan man komma till barbacka i Kristianstad imorgon för att lyssna på Old Panda Days!

.....................

För övrigt har jag fortfarande lyckats hålla demonerna stången.

Jävla skönt att inte jobba lika mycket, inte ha Bibi Röv som lärare och ha tentan bakom sig.

Fortsätt nu så här Johan.

Det skulle gör Daskjohan med läsare väldigt glada.

Vi fasar igen...

...tillvaron, omvärlden, hjärtslagen (vad ska vi kalla det? Tillvaron?) och jag.

För er som undrar.

Jag har alltså fått en känsla av att vara ikapp, på rätt plats - att benen springer lika fort som hjärtat slår.

OCH:
Det är inte jag som har snabbat på, eller tillvaron som har saktat in.

Det är snarare som om jag kan se exakt var allt befinner sig igen, och det visar sig att det är varken speciellt långt framför, eller långt bakom.

Det är alldeles bredvid.

Det är som det alltid har varit.

Men nu ser jag det.

Inte se tillbaka, låta gå.

Seriöst?

Vart tog den här helgen vägen?

Gissa vad jag gjorde? Jo, just det, jobbade.

(Massa annat också, såklart men då låter det ju som om jag hade ett liv som inte är kompatibelt med min kommunalarbetar-kärring-bitterfitta-röker-level-pose som jag just nu avser kokettera lite kring - och SÅDÄR!: igenom föregående två rader är jag färdigkoketterad!)

.................

Att cykla i skogen under en varm septemberdag är onekligen så nära melankolin att du kan känna dess tunga andedräkt.

Det känns betryggande att livet rymmer så stora tillstånd som melankolin. I skogen. På en cykel.

Det luktar fuktigt och surt av ruttnande svampar ibland. Sommaren skrockar lite hånfullt mot hösten på någon torr grusväg, där luften är så sandig och torr att vinden stramar i ansiktet.

De lever tillsammans dagar som dessa i bokskogarna. Ibland luktar det fallna blad, ibland luktar det fortsatt grönska.

Nåväl. En skarv. En skarv som åtminstone är påtaglig och konkret. Som inte är inuti, utan ute - i skogen!

Det känns betryggande att livet rymmer så stora tillstånd, lite sådär på avstånd.

......................

Fittmalmö. Kuk. 1-1 mot Rövgnaget och Europa kan vi glömma.

......................

Heilsingborg vinner ovanpå detta güld. Jävla pack. Dö.

......................

William Petzäll!

Han har tidigare gjort sig den äran att bli omnämnd här på SUMWMM.

Och jag kan ju bara gratulera honom, han bara fortsätter att leverera, den karlen och vi runtomkring kan bara stå där, impade utav bara satan med hakan vid knäna och undra: Vad för rackartyg ska han hitta på härnäst?

Jag känner faktiskt att kommentarer är överflödiga sen. Stackars Willie.

Jo en sak. Han ansåg sig stå närmre Moderaterna än SD i sin samhällssyn. Tål att tänkas på/skratta åt.

......................

Nu: snus + kaffe + dra in det varenda ett av sommarkvällens utandningar samt hålla andan till maj 2012.

En ekelöfsk form av melankolisk eufori.

Sant. Så sant.

Ostmacka.

Det är alltid lika skönt att äta frukost ensam, utan Tobak.

Han blir nämligen vansinnig på mig varenda gång jag äter en smörgås med ost på i hans närhet.

(läses nasalt, förkylt liksom:) "Åh Johan du tar så mycket ost. Jag tycker du slösar".

Ja, men det är ost = gott. Det är prästost, och jag gillar fitt.

Tobak är alltså annars mannen som kan äta 8 stycken knäckemackor med en - EN - (1!) Willys Eldoradogoudaostskiva på. DET är fan provocerande om något.

En smaklös ostskiva på ett fnöskigt knäckebröd med djur i (ibland när Tobak bodde i Lund var där myror i knäckebrödet, men det var faktiskt inte hans fel). Som en slags minimialistisk jävla provokation, fast gånger åtta.

Vad tycker ni egentligen. Hur många ostskivor MÅSTE man ta för att undvika att provocera omvärlden?

Och hur många ostskivor FÅR man ta innan omvärlden blir provocerad?

En bättre dag än de sämre är gott nog i september.

Det är som om kroppen inte riktigt orkar ha en fladdermus i blodomloppet hur länge som helst.

Tror att min hjärnas immunförsvar förlamade den lite grand idag. Således:

En bättre dag.

Kanske för att Malmö Fotboll Förening vann med 5-1 igår, och Ranégie gjorde två mål och Daniel Larsson var riktigt bra igen. Som om mitt spelrum på kullerstenen blir lite friare, lite större då.

Kanske för att jag fick prata med en äldre intellektuell man i stort skägg på telefon. Som om sanningen kommer lite närmre då. Som att det är jag som är oviss, och någon annan vet - och det någon annan vet är något bra.

Kanske för att jag fick dricka rödvin och äta rögad lax med Tobak på Almbacksgatan (han åt räkmacka med ägg och majonäs). Som om han säger att det är mörkt i slutet av tunneln för att han redan är framme, och sedan pekar på strömbrytaren.

Eller så kanske för ....äh det vet jag helt enkelt inte.

Hur som helst, helt ok dag alltså.

..............

För att fira detta ger jag er....

En ordvits:

Jag mår bra av att äta rögad lax för jag tycker inte om att få mina fiskar varma.

(få sina fiskar varma betyder typ: få det hett om öronen)

Det är viktigt att lyfta blicken i politiken.

Miljöpartiet gör en märklig resa just nu.

Faktiskt.

Från stickade tröjor och skägg till - slips!

"Åh", tänker ni, "ungefär som Sverigedemokrater är hajlskinheads i slips är miljöpartiet asasjysta hippies bakom den där tradiga polerade fasaden."

Njaaaae. Det är ju det som är så märkligt.

Miljöpartiet har under den senaste tiden gjort tre riktigt RIKTIGT stora insatser för miljön och människans livskvalité:

1: Hjälpt regeringen att få majoritet för en migrationspolitik som fortsättningsvis innebär att Irakier skickas mot en säker död i sitt hemland.

Fantastiskt! Miljö & livskvalité framför tillväxt.

2. Per Bolund - en av många miljöpartister i riksdagen som ger ett så obehagligt intryck att jag aldrig ser honom på en bild om jag är ensam hemma - förespråkar nu plattskatt.

(Om du tjänar 17 000 i månaden ska du alltså betala lika mycket i skatt som någon som tjänar 67 000)

Japp japp, Centerpartiet-style. "Det är viktigt att lyfta blicken i politiken", säger han.

Fantastiskt! Miljöpartiet: Miljö, livskvalité & Feodalism framför ... ja...vett och sans, någon?

3. Per Bolund - en av många miljöpartister i riksdagen som ger ett så obehagligt intryck att jag aldrig ser honom på en bild om jag är ensam hemma - talar dessutom om eurokrisen som ett

resultat av att folk inte "har skött sig".

Jaja, för fan!

Miljöpartiet! Inflytande framför allt!

Det viktiga är ju inte vilken sorts inflytande. Man kan ju för den sakens skull lika gärna springa SD:s ärenden, eller hur.

Man kan ju rösta igenom vafan som helst bara man vinner små små meningslösa jävla skitsegrar på vägen.

Pyrrhuspartiet! Först kom C, sen KD och nu MP.

Alla rear ut sin själ för M.

Det finns en typ av månad...

...som av jag av någon outgrundlig anledning alltid ger mig en känsla av att jag är helt jävla körd i huet.

Och som av någon lika outgrundlig anledning alltid tror på förhand ska skänka någon slags sinnesfrid.

April är en sådan månad. September är också en sådan månad.

Innan jag redogör djupare för varför (är väl rätt så ointressant att läsa om egentligen) ska jag först konstatera två saker:

Självinsikt och metapesrpektiv på mig själv är ju annars något som jag tror mig ha som specialitet.

Så; jag fattar inte att jag inte är stålsatt redan från början. Det kanske inte ens möjligt att göra?

"Åh, nu är det vår (eller höst), nu ska allt ge sig av sig själv. ÅÅÅÅÅH vad jag kommer vara oövervinnerlig i April (eller September)! Jag tror jag börjar extraknäcka 75% och studera på heltid samt söker jobb som forskare samtidigt!"

Nu sitter jag här och är bara jävligt sur på mitt marsjag (eller augustijag). Vad fan trodde jag egentligen?

The fuse is lit!

Igår utlystes doktorandtjänster samt plaster vid nationella forskarskolan i Historia.

Jag ska söka. Chansen är inte stor att komma in, antar jag. Inte för mig. Men det kändes ändå på något märkvärdigt sätt jävla stort att förstå att jag har tillräcklig kompetens för något.

Chansen finns - så varför ska jag inte göra det?

Hur som helst är det inte direkt något som hela tillvaron får stå och falla på just nu. Jag har liksom ingen arbetslivserfarenhet inom området - något som jag antar är viktigt. Det får jag skaffa mig, först. Det kan ju finnas folk som är bättre o.s.v.

Men fan jag märker att det känns gytt just nu ändå.

Jag är tillräcklig! VAFAN!?

Sen på det igen! (helvete, jag låter ju ganska optimistisk i min syn på livet märker jag, jag känner inte igen mig själv när jag skriver här alltid. NEJ NEJ NEJ! Jag ska ju vara orolig nu. Fånga mina känslor i skrift och så vidare)

...............

Jag är förvånad därför att jag jävligt spröd och torr i själen just nu. Blåser man får hårt - ja ni kan tänka er.

Jag är därutöver en tenta att klara sen ett jobb som just nu ligger på mer än halvtidsnivå. 150% yrkesverksam.

Till på köpet har jag ett liv som måste levas vid sidan av. För att överhuvudtaget orka allt det där andra.

Det är oftast det där sistnämnda man gör avkall på.

Det är märkligt.

Väggen väntar!

Alltså,

jaja, nog med panik nu, dask att anta någon slags good enough attityd inför sig själv igen.

Back to basics eller nåt. Vänd bakåt och nedåt mot framåt, och se lite lite bättre!

Och ni, kära läsare var just med om att i skrift uppleva samma vändning.

Jävla konstigt hur man tänker att man ska skriva en text, som sen slutar någon helt annanstans än man tänkt från början.

Nej, jag skulle ju må dåligt tänkte jag.
..................

Malmö kan inte vinna.

Fittskit.

..................
Pappa Går i Ån. Veckans ordvits!

..................

Det här jävla inlägget var ju totalkaosad Ford i Rosengård.

DaskJohan kan inte skriva.

Fittskit #2.

...................

Om du inte fattade ordvitsen så är det alltså en jätterolig (!?) parafras på Balzacs Pappa Goriot.

(uttalas alltså Pappa...äh ni fattar)

Boken som den dagisfröken vi har som föreläsare just nu vill att vi ska läsa.

Jag har gnällt så mycket på hennes jävla Mona Sahlin-tonfall att jag säkert kommer kugga tentan.

....................

Gud, du måste inte förlåta mig mina synder och dom mig skyldig äro.

Men rensa upp i den här jävla snårskogen nu.

Samt kila ner på konsum och köp lite halloumi (och pressa lite citron på).

"Poliser skjuter faktiskt bara i nödfall, och då skjuter dom bara i benet"...

...sa alltid min mamma.

Hon var en av alla svenskar som var såhär skönt sosse-indignerade mot demonstranterna i Göteborg 2001.

Anledningen till att demonstranten som sköts just blev skjuten var, enligt min mamma (tillika dåvarande ideologiska chef), helt sonika att det var ett nödfall och att Polisen missade benet.

Synd om Polisen. Han blir nog aldrig olympisk mästare i skytte, tänkte jag.

Det låter såklart lite naivt kan ni tycka.

Nu har jag dock stött på nya rön som bevisar motsatsen!

Det här är från Sydsvenskan:

"Med flera skott sköts Sammie Blomdahls hund, Ymer, ihjäl av polis tidigt på måndagsmorgonen i centrala Lund. "

[...] bla bla bla [...]

"Hunden, en korsning mellan varghund och labrador, ligger utomhus på avsatsen till trappan som leder in i huset. Fyra skotthål, varav tre i buken och ett i tassen, vittnar om nattens tragiska händelse."

AAAAhAAAA!!! Hunden blev fan ta mig skjuten i tassen först. Polisen ville vara säker på att han/hon/hen inte missat tassen - för att inte upprepa Göteborgspolisens pinsamma fadäs under kravallerna 2001 - så han/hon/hen sköt för säkerhets skull tre skott till.

Tragiskt nog så gjorde han/hon/hen om misstaget som han/hon/hen från början ville undvika och fullständigt massakrerade skiten ur det stackars djuret.

I denna tragiska situation ville polisen visa att han/hon/hen minsann inte är någon sadist:

- Polisen erbjöd sig köra Ymer till Sysav:s förbränningsstation. Men jag sa nej.

(läs; Polisen sa - " Jag skulle vilja brunka till det här kadavret, är det ok? (brunka=bränna saker och onanera) )

GI-fetischisten Ola Lauritzon - som, vid sidan av Måns Zelmerlöw och Alexander Gerndt, måste förkroppsliga helyllepsykopatlooken 2011 bättre än någon annan - har alltså skrivit en roman.

En roman! En skönlitterär roman! Prosa!

(jag läser om det här flera gånger och det är fruktansvärt obehagligt roligt på så många nivåer)

Mannen som myntade uttrycket "...och så tar vi bort skalet på laxen" ska alltså agera människoskildrare (han ska skriva om en rik finansman som dör) a la Helena Henschen (hon skrev om en rik finansman som dör).

Det här kan man tänka sig skulle kunna skapa en debatt om hur jävla cynisk förläggarbranschen är. Jag menar, precis som att det finns förnedringstv, och förnedringsmusik (jag vet inte hur annars jag ska tolka förekomsten av Dr Alban) - så finns det numer också förnedringslitteratur.

Nu kommer det emellertid inte bli så, eftersom den här boken inte kommer ha ett läsvärde - ens ur något slags "Ricky-Bruch-ger-ut-en-lamt-pretto-skitdålig-men-rolig-diktsamling"-perspektiv.

Boken kommer att heta "Miljarären" och handla om Carl Erik Björkegren (jaja han förlorade allt och försvann och typ dog/mördades etc o.s.v. m.m. et al.)

HÅLL UTKIK ...INTE FÖR FA-AHAN!

Tillbaks, framåt och lite, lite bättre.

Göteborg blev ju en smash.

Synd att MFF-spelarna helt saknar alla former av begåvning vid sidan av att läsa Dante.

Men det kan jag ju göra själv (det har jag gjort ganska nyligen också, så fick jag det sagt).

0-0 mot IFK Skattefusk.

Drömmen om Europa 2012 är en nedåtgående sol. Smärtsamt långsamt sjunker den bakom misslyckandets berg.

Kan det inte bara mörkna direkt i stället.

................

Ja, Göteborg var en smash. Vid sidan om fotbollen alltså.

Ni börjar kunna det här nu, E och jag bodde hos Simeon - helt min vana trogen.

Lide marklett osse, att jag inte varit i Stockholm på snart 6 månader - Göteborg har tagit över som det självklara alternativet till mitt eget Malmö.

................

Jag dansade i fredags. Stone Roses, Smiths och Fatboy Slim.

Var döljer sig livet självt om inte på ett sådant dansgolv?

................

Åkte buss med MFF-support på vägen hem. En gunstig junker, som annars jobbar som brevbärare bad sina vänner:

GE MIG ETT P, ETT O, ETT S, ETT T

VAAAAD BLIR DET????

Svaret, på bred malmöitiska:

Pust? Vafan är Pust?

................

Vanligtvis när jag förfaller i dekadens flera dagar i rad i en främmande stad så brukar jag minnas dessa tillfälliga vistelser med otvivelaktig värme och glädje - men också mot en viss obehaglig klangbotten. Bakfylla, trötthet och molångest (lärde mig det ordet nyligen, ja) och kallt överallt. Kall ända in till benmärgen.

Även om det är varmt väder under tiden - så minns jag det som kallt!

Så blev det inte den här gången.

Nu var det förvisso kallt väder - men jag minns egentligen bara tröttheten under lördagen...

...vid sidan om allt som blåste syre på livsgnistan.

.................

Annars då?

Idag ska jag jobba.

.................

Hotmail - Postmördare!

Och laget jag håller på...

förlorar såklart också.

Mot Jävle.

Det är ju förjävelen rent förskräckligt.

...............

Stefan Liv - det är sorgligt som fan tycker jag.

...............

Göteborg, nästa!

Igen!

...............

Det står en folköl på mitt soffbord. Oöppnad och ljummen.

Precis så som folköl ska vara.

oglamoröst. Sjåsfritt.

Ska jag öppna den?

Den är inte ens immig och fingrarna skulle inte rodna det minsta av att hålla i den ett litet slag.

Ska jag?

Jag har ju faktist repat med Old Panda Days idag, blivit av med solglasögon och hittat dom igen.

Hatat skolan, då kan jag väl vara värd en punköl?

Nej?

Nej!

.................

Septemberlöfte: Sluta recitera brittiska filmer högt för mig själv på gatan med fejkad cockneyaccent.

.................

Jag funderar på om Göran Tunström tänker på Stefan Liv. Och om han dricker folköl nu.

Säkert inte.

.................

Septemberlöfte #2: Börja recitera brittiska filmer högt för mig själv på gatan med fejkad scouseaccent.

.................

Ska leta efter en ninjadräkt snart, nu när mitt civilstånd börjar stabiliserar sig.

Tänkte ge en ny dimension till begreppet "ninja lover".

.................

Undrar hur många gånger jag har kommit hem till min lägenhet och satt mig i soffan och trott att jag gjort just det för att deppa ihop fullständigt - så bara visar sig livet vara rätt gött om man bara slänger in en snus.

Konsten att deppa som en redig karl.

Fail!

Det finns en typ av dag...

...som får en att vilja ta sig själv av daga.

Nä det var väl lite för dramatiskt.

Så stora ord klär mig illa, och sitter illa i munnen dessutom, tänker jag.

När jag tänker på hur jag skulle se ut om jag sa sådär.

Som jag nyss skrev, alltså.

Men, hur som helst.

Så blir jag av med saker. Vantar, solglasögon, böcker, pennor och liknande. Och dylikt.

Då vet jag att jag tappar fotfästet. Det kan vara bra.

Sören Kirkegaard har ju sagt att det är att våga - att tappa fotfästet för en sekund. Och att inte våga är att förlora sig själv.

Jaja.

Det kan också vara dåligt.

Det är ju oftast dåligt att bli av med saker nämligen.

Jag borstar tänderna med hudkräm, som i den där dikten Ulf Lundell skrev.

Fast han borstade ju tänderna med schampoo. Fast ändå.

Det händer en massa roligt i livet just nu. Det är den bra grejen med att bli av med saker.

Jag hatar att plugga. Det är den ena dåliga grejen med att bli av med saker.

Jag blir av med saker. Det är den andra dåliga grejen med att bli av med saker.

Fotbollens sista proletärer.

Trots att filmen har ett vänsterperspektiv.

Trots att filmen är producerad av Karl Åke Kalle Gustafsson Jerneholm och musicerad av Ian Person - båda från fantastiska The Soundtrack of Our Lives.

Och trots att det finns ett seriöst anslag kring kopplingen mellan politik, fotboll och ett stycke svensk idéhistoria så landar den här filmen i något som mest liknar ett märkligt platt pekoral.

Jag har läst b-uppsatser i idrottshistoria som gör mindre långsökta kopplingar mellan politik och fotboll (killarna bakom filmen ser ett samband mellan svenska klubbframgångar i fotbollseuropa å ena sidan och Palmemordet samt varvskrisen å den andra).

Det hela handlar egentligen om inget annat än ren och skär folkhemsnostalgi. Och helt självklart ligger det i sakens natur att försköna retrospektivet lite. Och visst är filmen gullig och underhållande.

Men försöket till att intellektualisera ett historiskt förlopp med att säga att

Allt var egentligen skitbra i Sverige innan kapitalismen tog över på 80-talet. Till och med klubbfotbollen!

Hur ska jag annars tolka filmens budskap?

Jag kan mest konstatera att filmmakarna gör både socialismen och svensk klubbfotbollen en otjänst genom att förklara samhällets ideologiska förflackning och svensk fotbolls dito genom att peka på att socialdemokratins makthegemoni har nått vägs ände.

Vilken jävla lång mening det där var.

En annan grej är att filmen är direkt anakronistiskt. Folkhemmet, varven, ekonomin - ja välj själv eller inkludera allt - ängslades till sömns redan efter oljekrisen 1971. Och då spelade "folkets lag" i akademiföreningen IFK Göteborg i div 2.

Så nej, IFK Göteborg är inget monument över ett förlorat samhälle.

Problemet bör väl snarast beskrivas som att IFK Göteborg, Malmö FF och resten av fotbollsverige vägrade förändra sin syn på amatörismen och modernisera sin folkrörelse i takt med samhället.

Det gick helt enkelt lite för bra för Malmö FF modell 1979 och IFK Göteborg modell 1982.

"Det går minsann bra om vi gör som vi alltid har gjort."

Tolka nu inte detta som ett inlägg som pläderar för den kommersialiserade fotbollen. Men vafan, nog fan är man konservativ om Malmö FF får fram sin första stora invandrade stjärna först 2000? Och IFK Göteborg väntar fortfarande på sin.

Hela jävla samhället måste släppa sargjäveln och komma in i matchen.

"Fotbollen sista proletärer" är mest ett väldigt underhållande och mysigt exempel på två snubbar som frusit fast i samma sarg.

Calcutta!

Det är när man glider in till jobbet i taxi som man förstår att man är ganska priviligerad ändå (Skånetrafiken är ett gäng satans abedonker).

Det är när man blir överlycklig för att taxichaffisen drar av tio spänn på taxan som man förstår att man att man inte är det.

Att Gaddafis son både kunde spela fotboll....

... och kriga är ju allmänt känt.

Lite som att Runar Söörgaard både kan skjuta rådjur och...ja prada löstett.

Men att Muammar själv - eller Mumin som vi fans kallar honom - också kan spela gitarr är ju jätteimponerande.

Förstod att konserten på Woodstock var riktigt häftig.

Själv såg jag "Mumma" på Roskilde 05.

Skitkass konsert, förstår att folk vill avsätta den jäveln.

På måndag kommer domen.

På måndag kommer domen efter den avbrutna matchen mellan MFF-DIF i Juli.

I processen som följt efter matchen (JULI - VAD FAN ÄR DET SOM TAR SÅN JÄVLA TID ATT TA TRE POÄNG FRÅN VANTRÖVLINGARNA!!!?) kan jag konstatera att:

Det finns:

två olika sätt att jobba för - och för den delen också med - inkompetenta människor:

1. DIF-sättet: Gråta ut i media, som vilken Serneholt som helst.

2. MFF-sättet: Fjäska för Kenneth Tallinger.

Jag gillar verkligen båda, mest för att jag också hatar kreativitet och positiv läktarkultur.

Godnatt.

Jag är bara trött.

Fortfarande kär, ja.

Lång dag. Dagarna är långa.

Lite sömn. Mycket tankar.

Bra stunder, katastrofstunder men sällan något däremellan.

Jag tror jag somnar ikväll.

Godnatt.

Lovefool.

Jag laddade min mobil, men nu är batteriet slut igen.

För jag har pratat så mycket i telefon och lyssnat på låtar om förtvivlan, hopp och eufori i min mp3-spelare.

Just nu känns det bra.

Låt det vara så nu då ett tag, för jävelen.

Det är öppet mål och jag ska inte missa ens med mammas högerben.

Och det är fan ta mig gipsat.

Låta vinden dansa bort, med gamla blad.

Cointreaullmani.

Det är jävligt stressigt att vara ledig, faktiskt.

Framför allt om man är kär. En inneboende märkvärdighet i det tillståndet är att det just fyller allt det tankeutrymme som det ges - och fanimig också lite till.

..............

Simone har varit här sedan i onsdags också.

Vi fick sommarens sista utandning att lukta sprit och cigg.

Nu behöver jag en liten smäll på käften av Luther igen för att komma tillbaka på banan igen.

............

Jag drack inte ens igår, jag var inte ens ute. På en lördag! Amen vafan. Det är alltså inte som jag är ordningssam - snarare tvärtom.

Hade jag haft full kontroll över den här situationen hade jag varit bakfull idag. Jag är väldigt beroende av oordning i min egen regi - det är så jag uppfattar kontroll över tillvaron.

.............

För övrigt spelade jag bort en mindre summa pengar på flipper i fredags på Far i Hatten.

Det kändes fantastiskt.

Flipper!

.......

Nu får jag ge mig ut i pildammarna om det ska bli något vettigt av Beach 2012.

Håkan Juström.

Haha. Jag har gått med i socialdemokraterna nu.

Japp japp. Som medlem.

En liten detalj: att jag röstade på Vänsterpartiet.

............

För övrigt kan jag inte riktigt fatta att Göran Persson inte tog upp kampen om bostadspolitiken, att Mona Sahlin inte heller gjorde det och att Håkan Ju inte gör det förrän nu.

Jag tänker taktiskt, men också politiskt.

Det är ju en skitenkel kamp att vinna. Alltså. Alliansen har ju typ ingen bostadspolitik.

Bra helg, bra saker.

Jag har varit lite sjuk, det är en vecka sen nu - men ändå. Så jag bestämde mig för att hålla igen

rätt så rejält i helgen.

Gick sådär. Men ändå, ganska bra.

Lyckades någorlunda med att spotta i glaset faktiskt, även om det förtog duktighetskänslan en del att sitta upp till halv fem i lördags.

Gott så.

..............

Jag är förälskad. Goooosh. Cheeeese.

..............

Idag: Stranden.

Ikväll: Malmö vinner mot Zagreb med 3-0

Imorgon: Frakta sjuk mor till sjukhus.

Imorgon kväll: Malmö, igen, och Simone kommer.

..............

Jag måste bli bättre på att se att detta livet är njutbart.

Får jag en jordgubbe, ruckas mitt kontrollbehov och jag vill ha en smak som jag känner igen.

Därför kan jag inte ta emot en jorgubbe utan att också fråga om jag kan få lite bajs.

Det blir skitäckligt, men åtminstone en smak jag kan.

Har ni bajs?

Lite så.

Fertilitet.

Så otrevligt skönt det var, när det ändå visade sig att Victoria och Daniel ska ha barn.

Nu är ju namnsnickeriet i fullgång. Här är mina topp tre bästa bidrag, om det blir en pojke, ska sägas (Kanye-Westling är redan taget, tvärr):

3. (en homo-göteborgare) Go Westling.
2. (från Göteborg med omnejd) Syd Westling
1. (en ondskefull hallick) Funky Tengil Jävelberg Westling.

Sjuk.

Såg Malmö förnedras i Zagreb i förrgår.

I feber.

Man trodde man hade lärt sig hur det kändes att förlora.

Men sorgen kommer alltid som en överraskning.

Lite som att frosten tar tomaterna på våren. Eller nåt annat litterärt och nyanserat.

Egentligen vill jag bara säga att detta är typiskt.

Jävla fittmalmö. Kuken.

*hoppar i vattnet*

Apropå inlägget igår...

...är det väl ingen som är förvånad över att jag tagit reda på när doktorandtjänsterna i historia utlyses.

Hm, en uppgift, ett problem - hur lösa?

JAG VET:

Jag tror jag lägger mig i fosterställning!

Jag har undrat varifrån känslan av det ständiga underläget kommer.

Och jag har under min studietid lyckats få svaret.

Det är klassamhället. Det är en social bakgrund som skiljer sig, och är sämre sedd än stora delar av min urbana och akademiska umgängeskrets.

Jag har dock en svår nöt kvar att knäcka:

Varför vågar jag inte stå för att så är fallet?

Så fort man pratar om att min bakgrund i mycket väsentligt är en arbetarklassbakgrund - och att jag är mitt uppe i en pågående klassresa - möts man av den etablerade medelklassen med ett svar framför alla andra:

"Du koketterar!"

Min mamma, eller min pappa för den delen skulle snarare svara:

"Vadå!? Vi har ju för fan haft det bra, tryggt och gott ställt!"

Jag läser Anneli Jordahls "Klass - är du fin nog?" och kommer tillbaka till min stora hjälte Ronny Ambjörnssons "Mitt förnamn är Ronny". Konstaterar att jag fascineras av den här typen av teoretiserande skönlitterära skildringar av klassresan av en enda anledning:

Jag känner igen mig. Så himla mycket. Känslan av att inte riktigt höra till någon socialgrupp alls är förvisso en känsla av ett ständigt utanförskap, ett psykologiskt utanförskap. Men båda författarna konstaterar också att klassresenärens förmåga till att se båda världarna också är en begåvning på ett personligt plan.

Ambjörnsson skriver det bäst:

"Tillgången till två världar skapade på så vis en distans till bägge, en distans som möliggjorde reflektion och på sikt självmedvetande. Jag uppgick inte i miljön på det självklara sätt som var möjlig inom klassen, det skilde sig från omgivningen, sårbart, men också medvetet om sin existens."

.......

Jag tror att vi står inför ett problem i Sverige när den sociala rörligheten minskar. Samhällsutvecklingen pekar mot ett alltmer cementerat klassamhälle, samtidigt som den enda gruppen som inte förnekar klassamhället är klassresenärerna, de som har tillgången till de två världar som Ambjörnsson beskriver.

Detta är ett problem som England upplever just nu. De har en chans att diskutera problemen som deras klassamhälle har framkallat, men väljer att förneka dess existens och istället förbjuda sociala medier.

Uld Bjereld beskriver problematiken väldigt bra här.